Kära medsorkar! Jag vet att ni är många som önskar att ni vore en bloggkändis, som jag. Släpp inte drömmen, jag var en gång en okänd liten sork men hårt arbete och träget tuggande har fört mig hit där jag är idag. För det mesta är det bara roligt när folk säger "Åh, men det är ju Bosse!" och vill ta på mig och få min tandautograf på fingret de sträcker fram, men ni ska veta att det här med att vara bloggkändis är minsann inte bara gurka och glamour, det är hårt arbete och en hel del uppoffringar.
Fördelarna överväger ändå nackdelarna. Det händer t.ex. att matte misslyckas med ett gurk-shoot, och då går hon och skär mer gurka och försöker en gång till. Jag har hört att det finns sorkar som poserar, men jag känner att det hämmar min artistiska frihet. "Ta mig som jag är" är mitt motto. Jag förställer mig inte.
Bosse, du äger!!! :-D
SvaraRaderaP.S. Dumle vill att du pussar lite på Mette-Marit från honom. D.S.
Hej Bosse! Precic så är det. Ibland är det inte så lät att vara kändis. Igår var jag faktist glad att matte inte hade någon kamera. Matte städdade och det fanns ingen trappan i buren. Matte hann inte att sätta i den. Maja hoppade upp på andra våning; Lucia och Wilda också. Klara gömmde sig som vanling och vad görde jag med min älskling Flora? Jag lag mig precis på den platsen var trappan skulle finnas och stirrade på matte. Den där blicken och matte saknade kameran. Ja men varför ska jag uppa upp när jag vet att det ska finnas en trappan där! hälsningar Bruno P.
SvaraRaderaÄlskade Bosse! Puss o Snus
SvaraRaderaTack du snyggBosse som hjälper mig att dra på smilbanden igen. Puss på nosen
SvaraRaderaBra talat Bosse, jag gillar din inställning …
SvaraRadera