På Eragons!

Jag har som sagt sorkar igen efter hiskeligt svår "vit" period (oh, the abstinence...) på fyra dagar. Egentligen är det ett under (eller kanske taskigt jobbat av Irene?) att det inte blev mer än fyra som kom hem med mig. Se här så mycket rart som springer omkring i spånet på Nansensgatan!

Alldeles nyfödda marsvinsbäbisar tillhörande Flora!

Det här är Elvy, hon är lite blyg men VÄLDIGT söt. Hon låg som en krokodil i höet och man såg henne knappt!

Det här är Limpan som Fjant fick gå med ett tag för att lära sig lite hyfs. Fjant var så trevlig så trevlig med Limpan. Hon är lite karltokig tydligen, lilla Fjant, och enligt henne var Limpan ett rasande tjusigt exemplar av bepälsad manlighet. Herregud, det är inte utan att man blir lite till sig själv. Grått liksom... Lika distingerat på marsvin som Sean Connery.

Här har vi Sotis. Så tam och bedårande att man dör litegrann varje gång han ropar efter en för att bli kliad på hakan.

Fint kort på Fjant som spelar rollen som tam och gosig i Irenes näve. Hon är rätt söt, i vissa vinklar, den bossiga sorkterroristen.

Och här är kändisen Julgrisen! Min lilla mansslukerska fick aldrig träffa honom (Alannah hade inte samtyckt), men Fjant hade nog blivit väldigt imponerad av machofluffet! Om mina marsvin inte fick träffa Julgrisen och hans flock så fick jag i alla fall träffa deras människa Maskros-Anna! Bosse fick också träffa Anna. Hon klippte hans klor och gjorde allmänt elaka saker med honom. Han var inte imponerad (men det var jag...). Tack Anna!

Nej, det är inte ett siamesiskt marsvin, det är en far och en son från Skåne.

Nu är hon hemma!

Sweet newcomer!

Four pigs munching hay together like they've done it since the beginning of time...

Nu äter tre grisar hö tillsammans. Den fjärde surar under en kartong eftersom jag inte haft hö-vligheten (ja, jag är göteborgare...) att lämna rummet för att hon ska kunna mobba sin flock ostörd. Dessutom har jag flyttat ut höet från sin skyddade grotta så nu är höbingen inte lika attraktiv för sorkterrorister. Örat ligger ner och äter, på romerskt manér och verkar inte ha några större anpassningssvårigheter. Vi har testat lite olika namn på henne, men Örat har hon ju hetat så länge! Det blir svårt att jobba bort det fast jag inte tycker att det passar henne särskilt bra.

Irene förtjänar ett marsvinspolarpris för allt jobb och omtanke med att få ihop min lilla flock. Det gör mig väldigt glad att det finns människor som vill lägga ner en massa energi (och grönkål) på att fyra och ett halvtåriga marsvin ska få ett nytt hem. Tack!!!

Bosse blir lite till sig när han då och då kommer på att han nu har TRE brudar. Får du kiss i ansiktet av en står dig två åter, som det gamla djungelordspråket lyder. Tyvärr verkar ingen av tjejerna vara sugen just nu så han kör varvet runt om och om igen.

-Nähä, inte du heller..? Nej, men då försöker jag med nästa.

Något säger mig att Gigolon Bosse kommer få lägga ner en del tid på hygienvård i natt...

Mer om Eragonsbesöket i ett annat inlägg...

Kompensation

Nej, jag lovade mig själv igår att INTE ringa Irene och fråga hur det går stup i kvarten... Nu har jag reviderat löftet och kommer ringa så snart jag vaknat imorgon och fråga om jag kan få komma och hälsa på...

Jag har över 50 videosnuttar och mer än 400 bilder på sorkarna i min dator. Imponerar kanske inte på många, men jag har bara haft dem i två månader. Nu bläddrar jag flitigt i iPhoto för att titta på pälskorvarna som fattas mig som uppäten nutella... Bosse är mest photogenique av sorktrion, därför är minst hälften av bilderna på honom. Fjant är ju som bekant en fjant när jag är i närheten och Märta... ja, på henne blir det mest oskarpa nosbilder eftersom hon alltid vill försäkra sig om att kameran verkligen inte går att äta...

Bosse i bur - lite oskarp men rolig, precis som i verkligheten.

