Lite höloftsbilder.

Vi har tagit det rätt lugnt i helgen... Jag är toknöjd med nya buren, jag ser så mycket mer av dem nu! Igår fick jag t.ex. se Mette-Marit lägga sig tillrätta i en fleecerulle, gäspa två gånger (och vilket bedårande litet gap sen då!) och sen blunda. Hur det kommer sig att jag inte bara smalt ihop till en pöl och rann ner på golvet av sötchock vet bara marsvinsgudarna...

För de som frågat: Under fleecen har jag ett superabsorberande syntettyg från tvättbara inkontinenssängskydd som jag köpt från amazon.co.uk. (Ja, detta innebär att min internetoperatör nu tror att jag är sängvätare...). Det funkar grymt mycket bättre än handdukar, torkar fortare och luktar aldrig. Fleecen i buren håller nog en 5-6 dagar, fleecen i hölådan 2 och ja, det har gått bra att skaka av höet. Underlaget i buren håller dubbelt så länge som fleecen om jag vänder på den när jag byter (de kissar ju mer i grottan än framme vid rampen) och underlaget i hölådan i 3-4 dar.

Nu ska vi äta lite kvällsmelon!

Vyss lull lilla palt...

...leka får du sedan. Alla musbarn överallt, sova alla redan...

Jag kallar rätt ofta Märta för Märta Mus så Klas Klättermus vaggvisa passar dem rätt bra. Jag erkänner inte att jag sjunger för sorkarna, oh nej inte alls, bara att den hade kunnat passa, rent hypotetiskt, alltså.

När eftermiddagsgräset var uppätet gick sorkarna och la sig. Som små pälsklädda bananer låg de och gjorde sitt bästa att smälta samman med underlaget, var och en på sitt ställe. Naturligtvis var jag tvungen att vara där och störa med kameran... och så var de inte så bananiga längre. Gud, de måste snacka så mycket skit om mej när jag är på jobbet, jag förtjänar det.

Meh, sluuuuuuuta!!!

Huh? Va? Zzzzzzzzzz...

...jag orkar inte bry mig... fota på...

Om buren

Jo, jag hade planer på att dokumentera burbygget... men under resans gång insåg jag att min ritning inte var av sorten som går att ge någon annan. Det krävdes en hel del nödlösningar, svordomar och "gör om, gör rätt" -manövrar och jag ska erkänna att jag rätt många gånger höll på att hiva eländet ut genom fönstret. Om ni är intresserade av att bygga en egen kan ni höra av er så ska jag ge lite "gör inte som jag-tips", men nån ritning kan jag tyvärr inte erbjuda.

Casa del Sork är byggt av trälister, OSB-skiva och klar PVC-plast. Bredden på buren bestämdes av loftlådan, som är en IKEA Dilling, och rampen är gjort av locket till lådan och ett par lister för stabilitet. Kuben som lådan hänger i och det lägre staketet är lösa och lyfts ur när fleecen ska bytas. Bordet är gjort av en OSB-skiva täckt med plastmatta med trälist runt om. Hela konstruktionen är ihopsatt med miljarder skruv och beslag och plasten är pålimmad med superstarkt konstruktionslim.

Favoritverktygen under bygget var min lilla japanska finsåg och skruvdragare/borrmaskin.

Fleecen i hölådan är ett experiment... Jag har tröttnat på att släpa toa-lätt och är inte överdrivet sugen på att testa spån. Tiden får utvisa om det går att skaka/borsta bort höet eller om det var en dålig idé.

Nej, jag är inte orolig för att de ska ramla ner från höloftet. De har i flera månader haft ett 20cm-staket runt golvburen och aldrig försökt ta sig ur fast det stått hus intill kanten. De är försiktiga generaler, sorktrion! Nu möblerar jag ändå om i buren flera gånger om dagen, så möbleringen är helt annorlunda nu :)

De vekar gilla nya buren bättre än den gamla, i alla fall rör de sig mer i den här. Grottan är en favorit, men loftet och rampen gillas också skarpt! Jag tycker redan att Mette-Marit verkar lite tuffare när jag inte alltid kommer ovanifrån. Loftet är perfekt klapphöjd när man står och nedervåningen perfekt när man sitter. Det enda "tråkiga" med plasten är att Bosse ser ut, så att han inte hänger sådär bedårande med tassarna och hakan på kanten när jag kommer med mat :)

Casa del Sork in action

Filmen blir lite mörk när man lägger över den till Photobucket, men det är alltså Mette-Marit som popcornskuttar så att hon håller på att slå huvudet i taket och gör sig snygg, Bosse som på vanligt maner spankulerar runt och är glad och Märta som hittar till maten.

Casa del Sork

Idag invigdes högtidligen nya Casa del Sork i mitt vardagsrum. Hedersgäster var naturligtvis sorktrion och de gjorde sig snabbt hemmastadda! Först var det en hel massa ätande och popcornskutt, nu ligger tjejerna utslagna i grottan och Bosse uppe på loftet. Alla har sprungit upp och nedför rampen flera gånger, hittat vattenflaskan och gjort sig allmänt bekanta med nya bostaden.

Jag ska inte bygga ny bur på mycket, mycket länge... Påminn mig gärna om det om jag skulle få för mig något dumt!

Mitt i Naturen

Jag funderar på att bli naturfotograf... Två videos från gräsätningen!

Utomhus är nog inte så dumt ändå!

Japp, det gick bättre idag! Bosse och Märta klättrade i stort sett på gallret för att få komma ut i gräset fortast möjligt. Tunnlarna var nog en trygghet också, liksom transporten som Mette-Marit satt kvar i ett tag för att utvärdera.

Hm, vågar jag? Två har gått ut ur transporten och noll har dött. Bra statistik.

Bosse, inte lika rädd idag!

Smart lösning. Inne och ute på samma gång!

Märta och Märtas rumpa gillade verkligen att vara ute!

Mette-Marit med gigantisk maskrostunga

Avslappnad Bosse.

Nöjd Märta

Jag älskar det här kortet på Mette-Marit!

Märta

Jag tycker att Märtas underläpp är helt bedårande. Nosen, öronen, ögonen, ansiktet, fötterna, rumpan och magen (även om den sällan syns) går inte heller av för hackor!

Heimlichmanöver?

Jag var hemma på lunchen igår och tog med en bukett maskrosblad och gräs. Nån satte tydligen tuggat gräs i halsen och husväggen blev därför tjusigt dekorationsmålad med gräs-slem. Nu har jag varit sjukt nervös att nån dragit på sig lunginflammation men de verkar faktiskt friska idag också så vi kan nog blåsa faran över, för den här gången. Kan detta kanske lära dem att äta lite långsammare...?

En bil värdig ett marsvin.

Jag hoppas bilägaren har marsvin, stora marsvin.

Trauma, del 2.

Ursäkta den taskiga kameravinkeln, men det här är tre sorkar på två kvadratdecimeter... Jag skyndade mig hem från jobbet för att ge dem deras första smak av vad sommaren har att ge och så här gärna ville de gå ut och äta gräs efter att transporten stått still i 5 minuter.

Så jag lyfte ut Bosse, som låg ytterst och jag tänkte var tryggast. Bosse tyckte att det här med gräsmatta var ungefär lika trevligt som när jag tappade tre ugnsplåtar i köksgolvet. Han låg platt och vågade inte smaka på gräset. Jag lyfte upp honom, bad tusen gånger om ursäkt och satte tillbaka honom i transporten.

...men sen vågade Märta sig fram...

Mette-Marit blev också lite nyfiken. (Bosse ligger långt inne i transporten uppfylld av sitt nyupplevda trauma.)

Nom, nom, nom, nom, nom...

Efter en stund vågade sig Bosse fram också. Märta har vågat sig ut med hela kroppen!

Bosse försöker slå Mette-Marits rekord i långsork.

Märta äter och äter..

... och äter.

Bosse och Mette-Marit har använt upp alla modreserver och gömt sig i transporten igen. Bosse säger som den berömda räven, att gräs ändå inte är särskilt gott, "jag äter hellre kartong"

Ett försök till muta...

... men jag la in lite gräs istället...

Nu har de ätit massor med maskrosblad i trygga buren. Vi får se om vi upprepar traumat nån gång. Jag som just köpte en ny utebur och allt. Bäst jag inte berättar något för dem om det...

Skoj på Eragons!

Med ett kilo gräs i en plastpåse gjorde sorktrion och jag entré på Eragons i morse klockan 8. Nu blev det ju inget bad, men en del annat roligt hann vi med! Bosse fick träffa sex tjejer som just flyttat ihop i en pallkrage och sprida lite manlig charm. Vad tror ni charmören Bosse gör när han kommer ner i pallkragen? Bosse gömmer sig i ett rör och äter hö. Snyggt... Han lyckades i alla fall liva upp litegrann för flickorna, speciellt lilla Snuttan som tills dess bara suttit tyst i ett hörn.

Flickorna fick träffa Göran, nej Roger! eller Sten? Tja, nån med en Bosse kanske inte ska kasta sten (speciellt inte på glashus för där växer ofta gurka) men jag blir alltid lite full i skratt av marsvin med fyrtiotalistnamn. Ulf, hette han! Ulf är överviktig, tystlåten och nästintill deprimerad så en minutiöst övervakad dejt med Märta var precis vad han behövde. Eftersom Ulf inte blivit av med samma kroppsdelar som Bosse fick han dock lämna dejten precis när den hade kunnat utvecklas till något trevligt, men jag tror definitivt att vi gjorde Ulfs dag! Om marsvin kan le så gjorde han det när han kom tillbaka till sin bur...

Eh, matte, kan du titta bort lite? Jag tror den här killen kan vara något...

Överst har vi Olivia, en bedårande brun och vit luddsork som höll på att få följa med hem, så rar var hon. Man får ha bestämt sig innan man kommer till Eragons att man inte ska ha några marsvin, annars får man det svårt... men marsvin ska inte vara någon impulsgrej. En 4-timmars bussresa i en kvaddad tvåvåningsbur hade inte varit en lysande start på ett liv tillsammans med trion.

Bild nummer två föreställer Oink som jag opassande nog kallade Gullefjun. Om nån är sugen på ett pojkpar så skulle jag vilja rekommendera de i den blå buren. Gudars skymning så rar han var, Oink, hans burkompis träffade jag inte något närmre, men om han så delar bur med monstret från Aliens så ska man ändå satsa på paret, så go var Oink.

(som ni förstår på den lättsamma tonen i inlägget verkar sorkarna klarat sig helt utan men, men de var VÄLDIGT glada åt att vara tillbaka i sin hemmabur! Nu ska jag skissa på en ny, bättre tvåvåningskonstruktion...)

Trauma AB

Nej, det blev inget bad. Inte för att jag eller sorkarna fegade ur, utanför att Irene och Anna inte tyckte att det behövdes. Gott betyg för Märta, Bosse och Mette-Marits hygienrutiner! Klorna blev i alla fall klippta under högljudda protester, men det är inte det som var traumat...

...Traumat bestod i att min snillrika våningskonstruktion (trots all silvertejp) kollapsade, med följd att vettskrämda Bosse och Mette-Marit mosades av övervåningen med lika vettskrämda Märta. Nu väger Märta tack och lov inte så mycket så några fysiska skador verkar inte ha uppkommit, men jag får utvärdera de emotionella skadorna när jag kan prata med sorkarna i lite lugnare omgivning. Övervåningen stagade jag tillfälligt upp med hjälp av en tom bag in box (sittandes i baksätet medan mamma körde till bussen. Tvåvåningstransporter kollapsar liksom inte när det passar...) och i denna ligger nu Bosse och Mette-Marit. Jag hoppas de inte blir överhettade av all närhet.

Mer om Eragonsbesöket en annan gång. Jag känner mig ungefär lika traumatiserad som sorkarna.

Imorgon gäller det...

Efter en massa silvertejp, lite masonit och en hel del våld är tvåvåningstransporten klar! Undervåningen har en mellanvägg halvvägs in och skapar två små kupéer. Jag har ännu inte riktigt bestämt hur de ska åka, men sannolikt hamnar Bosse på övervåningen och flickorna där nere... Jag tar med lill-bagen också, om jag skulle behöva separera ännu mer. Första testet blir när vi ska till Eragons i morgon bitti.

Sorkarna har ingen aning om det här, men imorgon ska de få sitt första bad i min regi. Nej, de har inte badat sen jag fick dem... rena medeltidsfasonerna, jag vet, men till mitt och deras försvar så ser de inte smutsiga ut. Luktar gör de faktiskt inte heller, men ett bad var 6:e månad kan väl inte skada, liksom?

Gräs i Göteborg

Åter i Göteborg. Jag tyckte det var en smart finess att gallret på den rosa transportburen gick att ta bort helt. Nu, när jag inte kan hitta gallret eftersom det inte längre sitter fast i en stor rosa transport är jag mindre nöjd... Bosse fick åka i en liten svart djur-bag och flickorna åkte ihopfällbar plastback tapetserad med fleece. Märta betedde sig lite illa (i alla fall fick hon Mette-Marit att tjuta) och jag delade därför av deras back med en pinn-bro som Märta snabbt skuffade bort så att hon fick större kupé än Mette-Marit.

Ny transport är nu inhandlad och jag ska ägna lite tid åt att fundera ut ett bra sätt att göra den till en tvåvåningstransport. Medan jag funderar får sorkarna gräs, massor med gräs.

(notera hundkusinen som missunnsamt observerar gräskalaset)

Namnsdagsbarn!

När man har ett namnsdagsbarn vill man ju ställa till med kalas. Nu har de ju visserligen kirskål, gräs och maskroskalas varje dag, men idag hade vi det för att fira fina MÄRTA!

Märta, i egen hög person!

Delar med sig av namnsdagsgodsakerna

När man ser Bosse i profil ser det ut som att nån skopat ur hans hjärna. Ibland har man orsak att misstänka det på hans beteende också...

Sorkarna burrar av någon anledning nästan alltid upp sig när de äter grönt. Kanske försöker de se ut som teddys?

Här tänkte jag mest fota Märta, men det är Bakgrunds-Bosse som gör den roligaste minen...

Som sagt!