torsdag 22 juli 2010

Hur tam?

Det här med tamhet.. Bosse kan man klappa och plocka upp ur buren utan några större problem, flickorna är det värre med. De hackar tänder och springer som om deras liv berodde på det om jag missar på första chansen. Välmenta tips om att låta dem hoppa in i en myspåse (HAHA!) eller välta upp dem i ett hus fungerade bara tills smart-sorkarna listat ut systemet. Nu vägrar de gå in i nån form av "skydd" när det vankas upplockning. Marsvinskroppar är mjuka, hala och spolformade och det tar en del övning att få tag i dem. Jag har tidigare jämfört dem med slime och det är faktiskt inte helt fel, Mette-Marit formligen rinner ur händerna på en. Det är först nu, efter ett drygt halvår med sorkarna, som jag har fått till en teknik som fungerar någorlunda

Även om jag kan plocka upp dem nu är det ingenting jag gör dagligen. Personligen får jag mer ut av att titta på när sorkarna busar i en nymöblerad bur, letar pellets, äter hö eller gosar i fleece än att de kissar i mitt knä. Jag har haft lite dåligt samvete över det, att de inte får så mycket kel som jag inbillar mig att "alla andras marsvin" får, men har nu insett att det här med tama sorkar är lite som fyrklövrar - rätt ovanliga. Även om det finns såna som gillar att ligga i knäet så har jag bara träffat en enda som springer fram för att bli upplockad, och det är Annas Julgrisen och vi är befriande många som faktiskt tycker att marsvin är lika roliga att titta på som att gosa med.

Det ligger en del marsvin på blocket som barn och vuxna tröttnat på "eftersom de aldrig blir tama". Frågan är om vi inte måste jobba på att förändra fördomen att marsvin är tama djur? Det skapar förväntningar på pälslimporna som de efter tusentals generationer som potentiell lunch till sydamerikanska rovfåglar har svårt att uppfylla...

Apropå blocketmarsvin... Den här "hamstern" hittade Anna igår. Det känns som att det är en sak att vänner till marsvinsägare säger fel, en annan att en person som tagit hand om djuret i två år ännu är osäker på husdjurets art. Undrar om hon tror att hamstern har elefantsjuka eller föddes vid ett kärnkraftsverk? (...och Anna har redan mailat personen om att få lov att överta den ovanligt stora hamstern, så det behöver ingen göra...)

8 kommentarer:

  1. Visst är de jätteroliga att titta på. Men OCKSÅ att gosa med. Sen är mina fem helt olika i det fallet. Alindrine ÄLSKAR att gosa, somnar i famnen och är rumsren (äter upp sitt bajs, varnar innan hon kissar). Med Ida är det samma sak i famnen fast hon springer som en galning innan hon ska lyftas upp. Pavlena springer, men är rätt så tam när hon väl kommer upp. Dock gillar hon inte att sitta i famnen för länge. Charlie och Madicken är helt tama och sitter still när de plockas upp MEN de gillar inte att vara i famnen för länge, speciellt inte Madicken.
    Kelar med dem gör jag dock ändå, men det är bara Ida och Alindrine som är "långsittare" i nuläget.
    Såklart de inte måste vara tama. Sen beror det ju på vad man menar med "tam". Dina är ju tama trots att de springer runt vid lyftning.. Ett otamt marsvin är ju snarast paralyserat av skräck, och tar varje chans att kasta sig ur famnen.
    Vet inte vad jag ville säga med detta. Mina åsikter om gos tror jag =)

    SvaraRadera
  2. Snygg hamster. Kanske inte kan begära mer av någon som stavar sitt namn Vi-ck-toria. Nä... tyst min mun så får du socker! Tack Anna för att du tar hand om hamstern!

    SvaraRadera
  3. Hur har det gått med den något överviktiga hamstern?