Bosse på (h)övervåningen i gamla buren

Den temporära göteborgsjulburen. Hölådan under skåpet ägs av sorkterroristen Fjant och obehöriga äga ej tillträde. Är det kanske Trollet under bron och Mesbocken Bruse ovanpå?

Temporärt sorklös

Bosse, Märta och Fjant är på Eragons där de under Irenes oblödiga (yeah right...) vård ska bli kompis med Örat. Tydligen är jag för mesig för att göra det på rätt sätt, och efter att bevittnat början av processen är jag beredd att hålla med. Först ner i spånet var Bosse, tätt följd av Örat som snart blev varse att Bosse är en sork-man av rang. Irene fortsatte att lägga till marsvin på ungefär samma sätt jag gör när jag bakar bröd, lite av det och lite av det. En svart sheltie (Juliette som inte finns på sidan eftersom Irene gömmer henne åt sig själv...) Babben och Elise -som fluffade ut alla sina virvlar och gick på klorna för att framstå som större. Bosse försökte sätta henne på plats men DEN striden är ännu inte avgjord. Sen var Märta helt plötsligt i flockburen och gjorde som hon brukar, gick åt sidan... "Jasså, du vill gå här? Jamen då flyttar jag på mig... Jag kan sitta här borta i hörnet där jag inte är i vägen... Säg till om ni vill att jag ska sitta någon annanstans, jag vill VERKLIGEN inte förarga någon". Fjant som kom sist flöt inte in lika sömlöst... Hennes charmanta beteende resulterade i en time-out i på det kalla källarkorridorsgolvet tillsammans med Elise och kastraten Limpan som efter en mycket kort stund bestämde sig för att lägga sina olikheter åt sidan och hålla ihop (mot mej).

Jag längtar efter mina sorkar...

Martha and Örat look so good together!

Making friends

Time out for naughty behaviour...

En händelserik hemresa...

Sorkar är inte välkomna på Swebus Express, så hemfärden skedde i SJ:s regi. SJ har ordnat det så fint för djur... de får åka i egna vagnar med sina människor! I vår vagn fanns c:a 10 hundar av olika raser, två katter, mina sorkar och *drumroll, please* två gröna papegojor i en bur på hjul. Papegojorna var begåvade små varelser som kunde säga ett par ord, men även -vissla. Vad gör tio hundar när något visslar upprepat? Rätt svar är "ballar ur"... Två katter kröp så långt in i sina transporter att de blev ett med plasten. Vad de inte visste var att på plats ett satt tre sorkar i en barbierosa bur och kände sig ännu längre ner på matkedjan.

Gräs, baby, gräs!

Här går man och kirrar värsta gourmetöverraskningen för sorkarna, färskt gräs mitt i snötäckta december och så sitter Bosse skeptiskt en meter ifrån härligheten och tjurar? Jag blev orolig och tänkte att han var sjuk på något sätt men när gurkan kom fram mådde han som en kung. Har jag jordens enda marsvin som inte blir extatisk över färskt gräs?

Gemensamt språk

Jag har områdets bästa pulkabacke utanför smågrisarnas fönster.

-WheeeeeeEEEEEE, IIIIIIIIIHHHHHH!!!!
säger mamman som åker snowracer bakom sin treåring.

Märta spetsar parabolöronen, mat?

-Wheeeeeeek!!!!!

Från trio till kvartett

Det här är Örat. Örat bor på Eragons, men ska snart få träffa sorktrion och bli en del av deras pälsfamilj! Jag har försökt prata med Bosse, Märta och Fjant om att Örat ska komma och bo hos oss men de verkar ha lite svårt att greppa abstrakta begrepp som framtida sork-kompisar.

Bosse, Märta, Fjant och Örat. Kan en sorkkvartett heta så?

(foto: Irene på Eragons)

Grönt är skönt

Look, a piggy crash pad penthouse!!

Happy meal for piggies

Idag fick jag och sorkarna fint besök av stor och liten tvåbening. De hade med sig en marsvinsleksak (syns i bakgrunden) som ingen av sorkarna förstår sig på trots att de fick en grundlig demonstration av funktionerna av den lilla tvåbeningen (tugga, dreggla och skaka). Bosse har i alla fall fått den att pingla två gånger. Inte med mening, han skulle mellan A och B och pingelleksaken råkade ligga mitt på den linjen. Bosse Bus väjer inte för något... De hade godis med sig också, sånt där med nötter och andra godsaker ihopklistrat med honung. Gnagargodis är no-no enligt gnagarguden Irene, men efter ett kort invärtesresonemang om att 80-talsmarsvin hade fri tillgång på gnagarstänger och inte dog av det samt att jag själv strax innan inmundigat en frukost bestående av kanelbulle, Polly och glögg fick sorkarna hugga in på azo-färgerna i en halvminut. När godsaken efter halvminuten förpassades till fönsterbrädan slickade sorkarna fleecen ren från smulor. Tack!

