söndag 7 februari 2010

Freja

På Eragons, när hon fortfarande hette Örat och var en tyken problemtjej

En i gänget i julburen i Göteborg

Vacker sork-fröken första kvällen hemma i Linköping

Myser i höbingen

Kan någon säga nej till ett sånt här bedårande litet plyte?

Nog visste jag att Frejas och min tid tillsammans skulle vara begränsad, men jag hoppades att begränsad skulle innebära ett år eller två, inte fem veckor... I fredags fick Freja somna in, sedan röntgen hos jourveterinären visat att det som gjorde att hon inte kunde använda sitt svarta framben var en stor tumör. Tumörens storlek och läge gjorde att operation tyvärr inte var ett alternativ. Dagarna innan hade Freja börjat tjuta så fort någon av flockmedlemmarna kom nära henne, hon ville helst ligga invirad i en filt i min famn.

Mina andra sorkar roar mig och jag älskar dem, men Freja var speciell på det viset att hon tyckte om mig tillbaka och litade på mig nog för att ta en tupplur i mitt knä. Tack, lilla Freja för den tid vi fick. Jag önskar bara att den hade fått vara lite längre...

Det känns fel, konstigt och oändligt ledsamt att skära tre morotsslantar istället för fyra. Hur kan en sån liten sork lämna ett sånt stort hål efter en sån kort tid?

14 kommentarer:

  1. Usch vad sorgligt och jag vet av egen erfarenhet att dessa små djur sätter stora avtryck. Stackars Freja, men ändå bra med en husse/matte som tar ansvar för sitt djur och tar det svåra beslutet när det inte finns annat att göra.

    SvaraRadera
  2. Detta var oändligt ledsamt. Men att som en liten omplacering ändå få ett fint hem sin sista tid i detta livet...ja det är en fin sak. Tack för att du fanns där och vaktade på henne och för att du orkade med det tunga beslutet när det var nödvändigt. Känner med dig.

    SvaraRadera
  3. Beklagar sorgen! Men Freja fick en fin tid med dig, Bosse och de andra brudarna. Jag vet i viss mån hur det känns, min lilla Råttis blev inte ens 1 år då hon en sommarkväll lade av att äta och dricka och bara låg och darrade. I bilen till Blå Stjärnan började hon krampa (i min famn) och maken ställde sig i väggrenen på motorvägen där Råttis slutligen drog sin sista andetag. Vad hon dog av vet jag inte då, det bara kom och någon obduktion orkade jag inte med.
    Du vet i alla fall vad som gjorde att hon inte mådde bra och att du gjorde det rätta.

    SvaraRadera
  4. Beklagar verkligen sorgen efter din lilla gris.

    SvaraRadera
  5. Susanna Lillvik8 februari 2010 16:02

    Usch vad sorgligt! Vilken tur att hon fick komma till dig sin sista tid i livet. Tomrumet efter ett litet djur brukar tyvärr vara betydligt större än djurets kroppsmassa :( hon fick iallafall ett fint slut.

    SvaraRadera
  6. Lilla Freja verkar vara en gris med en hel del erfarenhet bakom sig. Tänk vad hon måste ha njutit av sin sista tid i livet hemma hos er!

    Jag förstår att hålet efter henne är stort.

    Kramar från Marie, Dumle och Kola.

    SvaraRadera
  7. Älskade unge. Jag gråter.

    Vad fint att lilla gumman fick komma till dig och vara där den sista tiden.

    Minns Gabbi, vår lilla svart-vita tjej som dog i min hand efter 3½ månad. En morgon låg hon på sidan i buren och kunde inte röra sig. Krampade. Älskade unge.

    Kram,Tina med fab 5

    SvaraRadera
  8. Å nej vad tråkigt...beklagar verkligen med en famn matte och marsvinskramar härifrån...:C

    SvaraRadera
  9. Vi tänker på er/ Flisan & piggarna

    SvaraRadera
  10. Usch vad sorgligt :(
    Känner med dig, miste själv en av mina tjejer väldigt plötsligt efter en kort tid men man får göra sitt bästa för att tänka på vilken tur man hade som iaf fick lära känna en ny gullegris... och att man fich chansen att ge dem en fin tid även om den blev för kort.

    SvaraRadera
  11. vad sorgligt. Jag missade själv vår lilla molly i november förra året. Jag vet hur det känns. men tänk på att hon är nu på regnbågsbron och har det så bra. Hon är frisk nu och har kompisar där.Vi tänker på dig.
    Bruno p. med alla tjejer och matte så klart

    SvaraRadera
  12. Får tårar i ögonen när jag läser om detta. Inte bara av hennes bortgång utan lite av glädje över att hon fick bo så "fint" och bli väl omhändertagen och älskad sin sista tid i livet.
    Kram och massa "kurr" från
    Anna och Hedvig, Doris och Daisy

    SvaraRadera
  13. Beklagar sorgen. Vila i frid lilla Freja.

    SvaraRadera
  14. Vi ger en kram och säger att Freja fick en underbar tid tillsammans med er alla.
    Nu på gröna ängar hon tassar så mjukt.
    Säkert träffar hon på vår kille Merlin ^^

    Michigan & Arizona

    SvaraRadera