söndag 29 maj 2011

Hej då Selma...


Fina lilla Selma, vår skrikiga, gräsgalna och självsäkra luddboll till storkusin... Vi saknar dig.

tisdag 24 maj 2011

Mat?

Jag har misslyckats rätt fett med att få mina sorkar att associera min närvaro med kärlek och positiv beröring... men om det fanns betyg i betingning så hade vi alla fått A+ i området mat. Det finns massor med fina kort på Mette-Marit, något som egentligen är rätt otroligt med tanke på hur skygg hon faktiskt är. Hemligheten stavas M-A-T och så länge de farliga händerna hålls framför nosen är allt okej. Det är tur att sorkar är söta ut nosperspektiv...

måndag 23 maj 2011

Småsorksbus

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Det är inte så konstigt att Plira väger minst av sorkungarna, hon gör av med alldeles för mycket kalorier på motion! Det var väldigt svårt att hålla sig för skratt när en liten söt och hennes syster kör ett alldeles eget Göteborgsvarv i temporärburen.

Santino och Julgrisen fick en egen låda att hänga i med ett stort och ett litet hus - för att matcha deras respektive storlekar. Tyvärr uppstod viss förvirring om vem som skulle ha vilket hus men som fotot visar så hittade de rätt tillslut. (När Julgrisen låg i det lilla huset syntes både nos och bak).

Jo, Lykke ska bli en Bossebrud, men vi skyndar långsamt i den frågan. Enligt Anna blir det "så snart hon är mogen för det" vilket kan stå i direkt relation till den tidpunkt då Anna är mogen för en separation :). Jag tror hur som helst att det är bra för ett litet djur att få vara med sin mamma lite längre än vad doktrin beskriver som absolut nödvändigt och att hon då är ett par månader när hon kommer till mig gör faktiskt ingenting alls, det kommer ändå kännas som att jag haft henne sen hon var baby :)

söndag 22 maj 2011

Julgrisen is da man!

I går morse var vi på Landvetter och hämtade Anna som varit i Utomlandet och roat sig med allehanda ting. Jag säger vi eftersom bilens baklucka fick förstärkning av 7 sorkar som levererades på Landvetteravfarten av en stressad Irene på väg till jobbet. En av dessa följde med in i ankomsthallen, gissa vem?

Julgrisen är århundradets coolaste sork. En flygplats borde ju rimligtvis vara rätt skrämmande för nån som väger knappa kilot, men Julgrisen klampade förnöjt omkring i transportbagen och pratade med sig själv trots allt folk och oväsen. En gång stack han upp huvudet genom öppningen så jag fick mota ner honom igen. Jag vet inte om han letade efter Anna eller om han ville kolla avgångarna för att kunna hitta en bra väska att smita ner i...

Jo, det fotades och finns en del att berätta om de andra 6 sorkarna och sorkkvartetten, men det får bli en annan dag för det tar sån tid att ladda upp film.

Är det INGEN som orkar räcka en gammal man tandtråden?!?

torsdag 19 maj 2011

Vi lever!

Det blir inte mycket bloggat nu... Sorkarna äter gräs och jag plockar gräs. Flera gånger i veckan blir det maskrosor som tillägg och jag skrattar åt den sorkmatte jag var för ett år sedan. För ungefär ett år sedan skickade jag nämligen ett ängsligt mail till Irene och Anna där jag frågade hur många maskrosblad man vågade ge per dag. Jag förklarade att jag naturligtvis förstod att maskrosor var olika stora och sorkar olika känsliga men på ett ungefär? Irene svarade snabbt att enligt en studie genomförd på Maskrosinstitutet i Schweiz (L'Institute de Taraxacum en Suisse) var gränsvädet för urinstensrisk 6,5 maskrosblad av schweizisk standardstorlek per kilo vuxet marsvin och dag*. Såna svar gläder en lika delar neurotisk och spydigt lagd marsvinsmatte. I år plockar jag världsvant nävar med maskrosor utan ångest och tänker att det jämnar ut sig under året.

Ny noja är att Märta ska dö eftersom hon nu är 5 år. Är hon inte lite bred över baken? Kan det vara cystor på gång? Sover hon inte lite väl mycket? Om Märta ligger och sover på sidan kan jag, bara för att få bekräftat att hon inte är sjuk, rassla med en plastpåse eller öppna altandörren. Inte konstigt att hon måste sova, hon blir ju väckt hela tiden. Ser ut som en rugguggla gör hon också eftersom hon gärna ligger i Colinahusen som jag dränkte i olja för några veckor sen... Kid liger visserligen också i husen, men hennes päls... ja, ni vet...

*Irene kan ha formulerat sig något annorlunda... :)

måndag 9 maj 2011

Märta uttalar sig...

Ja, som sagt har vi det lite körigt nu... Det är väldigt mycket gräs som måste ätas och hur vi än tuggar så blir det bara mer och mer! Med rätt prioriteringar och ett tight schema lyckades vi klämma in lite maskrosor också, men den här situationen är i längden helt ohållbar!

Nu har tiden kommit för alla sorkar att lägga ner allt vad de har för tassen och gemensamt ägna sig åt allt utomhusätbart! När vi nu längtat efter gräs hela den långa vintern kan vi ju inte låta rådjur och kaniner äta upp hela härligheten?!

(känsliga sorkläsare varnas för nästa stycke)

Det har dessutom kommit till min kännedom att det finns något som kallas, ja, helst vill jag inte säga ordet, det är helt fruktansvärt men... det kallas för gräsklippare. Så, hur som helst, detta hemska som vi inte bör nämna vid namn är helt enkelt en maskin som klipper av gräs - utan att äta upp det!!! Har ni någonsin hört om något så gräsligt?! Den klipper avdet fina gräset och låter det sen bara ligga där och ruttna på marken... Jag tänker på de stackars sorkar som aldrig får smaka det gröna guldet och tänker på vilket SLÖSERI med mat som de där hemska maskinerna håller på med. Jag får tårar i ögonen!

*paus för att Bosse ska hjälpa till att putsa bort tårarna*

Så, det är alltså allas vårt ansvar att se till att det som inte bör nämnas vid namn inte har något gräs att slösa bort. Ta hjälp av älgar, rådjur, hästar (de äter en hel massa!), kaniner, kor och harar. De där stackarna som bär er in och ut som inte fått det fina garnityret och tarmsystem som krävs för att tillgodogöra sig gräs kan också hjälpa till (det är ju trevligt att göra dem lite delaktiga), de kan plocka gräs och ge er när det regnar eller är för kallt eller mörkt. Om ni redan är upptagna med att äta kan de plocka för att ge till de som är mindre lyckligt lottade, utsvultna grannsorkar eller så.

Kom igen nu allihop och allesork! We can do it!

Det är mycket nu...



mest gräs...