Skoj på golvet!

Så här spännande kan tre kvadrat vara om man är fyra små sorkar...

Substitut

Kallt, småregnigt och räligt... då får man göra det bästa av situationen! Såhär tänkte jag att sorkarna skulle få springa runt i helgen. Förhoppningsvis kan det dämpa Kids tonårshormoner... Nu hör jag hur de springer runt där inne, det låter inte lika snabbt som Mette-Marit så det är nog Bosse :). På golvet ligger picknickfiltar från Clas Ohlson, staketet är dels deras gamla galler och dels gräskant i korrugerad plast (tack för tipset, Eleni). Idén med att ställa ner hela deras höloft är jag odrägligt nöjd med...

Mätte-Marit

Nom, nom,, nom, nom, nom..... Mette-Marit gillar hö! Som synes i hörnet så experimenterar jag med spån på höloftet. Det ligger ett tunt lager toa-lätt i botten också, ska bli intressant att se hur länge det håller. Med fyra sorkar måste fleece och underlag på höloftet bytas VARJE dag. Det blir rätt mycket tvätt...

Bosse har ordet

Kära medsorkar! Jag vet att ni är många som önskar att ni vore en bloggkändis, som jag. Släpp inte drömmen, jag var en gång en okänd liten sork men hårt arbete och träget tuggande har fört mig hit där jag är idag. För det mesta är det bara roligt när folk säger "Åh, men det är ju Bosse!" och vill ta på mig och få min tandautograf på fingret de sträcker fram, men ni ska veta att det här med att vara bloggkändis är minsann inte bara gurka och glamour, det är hårt arbete och en hel del uppoffringar.

Det händer t.ex. att man får ett nytt hus eller fleecegömma. Då tror man ju att man ska få provköra på en gång men nej, nej... vi måste vänta tills imorgon, när matte kan fota i dagsljus. Senast för ett par dar sen så stod golvhagen fix undt ferdisch men fick vi komma ner och busa? -Neeeeej, matte sa att kamerabatteriet måste laddas först. Sen händer det att mat eller sovron störs av en och annan blixt, men det är ytterst sällan. Matte säger att blixt inte klär mig, så det är bara när hon missat att stänga av den.

Fördelarna överväger ändå nackdelarna. Det händer t.ex. att matte misslyckas med ett gurk-shoot, och då går hon och skär mer gurka och försöker en gång till. Jag har hört att det finns sorkar som poserar, men jag känner att det hämmar min artistiska frihet. "Ta mig som jag är" är mitt motto. Jag förställer mig inte.

Ibland blir det ändå för mycket. Då är det bara att vända andra kinden (skinkan) till och pallra sig därifrån. Då brukar matte få dåligt samvete och dåligt samvete hos matte sammanfaller trevligt nog ofrånkomligen med gott i munnen på mig.

Hur tam?

Det här med tamhet.. Bosse kan man klappa och plocka upp ur buren utan några större problem, flickorna är det värre med. De hackar tänder och springer som om deras liv berodde på det om jag missar på första chansen. Välmenta tips om att låta dem hoppa in i en myspåse (HAHA!) eller välta upp dem i ett hus fungerade bara tills smart-sorkarna listat ut systemet. Nu vägrar de gå in i nån form av "skydd" när det vankas upplockning. Marsvinskroppar är mjuka, hala och spolformade och det tar en del övning att få tag i dem. Jag har tidigare jämfört dem med slime och det är faktiskt inte helt fel, Mette-Marit formligen rinner ur händerna på en. Det är först nu, efter ett drygt halvår med sorkarna, som jag har fått till en teknik som fungerar någorlunda

Även om jag kan plocka upp dem nu är det ingenting jag gör dagligen. Personligen får jag mer ut av att titta på när sorkarna busar i en nymöblerad bur, letar pellets, äter hö eller gosar i fleece än att de kissar i mitt knä. Jag har haft lite dåligt samvete över det, att de inte får så mycket kel som jag inbillar mig att "alla andras marsvin" får, men har nu insett att det här med tama sorkar är lite som fyrklövrar - rätt ovanliga. Även om det finns såna som gillar att ligga i knäet så har jag bara träffat en enda som springer fram för att bli upplockad, och det är Annas Julgrisen och vi är befriande många som faktiskt tycker att marsvin är lika roliga att titta på som att gosa med.

Det ligger en del marsvin på blocket som barn och vuxna tröttnat på "eftersom de aldrig blir tama". Frågan är om vi inte måste jobba på att förändra fördomen att marsvin är tama djur? Det skapar förväntningar på pälslimporna som de efter tusentals generationer som potentiell lunch till sydamerikanska rovfåglar har svårt att uppfylla...

Apropå blocketmarsvin... Den här "hamstern" hittade Anna igår. Det känns som att det är en sak att vänner till marsvinsägare säger fel, en annan att en person som tagit hand om djuret i två år ännu är osäker på husdjurets art. Undrar om hon tror att hamstern har elefantsjuka eller föddes vid ett kärnkraftsverk? (...och Anna har redan mailat personen om att få lov att överta den ovanligt stora hamstern, så det behöver ingen göra...)

Marsvinsträff

Vi har varit hemma hos Marie som bloggar om Dumle och Kola och haft en fantastisk helg tillsammans med marsvinstokar och marsvin... pratat, ätit och klappat. Ett enda litet visset kort blev taget med datorns webkamera, men Elin har några fina kort på sin sida och fler kort lär läggas upp av andra, för kameror saknades inte! Ett par timmar blev det också nere på Eragons för att ta hand om ormmatssorkarna som nu alla fått namn!

Nu har jag fått klappa alla man innan bara sett på bild, goa Fred och George, Lillemo och hennes småsystrar, Skrik-Selma (som mötte sin översork i Kid som skrek så att grannarna förmodligen funderade på att ringa på) och Mimmi och värdtrion Dumle, Kola och deras kusin Bobo. Mette-Marit spillde ingen tid utan hånglade upp Dumle genom komposthagen.

Tillägg:
Kung Kafka hedrade oss också med sin närvaro, men eftersom han softade i den specialsydda mysrullen för omfångsrika marsvin med kraftig benstomme runt midjan närhelst han inte kissade i Irenes armhåla fick jag inte äran att hålla i hans höghet...

Bosse och Mette-Marit på väg hem till Linköping

Märta och Kid (AKA Skrik-lisa) på väg åt samma håll

Märta hade inte glömt hur man kommer upp till höet

Sen däckade alla...

... på olika sätt

Sova lite till...

...och lite till...

och lite till!

Imorse verkade de fit for fight igen!

Bilder från flyktinglägret

Så här kom de, containerflyktingarna. Omtanken från deras tidigare hem är överväldigande, eller hur? Flickor, pojkar... äsch, vem bryr sig... Intressant nog sitter bråkstakarna Sheltie och Stora Vit tillsammans i "bestickkorgen" i nedre vänstra hörnet.



I vardagsrummet fick pojkarna bo i dubbel eller enkelrum. Några fick bo i de "rum" som blev mellan kartongerna också. Sista bilden är en mager liten stackare, men en del var riktigt tjocka och friska!

Tjejerna utnyttjade inte sin hage så jag delade av den till ett par och en singelpojke, men så nära tjejerna blev det tyvärr snart enkelrum av alltihop... Amatörmässigt, jag veeeet. I den gamla höbingen (mitten, längst ner på bilden) fick en argbigga bo.

Det var de här som var paret jag sen fick dela. Ser rätt tighta ut va? Obs! Det är alltså inte en L-formad sork, (eller en långsork med ryggskott) utan en stor mörkgrå (med vit väst som inte syns) som försöker gömma sig under en mindre fläckig

Tjejer i hö-hörnet.

En liten bedårande sak som gärna ville få öronen kliade

Fortsättning på gårdagen

De traumatiserade skitsorkarna som hållit mig vaken halva natten kommer alltså från den delen av den svenska begåvningsreserven som tycker att marsvin är bra ormkäk. Jag tror inte det gjorts i vinstsyfte, 25 kronor räcker inte till särskilt mycket ens i misärsammanhang, så då har jag funderat på alternativen 1) Orm-omtanke, att personen gärna arbetar ideellt för att mata andras ormar med levande djur, eller 2) En sjuk pervesion, att personen helt enkelt går igång på att se en liten gnagare dö i djupaste skräck och ångest.

