tisdagen den 19:e februari 2013

Läget?

På marsvinsfronten intet nytt... Konstigt nog blev det inte kaos i buren när Bosse försvann, det blev lugnare. Märta, Kid och Lykke samsas bra om både hö, grönsaker, gömslen och vattenflaska. Det kurras nån gång ibland och då och då rasslar det till i buren av en rivstart bland hö och spån med efterföljande upprört pipande, men det är ingenting jämfört med hur det var med Bosse i buren. Faktiskt så vet jag inte vem som är flockledare nu, det märks liksom inte så tydligt.

En annan enorm skillnad är burstädningen. Att gå från fyra sorkar, varav en med njursvikt, till tre utan njursvikt är som natt och dag. Förut bytte jag spån en gång i veckan och då luktade det lite de sista två dagarna. Nu byter jag varannan och då mest för att det känns som att det borde göras ibland... 

Det är väl bara att inse att det inte bloggas mycket, det är för mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Jag kommer inte stänga bloggen, nån gång när gräset kommer tillbaka kanske andan faller på, men tills dess säger vi so long!

fredagen den 7:e december 2012

Bosse

Nu finns inte Bosse längre. Inte mer än på bloggen och i minnet hos alla som träffat och läst om honom. Det var som att det inte spelade nån roll hur mycket alfaalfahö, superpellets och banan han åt, han gick bara ner mer i vikt ändå. Sista gången jag vägde honom, i förrgår, vägde han 625 g. Det är ingen sund vikt för en sorkman. I gårkväll under pellets-tajm tyckte vi han såg tröttare ut och i morse stod han inte mot burgallret och tiggde, bakbenen bar honom inte längre. Jag bokade tid för avlivning, men när jag lyfte upp honom från höbingen för att sätta honom i transporten var han redan död.

Bosse Bus, älskade, fina sorkman. Vi fick tre år ihop och jag kommer aldrig glömma den där oktoberkvällen när originaltrion (bara Märta är kvar nu) levererades i en 80-bur full med hö och gurka.  Tack Bosse, för alla kurr och tjut, alla rumpvickningar och utvärderande nyp i fingrarna för att se om de går att äta, för att ha fått njuta av ditt skarpa intellekt och ljuvliga höbuffande.

Du är saknad, väldigt, väldigt saknad.


måndagen den 19:e november 2012

Skitnjurar!

Sov var ingen aktivitet jag ägnade mig åt inatt direkt... Jag låg och ältade alternativ och hade i stort sett bestämt mig för att om operation av något slag skulle bli aktuell skulle jag istället låta Bosse vandra vidare. Låter drastiskt, kanske, men med Mette-Marits sista tio dagar i livet i alltför färskt minne visste jag att jag inte ville låta ett marsvin kämpa för min skull igen.

För att förtydliga det här med viktnedgången. I fredags eftermiddag vägde Bosse 748 gram, vilket kan jämföras med de 1100 gram han vägde i början av sommaren när vi var på Blå Stjärnan för den spruckna bölden (och de 1250 han vägde i sin glans dagar...). Då slutade jag väga, jag ville inte veta. På helgen kan man i princip bara få ett smådjur avlivat så det gick ju ändå inte att göra något förrän nu idag när vi skulle till Doktor Runsten. När siffrorna på vågen idag visade 800 gram andades jag ut litegrann, någon nytta har pelletsen gjort!

Doktor Runsten klämde igenom en oändligt oimponerad Bosse Sork och fann att sorknjurarna som borde kännas som mandlar istället kändes som russin. Han la ihop alla jag berättade med vad han kände och kunde konstatera att det sannolikt inte var något problem som kunde medicineras eller opereras bort (eftersom njurtransplantation ännu inte är en medicinsk möjlighet för marsvin...). Bosse äter men kan inte tillgodogöra sig tillräckligt av näringen i det han äter. Doktor Runsten ordinerade alfaalfahö som är särskilt proteinrikt och fortsatta pellets om vikten inte håller av bara hö.

Alfaalfahö har många nackdelar, bland annat en hög kalciumhalt, men vi får väl kompensera genom att dra ner på annat kalciumrikt. Seniorklubben på övervåningen kommer alltså fortsätta eftersom jag inte vill att Kid och Lykke äter superhöet eller pellets.

Men just nu är det alltså ändå någorlunda okej! Hurra!

söndagen den 18:e november 2012

Håll tummarna för Bosse...




Bosse Bus mår inte prima just nu... Han äter, dricker, tigger och sätter sorkkollegorna på plats - men väger avgjort mindre än han borde trots att seniorsektionen av sorkkvartetten, dvs Bosse och Märta, numera mumsar pellets två gånger om dan. Imorgon ska vi till Doktor Bosse på Blå Stjärnan för att förhoppningsvis få höra "Åh, den här lilla skitskjukdomen, den går bort om du ger honom en halv gurka om dan!"