Polyamorös trio söker...

Vi är en strömlinjeformad familj med 12 ben, schysst bostad och stabil grönsaksinkomst. Vi söker en tjej för sedvanligt flockliv. En fördel är om du delar vårt intresse för tunnlar, hö, saker som prasslar och heminredning. Eftersom vi äter bajs av hälsoskäl och hellre kissar varandra i ansiktet än diskuterar hoppas vi att du gör likadant. En fördel är om du är snäll mot vår jättebetjänt och låter henne klappa dig så att vi slipper nedlåta oss till det.

svar till "kanske du och vi?"

Om du har ett äpple vill du dela det med mej?

Alltså, ponera en skolgård... Du ser en unge leka på gungan när en annan kommer fram och knuffar bort henne, inte för att hon vill gunga utan för att hon kan. Unge 1 lommar då iväg till lekstugan för att omgruppera och unge 2 följer efter och säger att hon minsann ska leka SJÄLV i lekstugan. Vid det här laget börjar man fundera på en temavecka om vänskap, mobilisera antimobbingteamet, ringa respektive päron, gå till rektorn, BRIS, Friends och om inget ger resultat och barndomen blir miserabel -kräva ett fett skadestånd från kommunen.

När motsvarande händer i marsvinsvärlden "Akta dej för nu ska jag gå i den här tunneln" och "knö dej, bara Dutch CREAM får äta hö i den här bingen nu" ska man som ansvarsfull matte titta på och tänka "Sånt fint flockbeteende!" och "Det här är bra för dem".

Det är ganska svårt...

Min flock är inte så klassisk. Bosse är lite av en mespropp, hans dominansbeteende visar sig mest i erotik (och är det business or pleasure, kan man fråga sig?). Det är egentligen bara vid de sällsynta pelletstillfällena som han tar sig ton och försöker mota bort sina brudar med höjt huvud. Fjant har varit alldeles för skraj för att visa sig från någon sida alls egentligen och Märta har varit rätt loj mot allt som inte är inrullat i grönkål eller prasslar. Nu verkar det dock som att Fjant är lite av en mobbare, och det stämmer ju då med den klassiska förklaringen att det egentligen är mobbaren själv som mår dåligt. Ååååh, jag vill ju bara ruska om Märta och säga att hon inte behöver ta nån skit från en två år yngre snorunge. Herregud, lev fredligt och dela solidariskt på grönsaker, tunnlar och pellets -ska det vara så svårt?

Märta Matvrak

Märta är en uppmärksam liten sork... När jag sitter i soffan på kvällarna räcker det att jag ändrar ställning för att hon ska dra igång stora sirenen i hopp om mat. Ni vet kanske redan att marsvin har en massa roliga ljud för sig, men Märtas vokalbegåvning får mig att fundera på om jag bör bygga ut buren med någon form av bullerskydd för att inte miljökontoren ska knacka på med ett föreläggande.

Jag är en hopplös sucker för söta djur, så min regel är att jag inte belönar hennes arior mer än var tredje gång... Visst är jag sträng? Det brukar ändå bli sina modiga 5 "mellanmål" per kväll, men de är inte så stora. En halv havrering, pelletsbit eller kvarts skiva gurka brukar bli utdelningen. Jag funderar ibland på hur hon skulle reagera på ett grönsaksberg...

För den som oroar sig över Bosses oergonomiska höätande kan jag meddela att ledarsorken hittade bron igår. Skam den som ger sig! Han blev så till sig att han glädjevisslande gick fram och tillbaka flera gånger, bara för att han kunde. Brudarna var måttligt imponerade och blängde mest på sin fånige karl.

Popcorn

Mette-Marit busar 1 from cavycritters on Vimeo.

Mette-Marit busar 2 from cavycritters on Vimeo.

Mette-Marit busar 3 from cavycritters on Vimeo.

Om marsvin hade kunnat göra vågen hade mina gjort det ikväll. De har fått en ny bur som nog blir rätt permanent. Vaxduk på golvet, handdukar och fleece ovanpå. Lagom stort både för människan som ska städa och sorkarna som ska bo. En bonus är att sittpuffarna som bildar en av väggarna blir en trevlig sittplats för en som inte har TV :).

Eftersom marsvin inte kan göra vågen så kör de popcornskutt istället. Ett tag blev jag orolig att Fjant skulle fått nån form av marsvinsepilepsi, så mycket ryckiga skutt var det. Hon är ju faktiskt flockens lillasyster, så det är väl naturligt att hon busar mest. Flockens dam och matvrak satt i höbingen hela tiden.

Bosse, som inte kan anklagas för att vara den vassaste kritan i asken, har ännu inte sett (?) rampen in i höbingen. Eftersom han inte är lika graciös som sina damer som både springer på rampen och hoppar över kanten äter han numera hö i vad som ser ut som en riktigt obekväm ställning... Förr eller senare knäcker han väl koden.

Kusinbesök.

Curious dog (wagging his tail excitedly!)

Curious guinea pig (not wagging her tail because she hasn't got one)

Oblivious piggies, concentrated dog...

I helgen var vi alla glada att sorkarna är vana vid hundar från Eragons! Hundkusinen har varit på besök och har betett sig bättre än väntat av en terrier. Märta som tydligen är av sorten "skulle inte bli gammal i det vilda" har ofta stått nos mot nos (med galler emellan) med det stora vita marsvinet som inte kan prata så man begriper. Det stora vita terrier-marsvinet har varit lite frustrerad över att inte få komma ner i buren...

Bosse och hö

Bosse älskar hö. När jag fyller på är Bosse alltid först ner i höbingen. Sen tjuter han upphetsat på ett sätt som får fjortonåringar på en Johan Palm-konsert att framstå som hämmade medan han drar sin lilla limpkropp genom allt det goda. Tänk att kunna vara helt omgiven av det godaste man vet...

Hö i stora lass.

Sorkarna gillar det ekologiska östgötahöet jag var och fixade åt dem förra veckan och tur är väl det eftersom jag har tre gigantiska papperssäckar i källarförrådet... Tack och lov har ingen granne ännu kommenterat att det luktar 4H-gård i källaren men vi får väl se, jag delar källarkorridor med ordföranden och han har inte gjort sig känd för att hålla låg profil, direkt. När jag ställer upp pinn-bron som ett staket för att byta strö i hölådan blir sorkarna alldeles tokiga, Fjant också. Prassel betyder något bra i sorkvärlden men allt är inte hö som prasslar... Idag har jag t.ex. flyttat ikeakassar med tvätt runt lägenheten hela dagen så det blev rätt många falsklarm innan det nya höet till sist kon fram.

Three piggies happily munching on new, organic hay from a local farm.

Extreme home make over

Om man får besök av en väldigt glad och nyfiken labradorkille är en bur i matskålshöjd en rätt dum idé. Visserligen är marsvinen vana vid hundar sen Eragons, och hundens husse bedyrade att hunden bara skulle vara nyfiken och vilja hälsa, men jag kände att jag ville vara på den säkra sidan... När jag satt där och suckade över micklet att rulla in buren i sovrummet kom jag på den fullständigt geniala idén att istället ge marsvinen ett temporärt hem i duschen.

Duschen i min lägenhet är väldigt bred. Det kan tyckas förutseende eller kanske omtänksamt av duschdesignern att tänka på att en del människor behöver större utrymme i duschen men eftersom lägenheten byggdes på 40-talet är badrummet litet vilket omöjliggör att duschutrymmet blir lika djupt som brett. Designern tänkte antagligen då att "det som vi inte kan erbjuda i djup kompenserar vi för i bredd!" Duschen är därför c:a 60x140 cm stor -perfekta marsvinsbursmått!

Det gäller ju att ha besökare som inte har något emot att kissa inför publik.

Temporary very dog-proof housing for my guinea pigs -in my conveniently sized shower!

Welcome!

For the English speaking readers I might have I will from now on add captions in a language you'll understand to any picture I upload. When I have time I will go back and add captions to already published posts too, but that will have to wait for a longish bus or train trip when I have plenty of time to kill.