    SvaraRadera
  4. De verkliga stjärnorna finns på Blocket och Flashback22 juli 2010 kl. 15:35

    Alltså, jag måste erkänna att det var Irene som visade mig hamstern och hon hade (usch och fy) fått länken via Facebook. Hamstermatten har inte hört av sig än.
    Tur att jag är ledig idag, har ägnat hela förmiddagen åt att bygga ett sånt där mycket bra burspråk som den kan sitta i, för att hänvisa till en annan fin Blocketannons.

    SvaraRadera
  5. Gos... ja... det är trevligt men det är ju också så att alla är de individer!!!
    Dill t ex - hon vill helst inte sitta i knäet alls en om jag har henne på en liten handduk på skrivbordet och klappar medan hon får sitta själv så kuttrar hon belåtet!
    Får hon dessutom gurka så sitter hon glatt där en kvart eller mer. Dill kan man lyfta ganska lätt.

    Persilja och Wilma springer som galningar men väl i famnen så brer de ut sig och myser och kuttrar. Wilma vill helst parkera uppe vid hakan och sedan ska man pussa henne på sidan- då går kuttret igång! Hon slickar mig med .

    Ebba har jag ju hanterat mycket mer så henne kan jag lyfta lättare men hon klagar varje gång " ta det försiktigt, tappa mig inte, hallå " men hon brer ut sig om det passar fröken att gosa . Både Ebba och Wilma varnar när de är kissnödiga.

    För mig är nog tamheten mer att de kommer fram till mig när de är utsläppta i rummet och nosar och jag kan klappa
    utan att ta upp. När jag sitter o i tv fåtöljen och alla 4 står och tigger vid fötterna liksom...

    Något stor "hamster" men fin...

    SvaraRadera
  6. Gömde borta att skriva ju mer tid man lägger ner på att vara med dem och dessutom är konsekvent i det man gör så att de lär sig att de kan lita på en - det gör dem trygga!
    Trygga grisar blir tama.

    SvaraRadera
  7. Jag håller med susanne. Ju mer tid om så tamere blir de.Hos en av våra föredetta tjejer har det tagit 2 år innan hon hyfsat var tam. Här just nu har vi icke marsvin Wilda som är tamast. Hon skricker när hon vill kommer på armen eller sitt älskade skrivbord. Hon sover på min axel och hon är rumsrent. Hon säger till när hon måste kissa. Därför får hon sina extra promendader och lite andra privileger. Flora får man klappa ibland när hon vill men helst inte lyfta upp. Att ligger bredvid på golvet och klappa älskar hon. Maja får man klappa på hennes egen villkor och bara så som hon vill. Bruno p. noser bara på en och går helst sina egena väger. men det händer att han vill bli klappad. Lucia är inte alls tam och Klara är mer än rädd. Att hon måste hämta sin mat ibland ut handen är hemskt. Lucia lyckades en enda gång att klättra över mina ben när jag satt hos de och Klara gömde sig i buren, men för gurka gör hon allt till och med hämta mat ut handen.Man kan bara akzeptera henne och försöka att hon bli lite mer tam och avslappnad. Det kan hända att hon bli sjuk och måste till veterinären eller tvångsmatad. Just nu vet jag inte om hon skulle överleva den situationen. Tack ock lov är hon frisk.

    SvaraRadera
  8. Hehe slime :P Här är alla tama som potatisar utom Nelson som finner det som sport att komma undan upplockning med allehanda smarta marsvinsdrag :P Koffi har aldrig varit ett fan av själva "hållas i händer" akten men är i övrigt som en trugande vovve efter mig. Medan Yoda sållar sig till Julgrisens fasoner om att komma springandes till famnen nä man närmar sig :P Fender hänger fint i luften och sover gärna utpyst på min mage, så jag antar att jag kanske haft tur med tre tama potatislimpor och en fjärde raket atlet...Men visst är det individuellt och det sägs väl att hanar har ett litet tuffare förhållningssätt till vardagen över lag?

    SvaraRadera