Bosse är fem och ett halvt, ingen ålder på en sork, men samtidigt är det ju det. Jag är inte redo att släppa Bosse, snälla, snälla låt det vara något som är lätt att åtgärda...

fredagen den 28:e september 2012

Om spån

När jag började kolla upp det här med marsvin stod det fullständigt klart för mig att hålla marsvin på spån, det var marsvinsägarens motsvarighet till att bjuda treåriga barn på cigg. Ja, jag tittade mest på amerikanska och engelska sidor... Hur som helst så var ju fleece så mycket finare och gulligare så det var så det blev. Ganska snart insåg jag att fleece och hö i hög-form inte riktigt funkade och riktigt så amerikansk att jag skaffade hö-häck ville jag inte bli. Då infördes hölådan och det funkade fint att ha toa-lätt i botten där. Det stora problemet med toa-lätt är att det väger bly och är rätt dyrt om man köper det i förpackningarna som säljs i vanliga affärer. Att fylla en hel burbotten (eller, som hemma hos oss, en undervåning) med toa-lätt en gång i veckan skulle dels kräva ett smärre banklån och dels orsaka ryggskott när burskräpssäckarna skulle hivas. Jag testade andra alternativ. Hampaströet från Granngården som kallas Lättströ var okej, men var rätt mickligt att få tag på i Göteborg. Jag tyckte inte att det kändes riktigt försvarbart att köra till Uddevalla för att köpa strö... Tungt var det också. Kartongströet stl-strö funkade, men bitarna var stora så det behövdes ett väldigt tjockt lager för att sorkarna inte skulle trampa igenom till burgolvet. Dessutom kändes det trist att inte kunna skaka myspåsar etc på gräsmattan eftersom den då blev prydd med blöt kartongkonfetti. Så var jag då framme vid spånalternativet.

Livsmedelsbutikens spånlimpor imponerade inte. Dels var det dyrt, smuligt och trist och dels fick man lägga typ tio minuter på att sönderdela varje hårdpackad limpa. På djuraffärer hittade jag större spånpaket som var något bättre, men på Hornbach hittade jag en storbal med vad de kallade "dammfritt spån". Ur balsynpunkt var det svindyrt, nästan 200 kr per bal, men jämfört med toa-lätt eller ica-spån är det ju inte farligt. Hornbachspånet har den fördelen att det funkar lite som kattsand, man kan ganska lätt plocka bort blöta hörn och fläckar och sen återanvända det som är torrt. Hornbachspånet ser ut som små flisor, men jag upplever inte att det fastnar i sorkarnas rumpor eller så. Nu täcks ju spånet rätt fort med hö hos oss, men ändå.

Hornbachspån
 Ett annat spån jag gillar är det som säljs hon Naturnära i Göteborg. Det kostar typ 70 för en bal och är ljust och fint (återigen, kanske en inte alltför viktig faktor eftersom man bara ser höet efter typ en timme...) och har stora flagor. Jag tycker inte att det dammar mer än det "dammfria" hornbachspånet men det är svårare att punktstäda så det är inte lika drygt.

Naturnäraspån
Tänk så mycket man kan ha att säga om spån och strö... Ja, och angående det där med att spån skulle vara skadligt för marsvins andning och torka ut deras tassar? Det är nog delvis sant på samma sätt som vi människor är olika känsliga för olika saker och lukter. Eftersom jag köper spån i bal och inte bor i någon stor lägenhet förvaras balen i källarförrådet. Jag brukar hälla upp spån nog för en burstädning i papperskassar i förväg och upplever att det vädrar ur en del trälukt (det som vi tycker luktar så gott med spån är det som kan irritera vissa sorknäsor). Vad gäller tassarna så verkar det funka i alla fall för min kvartett att ha spån under hö. Det är bara under en väldigt begränsad tid som spånet syns i buren. Även om jag lägger in höet i en hög i den nystädade buren på kvällen så har sorkarna till nästa morgon förvandlat högen till en heltäckningsmatta av torkat gräs. Summan av allt babbel är alltså att det är skillnad på spån och spån och sork och sork. Just nu fungerar spån (i kombination med vetbed på övervåningen) bra för oss!

onsdagen den 12:e september 2012

En vanlig dag på jobbet.

Sorkkvartettens konsultbolag Sorkklipp AB utför som sagt gräsklippnings- och ogräsjobb för sorkmormor och dennes granne. Jag tyckte jag var oerhört fiffig när jag en dag satte hagen runt två buskar och lät dem klippa sånt som gräsklipparen inte kommer åt. De får äta långa fina grässtrån och jag slipper ta fram kantsaxen. En klassisk win-win! Det fortsatte vara en oerhört fiffig idé tills svartjobbarna skulle infångas... Hur lätt tror ni det är att fånga in fyra sorkar som gömmer sig i ölandstok och vinbärsbuske? De kunde springa igenom busken, det kunde inte jag...

söndagen den 2:e september 2012

Gräsvideo

MVI 1604 from cavycritters on Vimeo.

Sorkkvartetten är som sagt utomhus så mycket det bara går. Fyra marsvin både äter och bajsar en hel del så även om hagen är stor måste den flyttas efter varje betesdag. Jag använder dels hagen jag köpte förra året som används när jag inte kan hålla uppsikt över dem hela tiden och dels lite ihopplockade galler som jag använder om jag kommer hålla mig i närheten (eftersom det är svårt att få till ett säkert tak på en stor inhägnad). Tunnlarna ställde jag ut så snart jag filmat klart. Det blir rätt trist sorkfilm att titta på fyra kartongtunnlar i 90 sekunder...