And just for clarification the pigs have one set of names in Swedish Bosse, Märta och Fjant and one in English Bo, Martha and Chicken. They don't care either way as long as I bring veggies.

Manikyr och Pedikyr

Three little piggies huddled in the barbie-pink carrier not quite sure what to think of their situation.

Blondie 1 and Blondie 2 were really nice (Chicken may disagree) and professional and smothered the piggies with compliments on their good looks and behaviour throughout the ordeal.

Först lurade jag in dem i transporten med hjälp av gurka och sen gick vi till veterinären. Det hällregnade och jag var orolig för att de skulle frysa eller bli blöta så jag drog en stor fleecefilt över transporten. Sorkarna var tysta som möss (eller kaniner, de säger inte heller så mycket). Det är något visst med veterinärer och djurskötare... Jag varnade för att marsvinen inte var så tama och kunde vara svåra att fånga "Jasså", säger djurskötarblondin 1, med Märta i famnen. Det gick på två röda så var hennes naglar fixade. Marsvin nr 2 till rakning blev Fjant som syns på fotot ovan. Bosse Flockledare hade gett upp hoppet om att försvara sina brudar och satt gömd under teddyfällen i transporten när det var hans tur. Till min glädje nafsade han även proffsen i fingrarna. Det är alltså inget personligt mot mej...

Allt var klart på 15 minuter och med tanke på att jag gruvat mig för kloklippning från dag 1 var det här de bäst investerade 260 kronorna någonsin. Köpa sig fri från ångest, ja tack! Dessutom överröste de sorkarna med komplimanger...

Vänlig transportbur.

När jag var liten fick man läsa Totte går till doktorn innan man gick till barnavårdscentralen på 4-årskontroll, för att man skulle vara förberedd på vad som skulle hända.

Sorkarna är inte mycket för att lyssna på högläsning, och att det inte heller finns någon passande bok att ens försöka med (Bosse går till veterinären, någon?) gör att jag får ta till andra knep. I buren står sen två dagar tillbaks deras rosa transportbur och ser vänlig, trygg och inbjudande ut -är tanken. Vi får väl se vad de säger imorgon... När jag genomfört morgondagens kloklippningsbesök vet jag också om jag har rätt i misstanken att transporten är alldeles för liten för tre timmars sorktågresa.

Reality check

(bild på liten, svart bur med något som ser ut som neonfärgade vattenrutschkanor slingrande hit och dit)

Den här är utlagd till försäljning på Blocket som "Marsvinsbur". Först blir jag full i skratt när jag föreställer mig Bosse ålandes genom neonet och sen blir jag ledsen när jag tänker på att det kanske bott ett marsvin på 40x40 cm 90-tal. Förhoppningsvis är annonsen utlagd av någon som inte ser skillnad på hamster och marsvin.
-Päls?
-Check!
-Öron?
-Check!
-Gnagartänder?
-Check!
-Svans?
-Ja, en ruskigt stor och bred sak.
-Hm, då har du, enligt den här boken, inte en hamster utan en bäver, du ska nog skaffa större bur.

(bild från Blocket)

Några fattas.

Åååh, såg just på Eragons hemsida att Leo och Gunnar fått familj. Fantastiskt, såklart... men...men... de skulle ju bott hos mej! Det var Leo och Gunnar jag var och träffade den där fredagskvällen när jag bestämt mig för att bli marsvinsmatte. Leo var lejonklippt och såg lite framtung ut. Han låg så still i knäet och blev klappad. Gunnar med sin sträva teddypäls var lika mysig och kissade på min mamma som också var med. "Herregud, hur stor blåsa har marsvin egentligen!?" Sen läkte inte Leos kind som planerat och det verkade som att det skulle kunna ta många veckor innan de skulle kunna flytta till en marsvinsnybörjare som mej. Då skulle en nybyggd bur stå tom, medan massor med flyttklara smågrisar fyllde pallkragarna på Nansensgatan. Det lät ju ganska fånigt så jag och Irene kom fram till att två andra marsvin skulle få komma till mej och sen blev det visst tre av bara farten, för inte kunde man väl skilja på Märta och Fjant? Det var så jag blev med mina två retrotjejer och tillplattade man.

Min pytteflock är fantastisk... men två fluffiga mysgossar fattas mej. Nu förstår jag hur det kommer sig att folk har tio marsvin. En dag...

Livet leker.

