måndag 15 februari 2010

Ut ur marsvinsgarderoben, in i buren!

(rubriken är naturligtvis en flirt med LOKs extremt roliga album "Ut ur discot och in i verkligeheten")

Om man som 30-åring skaffar marsvin möts man inte av samma reaktioner som om man hade valt att skaffa hund (hon tror den är ett bra dating- och motionsverktyg) eller katt (hon är nog deprimerad och känner sig ensam). När man köper marsvin vet folk inte riktigt vad de ska tro och tycka, men det brukar blir rätt mycket av bägge slag. Marsvin är tråkiga och konstiga och när en god vän som tidigare varken setts som tråkig eller konstig väljer att skaffa marsvin blir vännerna naturligtvis förvirrade.

I helgen har jag ägnat mig åt stillsam marsvins-missionering. Två av de skeptiska vännerna har varit på besök och har upptäck att: 1)Marsvin är mycket större än hamstrar 2) De för ett sabla oväsen 3) Det är roligare än väntat att möblera om och se dem upptäcka nya världar 4) De luktar inte illa. Min allergiske djurskeptiker till vän underhöll både mig och sig själv när han (något vin-lullig) byggde fort av papptunnlar, teddytyg och hus.

Jag ska erkänna att mycket få vänner har adressen till min marsvinsblogg. Bland familj och vänner jag jag så här på rak arm räkna upp fem-sex stycken... Jag är helt enkelt inte redo att komma ut ur marsvinsgarderoben fullt ut, trots att här är rätt trångt. Hö, toa-lätt, fleece och handdukar tar ju som bekant en del plats.

Det har varit lite dåligt med bilder på sista tiden. Det beror på att jag inte hittar batteriladdaren till kameran...

7 kommentarer:

  1. Haha, jag känner igen det där. Hur kan jag, den snygga partypinglan, välja att ha marsvin, liksom.
    Nu är dock de flesta av mina vänner rätt luttrade, de är vana vid den obligatoriska hålla marsvin-sejouren så fort det vankas fest. Men visst finns det de som tycker det är konstigt. Jag är heller inte heeeelt ute ut marsvinsgarderoben... Har inga problem med att berätta för folk att jag har marsvin, men hur många det är... Sex stycken... Njaeeee... Då tänker jag att tankarna går mot "desperat galen ungmö med 35 katter i en nedkissad lägenhet"....

    Killar som jag träffat brukar antingen vara rädda för marsvinen eller allergiska mot dem :( Den bästa sorten är den som utbrister "Åhhh, marsvin!" Och totalt ignorerar sina totalt genomspånade strumpor...
    Den sorten finns också, som tur är.

    SvaraRadera
  2. Jag brukar inte kommentera bloggar men denna gång måste jag! Du skriver helt underbart och din blogg är väldigt underhållande.

    Som 30-åring med två marsvin känner jag igen din reflektion. De flesta i min omgivning har nu slutat fråga hur det är med hamstrarna. De tar istället en tankepaus och kommer då fram till att det nog var marsvin hon har!

    SvaraRadera
  3. Jag känner också igen reaktionen. Men alla våre vänner känner till marsvinen. Och gissar vem hänger framför marsvinsrum och tittar( en av frågornar är om en bestämmt marsvin är dräktig. jag brukar svare nej eftersom det är vårt kastrat).Om volk fråger efter hur mångar vi har, brukar jag säger att vi har en marsvin och han har ren tillfällig 6 tjejer.

    SvaraRadera
  4. En stående kommentar som jag fick när jag började med marsvin var "Men är du inte för gammal för marsvin?" Och då var jag bara i början av de tjugo ;-) Och varifrån kommer detta med att kalla marsvin för hamstrar? Jag vet inte hur många som kallade mina för hamstrar.

    Sen detta med killar och marsvin. När jag var singel så sprang mina grisar lösa i lägenheten om dagarna när jag var hemma, sedan den dagen jag upptäckte att de bitit av sladden till telefonen när de var ensamma hemma. Det fanns de som blev lite paffa när det plötsligt kom en radda marsvin traskande in i vardagsrummet ;-)

    SvaraRadera
  5. Hehe jo precis sådär förvirrade har jag också upplevt människor i min omgivning men inte mina vänner dock vilka redan vet att jag värnar om alla fyrbenta slag :) En arbetskollega (på ett fd. jobb) slängde dock ur sig något klumpigt vid ett tillfälle då jag var på jakt efter inredning till buren; "ja sånna där vill ju aldrig dö" (!?) Hon antog väl att jag haft dem sedan jag var liten (som det ökbenämnda barndjur" marsvin tydligen anses av en del vuxna...
    I övrigt har jag alltid bara fått trevlig respons på att jag har marsvin, både från arbetskollegor och vänner, ja menar det är väl en självklarhet att ha marsvin när man ändå tycker om att hålla sig med husdjur ;)

    SvaraRadera
  6. Haha, låter bekant...
    Jag föreläser ihärdigt för envar som vill lyssna om hur fantastiska marsvin är, men jag försöker lägga band på mig för många kan inte ta till sig att de kan vara något annat än barn-/nybörjardjur.
    Har dock lyckats frälsa en del släktingar- min far köper numera alltid med sig paprika vid söndagsbesöken och mormor valde vår Kurre till motiv för April i fotokalendern vilken har en upplaga på fyra exemplar :]
    Å andra sidan betraktas jag nog helt enkelt som allmänt djurtokig då vi utöver våra fyra marsvin har två katter och en kanin i fyrarumslägenheten :P

    SvaraRadera
  7. Haha, Eleni, dina marsvin bor ju i en garderob :)

    SvaraRadera