Jag har som sagt inte världens bästa koll (nu förstår jag vad småbarnsföräldrar menar med sömnbrist...), men jag tror inte att jag har mer än 4-5 pojkpar kvar nu på morgonen, resten sitter i vad för backar, lådor och inhägnader jag kunde skaffa fram vid 2, 3 , 4 och 5 inatt. Vita tjock-teddyn och den brun-vita sheltien fick enkelrum på var sida duschkabinen i badrummet eftersom de rymde ur allt utan lock och det var för varmt för att sätta på ett. De var inte särskilt snälla mot de andra om vi säger så...

Vid lunch kommer Sanna (Merlins Marsvin) hit för att hela gänget ska få åka med henne till Göteborg och Eragons. Om nån kan tänka sig att vara fosterhem kan ni maila Irene så får hon höra av sig om det. Flickorna går bra ihop och det är nog tryggast för dem att få vara med varandra ett tag, men pojkarna kommer Eragons nog behöva lite avlastning med... När Sanna kommer ska vi också ta reda på exakt hur många det är (jag har inte velat stressa dem i onödan och egentligen spelar det ju ingen roll) och om jag sorterat dem rätt. Det verkar nästan som jag lyckats, annars hade det nog låtit lite annorlunda från tjejbingen...

Saker man inte visste att man kunde göra...

Jag vet inte hur många sorkar som bor på mitt vardagsrumsgolv nu, inte heller hur många som bor i gästrummet. Sannolikt är det runt 30, men jag har inte kunnat räkna ordentligt ännu. De kom i trasiga IKEA-korgar, bauhaus-backar och bananlådor och kostade 25 kronor styck. Jag hade med mig anteckningsblock och tänkte notera ålder och vad för annan info jag erbjöds, men ingen hade någon aning. Jag grät när vi körde iväg och kräktes när vi kom hem och började lasta ur. Sen grät jag igen när jag försökte sortera dem efter kön, eftersom de inte gick att vara så försiktig som jag ville med dem.

Pojkarna sitter nu i par eller ensamma i varierande lådor i en stor inhägnad i vardagsrummet, flickorna i en stor hage i ett annat rum. Jag försöker kolla nu så att inga fler bråk ska bryta ut. De har fått all resterande pellets, en massa havre, gurka, hö och äpplegrenar, förhoppningsvis mår alla bra imorgon...

Tre fjärdedelar är teddys, två tredjedelar pojkar, några är väldigt magra, några väldigt unga och alla bedårande. Jag råkar veta att alla snart kommer att leta efter nya hem, har du plats för någon, eller kan du vara familjehem?

Tyken tonåring?

Den där Kid, henne tar man inte där man ställer henne... Jag var orolig i början, att de var dumma mot den lilla nykomlingen, men nu står det klart att Kid, hon tar inte skit från nån. Om hon springer undan när Märta vill ha samma hus är det för att hon känner för det, inget annat.

Den här lilla scenen upptäckte jag inte förrän jag tankade över bilder till datorn. Är det någon som tror att Kid och Bosse blivit simultantrötta och står och gäspar mitt emot varandra? Think again... En stor gäspning är sorkvarianten på en kastad handske och sista anhalten innan blod och päls flyger... Hade jag sett det när det hände hade jag blivit rätt skraj. Herremarsvinsgud, vem anade att man skulle bli tonårsmorsa såhär hastigt och lustigt?

Å andra sidan är Mette-Marit och Kid numera sams för det mesta, jag tror de kommer ha skoj ihop, det finns rätt mycket popcorn och spring i de sammanlagt åtta tassarna :)

...Vad gäller den misstänkta sjuklingen så har jag inte fått några fler bevis, så utredningen är temporärt nedlagd. Nu är jag i alla fall ordentligt påläst på sorkars urinblåseproblem!

Schnygging.

Sitter ni ner? Herregud, ibland är sorkarna så söta att jag nästan funderar på att säga upp mig för att kunna tillbringa dygnets alla vakna timmar med att titta på dem...

I Göteborg har sorkarna haft en hel del variation, semesterbur i vardagsrum och kök, lilleburen, hage i köket, utebur på gräset och det mest uppskattade, fritt spring på uteplatsen. Här är en bild på Bosse från gårdagens tid i frihet.

En söt sork.

Här är några bilder jag tog när sorkarna sprang runt på uteplatsen för några dagar sen. Kid är så söt att man måste sitta ner när man tittar på henne.

Vad gäller blodincidenten så har det inte blivit något mer. De har ljus fleece och handdukar och jag kollar flera gånger om dan. Bokade just en tid på Blå Stjärnan på tisdag att ha utifallatt...

Satan, perkele, elände...

En i sorkkvartetten har kissat blod, jag vet inte vilken. Nu sitter Märta och Kid i en bur som är mindre än deras normala hölåda... Det är ytterst temporärt, jag försöker bara komma på vem som är källan till eländet.

Förhoppningsvis var det bara en engångsgrej, något sår nånstans som inte syns... annars hoppas jag att jag imorgon vet vem som ska till Blå Stjärnan.

Kan jag äta det här?

Bosses livsmotto stavas "Kan jag äta det här?". Detta har till följd att han sätter tänderna i det mesta som kommer i hans väg. Min stortå, pinnar, kartonghus, mammas knä osv. Inte så hårt, tack och lov, men destå fler gånger. Bara för att första tuggan inte var något vidare vill man ju inte utesluta ätbarhet, eller hur?

Fotot nedan är något ocentrerat, men enligt mig alldeles fantastiskt (syster knäppte bilden, inte jag). Här är det en pinnbro som får sig ett utvärderande slick :)

Intervju med storsorken

Lucas - Men vad gööör du uppe i skogen?!
Jag - Plockar gräs!
Lucas - Jag ser det, det är samma sak varenda promenad, hur skulle det vara om vi fokuserade lite mer på promenadobjektet hunden?
Jag - Men Lucas, du vet, om sork-kusinerna inte får sitt gräs kanske de ger sig på din leverpastej...
Lucas - Min leverpastej?!?! Kriminella små råttor! Jag ska skälla skiten ur dem!!
Jag - Det ska du inte alls...
Lucas - Nej okej då... plocka på, men det kommer att kosta... Tio frolic för varje bunt gräs de får.
Jag - En frolic.
Lucas -FEM frolic! Det är mitt sista bud!
Jag - En frolic.
Lucas - Okej. En STOR frolic
Jag -It's a deal!

Märta i Myspåse

Jag tänkte att det var för varmt för myspåsar och har inte haft nån i buren på ett par dagar, men när jag bytte i buren la jag ändå ner en. Märta tycker att det är hennes och även om Kid fått kolla in läget och provligga så blev det bara nån minut eller så innan myspåsedrottningen skulle ha tillbaka sin egendom... Sorkar i myspåsar får mig att fundera på om man ändå inte kan sy en i människostorlek?

It's all about the lips.

Jag vet inte vad som är allra bäst med marsvin... men avgjort är att munnen gör sig exceptionellt bra på bild!

Märta visar upp en bedårande liten rosa sork-tunga...

... och ett par imponerande gaddar!

Bosse sträcker ut hakorna (vi var flera gånger oroliga över att han skulle trampa på dubbelhakan och snubbla...)

Mette-Marit kollar in läget.

Chill

Om Kid känner sig hemma hos oss? Ja, jag tror det... :) Jag undrar om hon är släkt med Siri?

Kid, also known as Piiip!

Jag vet inte om Irene är medveten om vilken bedårande liten vintagesork hon släppte iväg till mig... eller så är det det hon är. Lilla Kid med de fluffiga byxorna imponerar varje dag med sina overkligt gälla mattiggartjut, schyssta attityd och allmänna fluffighet. Se bara på bilderna min syster fick till igår!