Tack alla som skrivit snälla kommentarer i inlägget om Freja!!! Av det tomrum Freja lämnat efter sig här hemma var hon en tonårig elefant, snarare än ett 850-grams marsvin. Saknaden är fortfarande där, men jag börjar kunna skratta åt de andra igen och nu grinar jag inte längre när jag läser igenom inlägget och kommentarerna.
Jag är också glad att jag har tre sorkar kvar. Inte för att de tre jag har kvar ersätter den lilla jag förlorat, utan för att jag slipper kasta mig iväg till Göteborg för att hitta en kompis till ett ensamt deprimerat marsvin. Sannolikt kommer jag någon gång ha plats för en ny sork i hjärtat, men den tiden har inte kommit ännu.
Foton kanske lurat er att tro att Freja var svart-vit? Det var hon visserligen, men magen var rutig i brunt vitt och svart, Alldeles bedårande alltså. Det finns inga foton på den rutiga magen eftersom Freja, även om hon var go och tam, inte direkt låg på rygg i mitt knä. Någon måtta får det väl vara på vad en dam ska stå ut med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar