lördag 31 december 2011

Nyårsafton

Bosse är återställd, om än i en något smalare variant än innan. Det är ironiskt, här har jag haft ambitionen att få honom att gå ner i vikt ett bra tag och när han nu gör det så tänker jag att jag vill få upp honom till hans tidigare trivselvikt på strax under 1200 gram igen så snart som möjligt... Jag menar, tänk om han blir förkyld igen? Vilka reserver ska han då ta av?

Bosses tillfrisknande inger i alla fall hopp inför 2012. Jag måste säga att det här med att möta en sjuk sork en morgon, medicinera honom och tramsa med god mat, mjuka sängar och allmänt fjäsk för att några dagar senare mötas av den nu tillfrisknade sorkens indignerade "jag är hungrig var är min frukost-tjut" är något som slår sjuk sork=lång plågsam behandling som slutar med avlivning, med åtskilliga sorklängder.

Jag verkar ha städat undan min kamera, så det blir lite tunt med bilder tills jag kan lokalisera den. Egentligen är det väl lika bra... alla bilder blir så suddiga och mörka nu på vintern, och jag tycker inte min kamera gör sorkarna rättvisa med blixt. Det är april snart va?

Gott nytt marsvins-2012 på er alla!

onsdag 21 december 2011

När män blir förkylda...

I lördags morse när jag skar upp sorkarnas frukost undrade jag var det var för knepigt ljud jag hörde... När bara tre av fyra hängde över kanten för att få del av frukosten började jag ana marsvin i havregrynspåsen och visst, i en fleecepåse på övervåningen låg Bosse och gav snoret ett ansikte. Jag har läst mig till att marsvin inte kan andas genom munnen, så att vara täppt i näsan kan inte vara någon höjdare. Ingen av sorkarna har varit förkylda innan så jag ringde i panik till både Anna och Irene och fick rådet att för säkerhets skull påbörja en Baytrilkur eftersom Bosse inte direkt har några supergener. (Innan nån sätter i halsen av indignation över min överreaktion vill jag bara säga att Bosse var nere på blanka kilot, vilket måste anses vara rena anorexiavikten för honom...) Bosse och Märta fick följa med hem på julpysselskväll i en liten lånebur från Eragons och Bosse gjorde sitt bästa för att överrösta Jussi Björlings "O Helga Natt" med sin snorandning - stackaren.

Jag tänkte att det kunde vara en idé att låta Bosse bo i lillburen även söndag natt, för att få sova ordentligt, men det verkade inte Bosse tycka. Jag ställde den alldeles intill de andra och fyllde med hö och godsaker men Bosse sprang bara runt, runt och pep. Telefonen ringde och jag tänkte för mig själv att har han inte lugnat ner sig inom tio så får han väl komma in till de andra. Oväsendet fortsatte från köket och när jag la på och gick in i köket för att se till sjuklingen så fanns ingen sådan i lillburen. Bosse gymnast har alltså hävt sig över burkanten, halkat ner på det hala linoleumgolvet och sen hävt sig in i undervåningen, en kant på nästan 20 cm, utan något egentligt stöd av fötterna (eftersom golvet är så halt). Snacka om att han fick stanna där...

Ikväll får han sista Baytrildosen på 5-dagarskuren, något som både Bosse och jag ser fram emot eftersom om det är jobbigt att ge äckelmedicin till en sjuk sork så är det inget mot hur svårt det är att ge äckelmedicin till dito frisk... Fast det är rätt praktiskt att han skriker upprört när jag lyfter upp honom... den som skriker har ju munnen öppen.

onsdag 30 november 2011

Djurskyddslag

Läste i GTs webupplaga i morse en artikel om att polisen omhändertagit fyra akvariefiskar hemma hos en kvinna som belagts med djurförbud. Kollegan bredvid tyckte det var fånigt, men jag blev glad. Det är ruskigt få som beläggs med djurförbud jämfört med det antal människor som missköter sina djur så gravt att de vekligen borde förbjudas att att ha dem, så när nu nån ändå gått så vansinnigt långt i sin vanvård att de belagts med djurförbud... ja då är jag glad att polisen kontrollerar att det efterföljs.

Tack farbror blå!

söndag 27 november 2011

Adventsfika!




Det här med mild vinter... vi gillar det! Friska maskrosblad plockade den 27 november... det slår förra årets miserabla snötäcke :)

torsdag 24 november 2011

Sneaky Värsting-Bosse

Häromdan ringde fältassistenten på dörren och Bosse gömde sig under Märta. Tydligen har han, medan jag varit på jobbet, dragit runt i Majorna och klottrat på elskåp. Han kallar sig "Huggtands-Bossen" och har skrämt slag på kvarterets gerbriler, råttor, danmöss och gnagare i största allmänhet. Suck... Bosse, du kommer själv få betala för klottersaneringen med din persijepeng, bara så du vet...

tisdag 22 november 2011

Marödören herself!

Jag insåg lite halvt panikslaget att Lykke vuxit upp i smyg bakom min rygg, hon är inte längre en släthårig minisork utan nästan lika stor som Märta (om än inte med samma bak-rondör) och med busigt hår! Eller... busigt och busigt... i sorkfamiljen är det ju Kid som har patent på busigt hår... men ni fattar vad jag menar.


