Det här med marsvin har ju potential att bli lite av en materialsport. Visst är jag medveten om att har marsvinen bara utrymme, kompisar, bra hö och grönsaker så är de glada för en papperskasse och en skokartong, men vi människor då? Något roligt ska väl vi också få ha? Och roligt har jag haft, min själ. Så himla roligt att jag verkligen inte tänker räkna det i kronor och ören (eftersom summan vore deprimerande och nog för flera afrikanska barns skolgång, säkerligen).Därför blir jag (och sannolikt även de fattiga barn som nu får gå i skola) glad när man kommer på en lösning som är bättre än att köpa något nytt. Jag har funderat på en handdammsugare att städa buren med och i går kväll ledsnade jag på sopskyffeln och borsten som bara fastnar i fleecen. Fram med den röda dammsugaren (som blivit rätt lat, han används mycket sparsamt). På lägsta effekt låter dammsugaren ytterst lite, men pluttarna försvinner med ett tillfredsställande rassel i röret. En bonus är att det diskreta ljudet tydligen är oerhört attraktivt för marsvin. Alla fyra, till och med Märta (för första gången!), busrusade runt i buren medan jag dammsög. Jag hade tyvärr händerna fulla med dammsugare så det finns ingen video, ni får nöja er med en inre bild av fyra små stafettlöpare och en människa på huk som försöker dammsuga en bur utan att flytta fötterna eller sätta ner händerna. Det där med att städa deras bur är lite som att spela twister, har du väl satt foten nånstans får du vackert hålla den stilla. Bosse "jag har ingen överlevnadsinstinkt" Bus försöker alltför ofta lägga sig till ro under ett knä eller en rumpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar