Bosse har ordet

Kära medsorkar! Jag vet att ni är många som önskar att ni vore en bloggkändis, som jag. Släpp inte drömmen, jag var en gång en okänd liten sork men hårt arbete och träget tuggande har fört mig hit där jag är idag. För det mesta är det bara roligt när folk säger "Åh, men det är ju Bosse!" och vill ta på mig och få min tandautograf på fingret de sträcker fram, men ni ska veta att det här med att vara bloggkändis är minsann inte bara gurka och glamour, det är hårt arbete och en hel del uppoffringar.

Det händer t.ex. att man får ett nytt hus eller fleecegömma. Då tror man ju att man ska få provköra på en gång men nej, nej... vi måste vänta tills imorgon, när matte kan fota i dagsljus. Senast för ett par dar sen så stod golvhagen fix undt ferdisch men fick vi komma ner och busa? -Neeeeej, matte sa att kamerabatteriet måste laddas först. Sen händer det att mat eller sovron störs av en och annan blixt, men det är ytterst sällan. Matte säger att blixt inte klär mig, så det är bara när hon missat att stänga av den.

Fördelarna överväger ändå nackdelarna. Det händer t.ex. att matte misslyckas med ett gurk-shoot, och då går hon och skär mer gurka och försöker en gång till. Jag har hört att det finns sorkar som poserar, men jag känner att det hämmar min artistiska frihet. "Ta mig som jag är" är mitt motto. Jag förställer mig inte.

Ibland blir det ändå för mycket. Då är det bara att vända andra kinden (skinkan) till och pallra sig därifrån. Då brukar matte få dåligt samvete och dåligt samvete hos matte sammanfaller trevligt nog ofrånkomligen med gott i munnen på mig.