Så det blev en liten porträttfotografering härom helgen. Marodören herself var mycket missnöjd och hotade ringa Anna och berätta vad hon utsatts för. Det vår hårt för en liten sork att inse att även Anna hade klippt bort mini-dreadlocken hon odlat på rumpan och tvingat henne att posera inför kamera lite då och då...

Det ska bli spännande att se hur lång hennes päls blir! Det är gulligt med päls, men om jag känner mig själv och fröken skrik och pip rätt så blir det nog en lättskött frisyr för lilla Lykke hur som helst...

torsdag 10 november 2011

Hormonellt...

Det har varit full rulle i ett par dagar nu. Någon står visst med tre och en halv tass i vuxenvärlden men har fortfarande ett par tår kvar i barndomen. Det gör att någon (som heter Lykke...) allt som oftast känner sig missförstådd och illa behandlad av sin flock. Det är, i alla fall för mig, ganska lätt att förstå att Märta och Kid lackar ur när lillfjanten försöker göra dem med barn, men Lykke själv tjuter sårat när de protesterar över hennes amorösa närmanden. Det är mycket man ska lära sig innan man blir stor...

Nedan en rätt lång video från den mest turbulenta kvällen på länge. Kaoset bröt ut mitt under burstädningen som ni ser...

tisdag 1 november 2011

Present och marsvinsbilder

Hur det går utan Mette-Marit? Jovisst, det knallar på... Det märks egentligen ingenting i sorkflocken, vilket väl är bra, jag vill ju inte att de ska vara ledsna, men ändå känns det lite konstigt. Märta och Mette-Marit har ju bott ihop i tre år - något intryck borde de ju rimligtvis gjort på varandra?! Igår kom ett tjockt kuvert innehållande en mycket konstfärdigt färdigställd pärlplatta föreställandes hängeln Mette-Marit med nyvunna vingar och gloria. Jag har inget kort att visa än, men porträttet pryder sannerligen mitt kylskåp. Det är givetvis den internationellt renommerade pärlplatteporträttören Maskros-Anna som är upphovskvinna till mästerverket.

Något annat som snart kommer pryda mitt hem är tryck från Etsybutiken When Guinea Pigs Fly. Jag köpte dem innan allt det där tråkiga hände och det har inte blivit av att visa upp dem men här kommer några halvdana foton!

Det här fina trycket heter "double dutch", en lite rolig ordvits :)!


Den här lilla sötnosen i gul regnrock gnäller inte över att det regnar !

Och i en helt annan stil, men fantastiskt rolig ändå, en snygg travesti på den något överexponerade engelska propagandaaffischen "Keep Calm and Carry On". Innan någon sätter i halsen av upphovsrättsliga skäl kan jag meddela att upphovrätt för artistiska bilder gäller i 50 år i Storbritannien och att motivet nu är Public Domain och fritt att använda.

onsdag 26 oktober 2011

Man har inte roligare än man gör sig...

Nej, halloween är ingenting jag brukar fira eller egentligen ens uppmärksamma på något sätt mer än att jag brukar försöka se till att inte vara hemma för att slippa uppleva glädjen av "barn" i fjortonårsåldern som tigger pengar och godis vid dörren... Men alla tillfällen att fira och/eller pyssla är som bekant välkomna när soffan håller på att tas över av ren tvätt, diskmaskinen väntat på att bli urplockad i två dar och jag har 30 låttexter att plugga in - tills imorgon.

Så, Sorksen och jag prowdly presents Halloweenburen!

På nedervåningen är det bara en stor hög hö. Hö behöver inga ytterligare dekorationer.

Märta säger hej till Farliga Katten

Och kollar in läget... Squeek or treat?

onsdag 19 oktober 2011

Casa del Sork 2.0

Tack för alla fina kommentarer om Mette-Marit. Det är väldigt konstigt att hon inte finns här längre, det måste jag säga, men vi vänjer oss väl så småningom...

Projektet planerat till helgen för två veckor sen, när Mette-Marit blev sjuk var att göra klart sorkburen och nu är den ÄNTLIGEN (någorlunda) klar!

Bilderna visar själva burbyggnaden. Det är två våningar som är 120x60 cm, med en ramp emellan. Fördelarna jämfört med Casa del Sork 1.0 är bland annat att höet fått större plats, att fleecevåningen av rena gravitationsskäl inte kommer bli nedspånad och att rampen inte tar någon yta från hövåningen. Casa del Sork 2.0 är också mer lättstädad. Jag har sytt fleecedynor av handdukar och fleece som passar precis på övervåningens golv och gräddhylla så det blir lätt att byta och hövåningens låda i kanalplast (som ska bytas ut till vit kanalplast så snart jag kan lägga vantarna på det...) kan dras ut så att man kommer åt att städa lättare. En stor fördel är också att sorkarna kan vara kvar i buren när jag städar. Ska övervåningen städas är det bara att motivera förflyttning med påfyllning av höreserven och ska nedervåningen städas kan man istället leka "gömma gurkan" på övervåningen.

Alla fyra använder glatt rampen, den är täckt med teddytyg för bästa grepp och vägegenskaper, men jag funderar på att byta ut det till någon form av gummimatta eftersom en viss Lykke Lillsork tycker det är så skönt att gå på rampen att hon kan somna mitt i ett steg. Det har inga större konsekvenser för henne, men kan orsaka viss trafikstockning... Trafikstockningsproblematiken är också anledningen till att det bara är halkskydd på huset där rampen kommer ner, det är inte heller någon optimal sovplats för sorkar som tar illa upp när sorkkollegor som har bråttom till höet kör över dem.

En annan fin funktion är att eftersom bottenvåningen är i golvnivå är det lätt att förlänga buren med en fleecehage, ungefär som det varit nu i övergångsperioden. För det mesta, dvs när vi inte har hundbesök, städar köket eller har många gäster i köket kommer det alltså finnas en fleecehage på 120x120cm framför hölådan. Även till hagen har jag sytt fleecedynor (det var sjukt jobbigt att sy så stora fleecesaker).

Kvar att göra är att skruva fast cykelflaskhållare på båda våningarna så att det blir lätt att byta vattenflaskor, sy fler dynor (så man har något att variera sig med!) och införskaffa silikon/gummimatta till ramp och rampavsats. Jag funderar också på att göra någon form av markis som tak till gräddhyllan, dels för att göra det mysigare och dels för att ett tak på den, som är lika djupt som själva hyllan, skulle göra det omöjligt för dem att hoppa upp på köksbänken. Nu står där en stor gryta som hinder...

Det är roligt att fixa åt sorkarna!

fredag 14 oktober 2011

Mette-Marit

Kärt barn har många namn? Hon kom som en Vilda, kallades Vesslan av sorkmoster, konstaterades vara en Fjant men blev ganska fort min Mette-Marit. I nästan två år regerade hon burens mörkaste hörn, snodde skamlöst mat från sorkkollegor som de hämtat hos Farliga Människan med risk för liv och hälsa och körde spontana sprinterlopp när buren var nystädad. Nu är hon en av många hänglar i sorkhimlen.

Mette-Marit åt sämre och sämre under veckan, under onsdagen och torsdagen fick hon i sig knappt två millilitersprutor critical care på en halvtimmes matning. Sen behövde hon minst en timmes paus för att försöka få ner det hon fått i munnen. Det blev ju rätt snabbt ohållbart eftersom en sork av Mette-Marits storlek behöver 50-60 ml per dag, så hon tappade ännu mer vikt. I morse vägde hon 700 gram, 350 mindre än för en vecka sen, så vi åkte till Blå Stjärnan där veterinären konstaterade att bölden svällt istället för krympt och nu blockerade strupen. Inte konstigt då att hon hade svårt att svälja sin mat. Hon fick stanna kvar med alla möjliga sorters dropp och de skulle försöka få ner lite mer mat i magen på henne. Proffsmatarna på exotiska fick i henne tre milliliter på 8 timmar... Veterinär Jenny sa att bölden inte gick att dränera med spruta eftersom varet var fast och att det inte gick att operera ut eftersom chanserna att överleva en sån stor operation för en i övrigt frisk sork var dåliga, för den nu utsvultna och väldigt allmänpåverkade Mette-Marit var de obefintliga.

Medan jag väntade på att Veterinär Jenny skulle ringa tog jag hand om de fyra, tämligen försummade, friska sorkarna. Jag bytte i buren, tvångsgosade lite och satt och tittade på hur de malde hö. De var en sån kontrast mot den apatiska och magra Mette-Marit jag haft i knäet under veckan. Visst, hon protesterade mot att bli matad, men när jag fångade Kid för tvångsgos blev jag påmind om vad "protestera" egentligen brukade betyda för Mette-Marit.

Jag hoppas att du är dig själv igen Mette-Marit, att du äter gräs under någon buske i sorkhimlen, har hittat andra sorkar att bossa över och att du på något sätt förstår varför jag utsatte dig för allt det där eländet under din sista vecka. Jag kunde bara inte föreställa mig en sorkflock utan dig...









tisdag 11 oktober 2011

Update och kalas

Sjuklingen i myspåsen när vi kom hem igår. Lite tilltuffsad kanske...

Mette-Marit äter fortfarande inte själv vad jag ser men hon har inte gått ner något mer i vikt så antingen är jag (och sorkmoster) duktiga på att mata med critical care, eller så smygäter hon Billypizzor på nätterna. Det är lätt att känna att det går långsamt... men det har faktiskt bara gått ett dygn sen sorkstackaren genomgick en bisarrt omfattande tandreglering. Jag har svårt att föreställa mig känslan av att slipa bort 25 % av kindtändernas tuggyta och sen ta bort en tredjedel av framtänderna... men jag tror nog att det skulle vara allt annat än behagligt. Hon slåss i alla fall! Det hade gått klart enklare att mata henne om hon inte hade gjort fullt så mycket motstånd, men jag är ändå tacksam för motståndet, måste jag säga...

Kalaset då? Jo, igår fyllde ju Lykke Lillsork 6 månader! Det var väl meningen att kalaset skulle gått av stapeln i den nya och färdigställda buren, med finsallader, serpentiner, maskrosfiskdamm och de gamla roliga lekarna "hitta platta ärtan" och "släpa majskolv". Nu var jag inte riktigt tillgänglig för den sortens planering, vilket ledde till ett annat sorts kalas.

När jag gick på låggstadiet hade jag en klasskompis som hette Ellinor. Hennes mamma var av den upptagna sorten så när Ellinor fyllde år skickades det inte hem inbjudningskort, bjöds på tårta i form av prinsessa/fotbollsplan/spöke, lektes skojiga frågesporter och hittades omsorgsfullt utvalda godispåsar med lockigt presentsnöre runtom. Nej... när Ellinor fyllde år satte mamman upp en utriven kollegieblockssida i klassrummet med tid, plats och datum som alla fick skriva av och sen på kalasdagen fyllde mamman bordet med bigpackglass i alla tillgängliga smaker, chokladsås på tub, strössel, engångstallrikar och dito skedar. När glassen var uppäten fick vi leka med Ellinors leksaker (de var väldigt många) i två timmar och äta från norra Europas största skål med godis och sen var kalaset slut. Det var som jag minns det ett väldigt bra kalas, men lite annorlunda.

Ett ganska bra kalas för en sorkmatte med tidsbrist alltså, så jag återskapade det med vissa modifieringar. En hel hackad frilandsgurka, en röd paprika med kärnhus och en halv näve platta ärtor regnade ner över de fyra friska som varken kunde tro sina ögon eller munnar. Så sjöng jag "Ja må hon leva i minst tretton år" för Lykke och sen gick jag, Mette-Marit och Baytrilen ytterligare en rond föjt av det episka uttalandet "Har jag Critical Care på insidan glasögonen?"

Jojo, det var ett kalas att minnas! Nästa kalas tänker jag mig lite mer som det nedan, fast med utan skunk, ekorre, sködpadda och vad det nu är fler för djur. Trycket har jag köpt på Etsy tillsammans med några andra, men resten får jag visa en annan dag!

Hipp Hipp Hurra!

måndag 10 oktober 2011

Hon är hemma!

Gissa hur produktiv jag varit på jobbet idag...? Ångestkoefficienten har definitivt varit utanför det rutade pappret, men nu sitter jag här och skriver ett annat blogginläg än vad jag trodde jag skulle skriva. Det är nämligen så obeskrivligt fantastiskt att röntgenbilderna visade att böldeländet inte satt i käken, utan i käkmuskeln! Så lillsorken sövdes och Doktor Bosse stack in en kanyl och fick ut 5 ml var ut Mette-Marits kind. Det är sjukt mycket var om man jämför med hur stor en sorkkind är... Sen fixade han hennes tänder. Sen HADE han kunnat ringa mig, men det gjorde han inte. Tillslut, när jag inte pallade längre ringde jag Blå Stjärnan som sa att Bosse skulle ringa om 10 minuter. Låt oss säga såhär, Blå Stjärnan måste ligga i en annan tidszon... för det tog 45 hysteriskt ångestfyllda minuter (jag tillbringade varenda en av dem med att stirra på mobilens display och fundera på om Blå Stjärnan verkligen hade fått rätt nummer) innan karsloken orkade masa iväg sig till telefonen och ringa mig. Nu är allt glömt och förlåtet, givetvis. Bosse är världens bästa!

Fjorton dagar Baytril, två sorters smärtstillande i tre dagar och critical care.

Men nu kom sorkmoster på besök. Sjuklingen fick en kruka sallad och tvåbeningarna ska fira med glass!

Världens vackraste knapp

Det ser mörkt ut.

Mette-Marit och jag var hos Bosse imorse. Han är en fantastisk veterinär, men det hjälper ju inte när patienten inte har vett att säga till i tid... Det verkar tyvärr som att Mette-Marit har en stor käkböld. Bölden har i sin tur fått henne att tugga snett, vilket fått käktänderna på ena sidan att växa upp över tungan. Tänderna går att åtgärda, bölden är det värre med. Hon fick stanna kvar för att röntgas, för att utesluta att bölden är i mjukdelarna och går att göra något åt, men... chansen att det går att göra någonting åt bölden om den sitter i käkbenet är, med Bosses ord, "mycket, mycket liten". En inkapslad böld stör inte särskilt om den sitter på säg, sidan eller ryggen. I ben är bölder ett större problem och hon har redan ont, min lilla sorkstackare.

Hon är redan i händerna på en av Sveriges bästa sorkveterinärer, jag kan liksom inte göra mer nu än hoppas och lita på att han kan hjälpa mig välja det bästa för Mette-Marit. Jag misstänker vartåt det barkar och det får mig att lipa ner mitt tangentbord. Jag är mycket tacksam för mitt avskilda hörn på jobbet... Tyvärr är det snart möte. Jag kan inte med ord uttrycka hur omotiverad jag är inför att diskutera utvecklingsfrågor just nu...

söndag 9 oktober 2011

Oförändrat läge

Mette-Marit har inte gått ner något mer i vikt sen i går morse så någon Critical Care har nog hamnat i magen i alla fall. Jag blir bättre på att mata och hon blir (något) bättre på att acceptera läget. Tack för alla tips och erbjudanden! Jag kan inte riktigt belöna henne med något eftersom hon inte äter någonting själv, inte ens maskrosblad eller persilja. Då skulle jag få tvångsmata det också, vilket känns lite tokigt... För att få i henne sprutmaten slår jag in henne i en handduk så att bara huvudet sticker upp, en form av tvångströja för marsvin (eller ungefär som man lindade små barn förr i tiden). Att erbjuda henne sprutan medan hon är kvar i buren eller i sin myspåse funkar inte alls, inte heller strimlade eller rivna grönsaker eller korta hö-/grässtrån att mata in i mungipan.

