Ikväll har jag läst om Irenes lilla SvartPeppar som inte kommer få vara med oss i sommar... Det händer alldeles för ofta, tycker jag, att man får läsa såna tråkiga saker. Det har fått mig att fundera på om jag inte borde starta en egen uppfödning. Ni behöver inte direkt hålla andan, jag tror det kommer ta en 100000 generationer eller så att få fram vad jag vill, när jag väl löst en del genetiska och reproduktiva problem, men har forskare fått fram en självlysande råtta så borde vad som helst gå.
Jag tänker mig att i min uppfödning skulle marsvin som ser ut precis som helst, eftersom alla marsvin är söta. Viktigare än utseendet är att alla blir minst åtta år, gärna tio eller tolv, och har en gen som omöjliggör urinsten, all sorts cancer och luftvägsinfektioner. Hjärtfel har de inte heller och naturligtvis har alla fantastiskt fina tänder och långsamväxande klor. När vi ändå håller på kan vi ju bestämma att honor kan få max två kullar och sen blir sterila automatiskt, det hade hjälpt en hel del skånska blocketmarsvin...
Det hela kompliceras av att när man vet att en marsvinshona blir 8 år kan hon inte få ungar... Så innan det kan bli något åka av måste jag lösa problemet om det är etiskt riktigt att genomföra en provrörsbefruktning med surrogatmamma. Egentligen vore det nog smartare att som surrogatmamma välja ett större djur som inte har så riskfyllda dräktigheter. En hund, kanske? Jag menar, i en golden retriver märks väl knappt 6 sorkbebisar?
Jag får nog ta tillbaka idén till ritbordet... Håll som sagt var inte andan, men nog känns ett långt och friskt liv mer önskvärt än en viss färg eller stora, veckfria öron?
JA, 100% JA!!! Hurra för grisar/sorkar som kan leva friska i 12 år!
SvaraRaderaJa precis så ska det vara ! SvartPeppar kan ju vara jättegammal i o f s eftersom hennes ålder är bedömd. Hon kommer via Marsvinshjälpen från en uppfödning i Västerås; tror den hette Mahjongs eller liknande. Alla djuren var i ganska kass skick; som jag minns det men jag vet inte hur jag sett på det idag, ögonen var ju fortfarande lite oförstörda då.
SvaraRaderaI juni 2007 kom hon till Bohus och i juli blev hon angripen av ett rovdjur (litet) på tomten. Skötte henne och fick igång henne efter att hon blivit sydd i munnen! sen var det kört, hon blev kvar. SvartPeppar har alltid varit lite ynklig men samtidigt är hon en STOR personlighet i sin lågmäldhet.
Jättebra förslag! I och för sig tror jag att man kan nå en hel del av dessa resultat, eller iaf längre livslängd och ökad friskhet, genom att helt enkelt utavla generna, istället för att inavla, som sker nu.
SvaraRadera