Jag tror helt enkelt det gör så ont att tugga att hon låter bli om hon inte blir tvingad av elaka människan. Jag är nu helt övertygad om att det är tänderna det är fel på. Hon tuggar bara med ena sidan och framtänderna har en symmetriskt sned slityta. Bara 24 timmar kvar nu tills Doktor Bosse förhoppningsvis kan hjälpa henne...

lördag 8 oktober 2011

Change of plans.

Idag hade jag tänkt att skruva ihop rampen och låta sorkarna flytta in i skrytbygget Casa del Sork II. Naturligtvis skulle allt dokumenteras och läggas ut på bloggen till allmän glädje och inspiration, sen skulle jag bjuda en vän på middag här hemma, dricka vin, prata och lyssna på en massa Springsteen. Det var vad jag hade tänkt att göra. Nu blev det inte riktigt så... utan jag sitter istället här med en klump i magen, godis i munnen och critical care överallt.

Imorse tyckte jag nämligt att Mette-Marit såg lite vissen ut. Jag fångade in min lilla vessla, klämde på henne lite, kollade rumpa, ögon, öron och mun. Allt såg fint ut så jag satte ner henne igen när jag fick ett sånt där "now wait a minute-moment". Var hon inte lite lättare? Fångade in en tokmissnöjd vessla för andra gången och vägde henne. Jovisst -200g, inte så mycket för en människa men 20% av Mette-Marits matchvikt. Inte ville hon äta några grönsaker heller. Ringde Blå Stjärnan som tyckte vi skulle komma in, trots avsaknad av sorkveterinär. Sagt och gjort... Mette-Marit, Märta och jag tog oss till Blå stjärnan. I väntrummet inser jag överlyckligt att Mette-Marit äter på ett maskrosblad, hurra! Väl inne i ett undersökningsrum jublar veterinären inte fullt så mycket över maskrosbladet när han ska titta henne i munnet "Det är lite som att snorkla i ett ostädat akvarium...". Grönt slem var bara förnamnet och en djursjukvårdare hjälpte till att spola med lite vatten. Nu kunde den här veterinären inte så mycket om sorktänder men kunde känna att hjärta och lungor lät bra, att det inte verkade vara stopp någonstans i buken och att hon inte var uttorkad. Sen bokade han också in oss på måndag morgon i ett redan fullspäckat schema hos sorkdoktor Bosse (inte den fyrbente flockledaren alltså, utan veterinären).

Här hemma har Mette-Marit fått critical care. Hon äter ingenting själv, varken klippt hö, klippt gräs, maskrosor, strimlade grönsaker havregryn, banan eller critical care, allt måste tvingas i henne medelst spruta och det är fruktansvärt både för mig och henne. I ärlighetens namn är det nog jobbigast för Mette-Marit, men så är det ju också för hennes skull som vi gör det. Av hennes protester att döma (hon ålar sig som en olympisk brottare) är hon inte redo för pärleporten än på ett tag, men de är luriga sorkarna... Det går ju undan när det går undan om man säger så.

Det hemskaste är nog att jag liksom inte kan få henne lugnare. När Freja var sjuk tyckte hon om att ligga i mitt knä och bli klappad. Skulle Mette-Marit bli akut sjuk (alltså ännu akutare än nu) skulle hon hellre våndas i sin myspåse själv än i mitt knä. Det känns ganska hemskt...

En klart rundare Mette-Marit för en vecka sen...

torsdag 6 oktober 2011

Någon här...?

Visst lever vi, hälsan har vi också även om fem av oss som vanligt tycker att det är lite dåligt med mat. Det har varit dåligt med uppdateringar och lika dåligt med sorkbloggsläsning, men jag ska försöka komma ikapp med både det ena och det andra nu.

Buren är fortfarande halvfärdig, liksom lägenheten den står i, men i söndags fick vi två säckar hö av årets skörd och det har öppnat en ny ekologisk butik runt hörnet så det finns gott om möjligheter att döva renoveringsångesten med mat.

Grässäsongen liter sorgligt nog mot sitt slut, men här hemma kör vi ända in i kaklet!



tisdag 23 augusti 2011

Smart som en sork?

Igår städade jag ur buren. Det är med sorkburen som med min lägenhet, vi har flyttat in trots att inte allt är klart. Sorkarnas hölådeundervåning är någorlunda klar så de har flyttat in där. Själva lådan är i kanalplast och den kan dras fram på ett Väldigt Fiffigt Sätt, så att man slipper ligga på knä som en ostbåge för att sopa ur spån ur de innersta hörnen. Under tiden jag gör det här är sorkarna, främst Kid, Bosse och Märta väldig nyfikna. De hänger med framtassar och haka över kanten för att se vad jag håller på med (de verkar tro att jag har för avsikt att fylla lådan med riven morot och vill komma först till kalaset). Bosse kan inte hoppa över kanten, men det kan Kid och i ett oövervakat ögonblick är det just vad hon gör. Tyvärr kan hon inte hoppa ut igen eftersom plasten är för hal... Stressad till tusen låter hon sig motas in i ett hörn och bli lyft tillbaka ut på fleecen. Mission accomplished tror man då, men nej... Under tiden jag lyft tillbaka Kid har Märta hoppat in och befinner sig i samma svåra situation som Kid. (De är inte så bra på att lära av varandras erfarenheter, tydligen) och jag får hjälpa en mycket missnöjd Märta ur lådan. Nu förstår ni kanske vem som satt i lådan och inte kunde komma ut när jag lyft tillbaka Märta? Helt korrekt -Kid. Hur liten är en sorkhjärna egentligen?! Du försatte dig själv i den här situationen för 90 sekunder sen, kom fram till att det var en skitdålig idé men testar igen? Please... vad i det här är det som jag som begränsad tvåbening inte förstår?

måndag 22 augusti 2011

Måndag igen

Det är väldigt vad helgerna går fort... nu är det måndag igen! Sorkarna får gurka med askorbinsyra på morgnarna (eftersom de då är som minst nogräknade och inte bryr sig så mycket om att det är surt) och förhoppningsvis förebygger detta de elaka stenarna... Det är när sånt här händer som man nästan önskar att man hade två sorkar och inte fem eftersom det ju är väldigt mycket svårare att övervaka fem sorkars kissfläckar i en stor bur än två i en mindre...

Sorksen fick inte vara ute i helgen eftersom gräsmattan extraknäckte som träsk efter den senaste veckans regnande. Trist, man vet ju liksom inte hur många fler helger det blir...

Här är en liten film jag glömt ladda upp på när de återförenades efter terapikollot i Bohus.

Untitled from cavycritters on Vimeo.

onsdag 17 augusti 2011

Hurra!

Mette-Marit fick träffa Veterinär Madeleine imorse. Veterinär Madeleine tyckte Mette-Marit var jättefin. Mette-Marit tyckte att Veterinär Madeleine var JÄTTEDUM när hon klämde på henne. Hur i hela friden de lyckades röntga min lilla vessla utan att söva henne vet jag inte eftersom jag inte fick följa med in, men jag är mäkta imponerad av personalen på Blå Sjärnans smådjursavdelning... Röntgenbilderna visade tack och lov inte på några fler stenar, fantastiskt fina nyheter!

Vi ska ringas om en månad och diskutera en eventuell förebyggande medicinering som då blir på livstid. Mette-Marit verkar ju uppenbarligen ha anlag för att bygga urinstenar trots avsaknad av pellets, salt- och kalksten så det kanske inte är en dum idé... De är ju rätt dåliga på att meddela oss människor om hur de mår de där sorkarna. Trist om hon ska behöva kissa grus igen!

Ett litet parallelldrama utspelade sig också i undersökningsrummet medan de förberedde röntgenundersökningen. Jag satt på en stol och läste ett informationsblad om chinchillaskötsel när jag hörde hur något ramlade ner i handfatet bredvid mig. Något var en helt enorm (och antagligen ganska klantig) husspindel och jag som tycker väldigt mycket om fyrbenta djur har väldigt, väldigt svårt för djur som har fler ben än så... Jag satt alltså 25 cm från där spindeln ramlade, tänk om den ramlat på mig?! En rådig djursjuksköterska räddade både mig och spindeln när hon kom in för att hämta Mette-Marit. Man kan inte säga annat än att de har en bred kompetens!

Hur som helst... spindelincidenten åsido... Att gå ifrån Blå Sjärnan med en friskförklarad liten sork och hennes manliga sorkeskort kändes som att vinna på lotto. Hon som var i rummet innan mig fick inte med sig sin kanin hem...

måndag 15 augusti 2011

Måndag

Har ni sett så sött? Det har var när vi kom hem till lägenheten i går kväll. Fyra flickor sover under var sitt tak och Bosse ligger i hölådan (man ser hans nos). Klicka på bilden så blir den större!

Idag bokade jag tid för röntgen på Blå Stjärnan. Första tiden de hade var onsdag 9.30 så den tog jag. Då är det tur att man har en chef som säger "Marsvin är väl också människor!" när man frågar om man kan ta lite komp på onsdag... Djursjukvårdaren sa att det var viktigt att jag höll koll på att Mette-Marit kissade så nu sitter hon på vit fleece i en egen kupé med gurka och romansallad. Somliga tycker att det är rätt orättvist, och somliga heter inte Mette-Marit.

söndag 14 augusti 2011

En kompis som ger mer än gurka...

Sorkarna har en väldigt, väldigt fin vän i Anna. Det är tyvärr inte alltid de förstår att sätta värde på den vänskapen och man skulle rent av kunna tro att somliga sorkar tycker att det är direkt otrevligt när Anna kommer, men det gör inget... Jag är, för att kompensera, glad och tacksam över vänskapen nog för både mig själv och ett par kubik sorkar.

Idag var Anna och hälsade på oss och gräsweekenden avslutades därför spontant med en helkropps-spabehandling för samtliga sorkar. Sorgkantade gräsmatteklor, vaxiga öron, grässlemmiga tänder och toviga rumpor åtgärdades. I Mette-Marits urinrör hittade Anna då något som inte kan vara annat än en 9x4mm stor urinsten... Jag är nog i chock fortfarande. Jag hade visserligen uppdagat att något var fel när jag någon timme senare vek ihop burfleecen (där fanns blodfläckar), men jag hade inte vetat vad eller vem av dem som var anledningen. De hade fått sitta en och en på handdukar i natt och Mette-Marit hade fått ha ont längre...

Det är svårt att inte tänka "tänk om inte Anna hade hittat stenen..." men jag försöker låta bli det för nu nu hittade hon den faktiskt och kunde dessutom ta bort den! Det innebär att jag kan ringa Blå Stjärnans exotiska avdelning imorgon och boka en tid till Mette-Marit för röntgen för att se om där finns fler stenar och sen beställa de preparat jag läst om på Ingrids sida. Usch... stackars lilla Mette-Marit älskling... Vill du ha sallad, sa du? Klart du ska få sallad, så mycket sallad du vill! Nej, du får ingen persilja... inte på ett bra tag...

lördag 13 augusti 2011

Gräsweekend

Det har varit tyst - igen. Det blir lätt så när ens världsbild rubbas... Julgrisen var min marsvinsvärlds fixstjärna, så länge han var i livet kunde jag på något sätt hoppas att mina egna sorkar skulle ha ett lika evigt liv. Min marsvinsvärld blir nog aldrig riktigt densamma igen... men nu är han där stjärnor hör hemma - och tyvärr alldeles för långt borta från oss.

I fredags eftermiddag när jag cyklade hem från jobbet stod det helt klart att en lägenhet i stan med stora fönster i sydvästläge inte var det optimala ställe att tillbringa helgen på... Sagt och gjort, sorkarna stuvade in sig i transporter och jag ringde sorkmormor och tiggde skjuts. Om sanningen ska fram så var det kanske jag som stuvade in sorkarna också... De har liksom inte insett att den betyder att vi ska till något trevligt ställe.

Igår fick de vara ute tills det blev kväll. Tvåvåningstransporten stod i ett hörn och Mette-Marit var där och jagade ut Lykke minst tio gånger. Lykke har en släng av marsvinssjukdomen Fegus Sorkus och Mette-Marit, som ju som bekant skulle kunna vara ordförande i den patientföreningen, verkar vilja få lillan att inse att man inte dör av gräsmattor.

Lykke är också medlem i långsorkssällskapet!

Bara huvudet är skyddat så ordnar sig allt!

Modiga Lykke - helt utan tunnel!

En back sorkar! Alldeles för trångt, men de hinner aldrig börja bråka mellan inneburen och uteburen.

Non, nom, nom...

Bosse har inte gått ner ett endaste gram...

tisdag 2 augusti 2011

Julgrisen.

Det är med stor sorg jag skriver föjande rader... En era är över. Julgrisen, Sveriges gladaste marsvin, finns inte längre hos oss i sin fysiska form. Julgrisen fick problem med sitt framben i lördags, han blev bättre men sedan sämre igen. Imorse fungerade bara ett framben normalt och hans matte Anna bokade en veterinärtid till eftermiddagen för att förhoppningsvis få hjälp att utföra mirakel, men sannolikt hjälpa honom till marsvinshimlen. Helt akut kändes inte läget, Julgrisen himself var lika glad som vanligt, visade ingen smärta och avrundade gårdagen med en generös grönsaksgiva och en och en halv deciliter (sic!) critical care (och tiggde ändå mer). Om man får i sig mat motsvarande 20% av ens kroppsvikt kan man ju inte anses ha tappat aptiten i alla fall... Ändå dog han någon gång mellan lunchtid och eftermiddagen idag. Det är svårt att förstå, Julgrisen skulle ju alltid finnas kvar?

Julgrisen... Du var en galen liten sork du... Du fascinerade med din sällskapstörst, ditt underläppsmått, din påhittighet vad gäller att forcera avspärrningar och din talang för att sätta dig på saker som gav en enkelbiljett till handfatet. Det blir ju lätt så när man har nästan lika mycket vit päls som personlighet. Du fick ungefär sju och ett halvt år på jorden, alla utom ett med en människa som ansåg dig vara skapelsens krona. Det är ett bra marsvinsliv det och inte så illa pinkat för ett rödögt marsvin som fick fira sin första födelsedag i en zooaffär.

Du är saknad av många, Julgrisen, inte minst Santino som nu fått Mimmi som roommate. Var snäll och håll ett vakande öga över din lilla skyddsling! Du vet ju själv hur hon är...

Nu är det dags att ta fram näsdukar, alleman och allesork. Vi avslutar med en hyllningsvideo gjord av matte Anna för ungefär ett år sedan och innan ni trycker på play vill jag påminna om något Anna skev på sin sida för ett tag sen, att ALLA marsvin har potential att bli någons Julgrisen. Jag tänder inga ljus, jag kramar ett (ovilligt, det är ju mina) marsvin och tänker på en stor marsvinsman...

Julgrisen ska alltid finnas kvar from Anna on Vimeo.

Alla är hemma!

Igår var jag uppe i Bohus och hämtade Märta, Mette-Marit och Kid, numera vederbörligen semestrade och rehabiliterade. Alltså... Irenes trädgård ger mig tårar i ögonen, den är ett lågmält monument till sorkars sommarlycka. Dumt nog tog jag inga bilder, men trädgården finns att beskåda på Eragons hemsida.

Väl hemma flyttade alla in i en fleecehage i vardagsrummet (i köket byggs ju som bekant bur) och vänskaps- och kärleksbanden kunde återknytas. Säga vad man vill om Bosse, men ligga med barn är inget han föredrar... Gladast var Bosse över att återse Kid. Han var faktiskt så glad att han ville ligga med henne hela tiden. Kid ville helst inte ligga med Bosse... Om man varit sorktankeläsare, hade man kunnat meddela att Kids kanslor för Bosse skulle kunna materialiseras i form av en säck med sten och ett besök på Älvsborsbron för att deponera kåtsorken i älven... Men oroa er inte... Kid når inte upp till ytterdörrshandtaget och hade aldrig kunnat knyta ihop en säck. Tack och lov saknar sorkar tumgrepp!

torsdag 28 juli 2011

Vi är på gång!

Okej, jag diskar fortfarande i badkaret... men sorkburen är på G! Jag fick montera bort köksskåpet för att få in den, men nu står den där den ska. Tanken är att det ska vara hö på undervåningen, fleece på övervåningen och fleece i en hage framför buren. Planen är att hagen vara på plats på natten, när jag är på jobbet och närhelst vi inte har besök som kan trampa på sorkarna, egentligen. En ramp till övervåningen ska det nog bli också. Bosse lämnade fram ett ritningsförslag för en nosstyrd hiss, men där fick jag lägga in mitt veto. Det är antingen ett par uppförsbackar om dan eller ett löpband som gäller för den sorkmannen... På övervåningen blir det en 25 centimeters glasfront och undervåningen har jag tänkt ska få en lös bricka av kanalplast så det blir lättare att städa spån. Vi får se hur den ska utformas, Matton, kanalplastleverantören, har ändå semesterstängt veckan ut...

Sen en liten bild på de två hemmavarande som har det ganska trevligt ihop. Två sorkar bajsar, dricker och äter väldigt mycket mindre än fem men konstigt nog låter de nästan lika mycket.

tisdag 26 juli 2011

Jeorg



Alltså, är det lagligt att vara så söt som lilla Jeorg är? Hon måste väl ändå vara marsvinens motsvarighet till Miss World? Jeorg var en av 30 sorkar som levererades ifrån Roggas Ormkäk AB förra sommaren och av någon anledning lyckades man visst inte hitta något nytt hem till henne, så hon blev kvar i Irenes egen flock... Rykten går tyvärr om att att hennes insida inte är fullt lika vacker som utsidan. Det sägs rent av att Jeorg kan vara en aning otrevlig mot sorkkollegor som försöker nyttja passagen mellan bostaden i lekstugan och utehagen. Antagligen är det här rena påhitt och fantasier. Någon som både haft en svår barndom och är väldigt söt kan väl inte vara elak? Någon med de kvaliteterna borde snarare skriva en självbiografi och/eller vika ut sig i Marsvins-Slitz...

måndag 25 juli 2011

Tomt på sorkar...

Bosse och Lykke fick rätt mycket frukost imorse... Det är visst lite svårt att ställa om hjärnan efter antal hemmavarande sorkar. Lykke springer och gömmer sig hos Bosse när jag kommer till buren numera, hon är väl rädd att hon också ska bli bortförd, som de andra. Kreativa Lykke har hittat på en ny lek som vi kan kalla "du-kan-inte-ta-mig-Bosse". Den går till så att hon springer förbi nosen på Bosse, som då börjar kurra och "springa" efter henne. Lykke måste springa rätt långsamt för att Bosse ska hinna med, och ibland tappar han bort henne ändå om hon fintar för svårt, eller hoppar upp på ett hus. Då springer hon förbi nosen på honom igen och så börjar de om. Sjukt roligt att titta på :)

Märta och Mette-Marit är nu i samma flock som Kid uppe i Bohus i ett försök att luckra upp relationerna lite. Förhoppningsvis kommer de bli glada åt att återförenas hos mig i slutet på veckan, men jag vet inte jag... Möjligtvis kan de enas om att boendet hos mig suger. Seriöst, utehagen i Bohus är större än min lägenhet. Kan man muta med majs tror ni?

Om ni vill ha bildbevis på hur Kid trivs kan ni titta på Eragonssidan. Scrolla ner litegrann så ser ni snart världens sötaste ligist...

söndag 24 juli 2011

Brat Camp


Jag lämnade Kid är hos Irene i Bohus i torsdags för en intensivkurs i social träning. Hon är inte direkt blyg, Kid... Om man blir nedsläppt i en stor flock där man inte känner någon på ett ställe man inte minns att man varit kanske en naturlig reaktion hade varit att gömma sig och försöka utvärdera läget litegrann? Inte Kid, hon travade runt som om hon ägde stället och hann med sina första hakhöjningstävlingar och efterföljande utfall innan jag hunnit därifrån... Suck. Hon är en liten primadonna den där pälskorven...

Nu efter ett par dagar verkar hon ha lugnat ner sig lite, allt flyter på och hon är gladare. Strax ska jag Märta och Mette-Marit sätta oss på bussen för att stegvis börja återförena flocken. Det blir tomt här hemma med bara Bosse och lillsorken, men det är ju högst temporärt! Jag undrar vad de tänker de små liven... som vi ställer till det för dem! En kortsemester i Bohus är knappast ett straff, jag tror nog jag kommer få muta rätt hårt för att få hem tjejerna sen. Här i lägenheten är de inte direkt bortskämda med gigantiska utehagar...

onsdag 20 juli 2011

Handduksbus






När en liten sork busar i soffan är det svårt att inte fylla minneskortet...