När jag berättade att jag köpt marsvin fick jag ganska många "men marsvin som är så tråkiga"-kommentarer. Jag vet inte riktigt var de personerna fått den uppfattningen från, men jag misstänker att det var någon kompis marsvin som på 80-talet bodde som på bilden här till vänster (borttagen). Buren säljs fortfarande som marsvinsbur och är 59x36 cm "stor". Jag vågar lova att rätt många människor skulle framstå som enormt tråkiga de med om de fick bo själva på en yta som motsvarar en klädkammare. Visst är jag marsvinsrookie, men en sak är klar. För marsvin betyder storleken allt. Storleken på boendet alltså... Jag tyckte att min bur var stor och fin ända tills det kom tre marsvin i den. (Till mitt försvar var den menad åt två...) Nu är deras bur kompletterad med en hö-trädgård och det funkar fint. De har plats att röra sig och plats att dra sig undan... men precis som en etta på 24 kvadrat med dusch i källaren kan vara ok kan situationen också bli bättre. Idag har vi möblerat om lite och jag har inte lovat dem att lösningen blir permanent, de kommer att få flytta tillbaka till lillburen när jag får gäster, men just nu leker livet för tre små tanneforsmarsvin.

Sectioned off room for a weekend retreat! This trio loves space and plenty of tunnels... Bo is blurry because he popcorns!

Det blev en hel del skutt av det slag som i marsvinsvärlden kallas popcornskutt (och för en rookie ser ut som att marsvinet får nån form av neurologiska spasmer). Det är ett sånt som är anledningen till att Bosse är suddig. Märta Matvrak sitter true to character och äter medan de andra är på upptäcksfärd.

Skräpmat

This lot loves their pellets more than I love chocolate... I've ditched the bowl because they always flip it over anyway.

Gnagarna delar min passion för skräpmat... Som tur är är skräpmat för marsvin inte pommes, utan pellets. Marsvinspellets får kruskakli att framstå som saftig morotskaka, men jag antar att det ska jämföras med marsvinens huvudföda, hö, snarare än människomat.

Marsvin blir tjocka av pellets, men enligt deras fostermamma Irene kan alla tre vara behjälpta av att lägga på hullet. Irene blev därmed marsvinens favoritperson i hela världen eftersom de, efter att jag fått det rådet, får en bottenskyla pellets att dela på till kvällsmat varje kväll. När jag kommer med grönsaker tjuter de men när jag kommer med pellets blir de alldeles tysta och lägger all energi på att försöka klättra ur buren för att komma till godiset snabbare.

Fjant vågar till och med äta utan tak, men kör fortfarande sitt trademark streck-move så fort jag rör mig...

*skakar på huvudet* sjukt...! (redigerat)

Martha and Chicken trying out oat hay which got very low marks by both jurymembers...

Jag blev med marsvin för tre veckor sen och sen dess är jag del av en ny värld, marsvinsvärlden. Det är en ganska förvirrande värld med många motsägelsefulla råd och förhållningssätt som man kan ta del av via särskilda marsvinsforum för invigda. Där kan man läsa många bra råd om vad man ska ge marsvin att äta, hur man bygger en juste bur, vad man ska göra om de blir sjuka och vad alla marsvinsljud egentligen betyder. Det är fantastiskt för en rookie som jag... Man kan också läsa annonser om marsvin som är till salu. En sak är säker, det finns väldigt många marsvin till salu och de säljs av många anledningar platsbrist, allergi, bristande intresse men även för att de inte har rätt platthet på nosen, felveckade öron eller fel färg.

Det verkar finnas två stora falanger inom marsvinsvärlden. Den ena bryr sig om öronveck och ger sina marsvin bisarra långa namn som Cherrytops Sweet Amigo eller Twice Golden Sweetheart (låter som neurotiska travhästar, ungefär). Den andra är vi som är lyckligt ovetande om hur dåligt våra pälsklingar hade gjort ifrån sig på en utställning om vi av någon anledning fått för oss att vi ville släpa smågnagarna runt länet för att visa upp dem på en liten handduksklädd bricka. Det är kanske olika sätt att se på saken... Jag kommer aldrig få några marsvinsungar (Bosse skjuter som bekant lösa skott och även om han inte gjort det skulle jag aldrig våga utsätta nån av flickorna för risken) men jag kan inte föreställa mig att jag om jag nu hade följt en av mina flickor genom hela graviditeten, dansat av glädje när allt gick bra, gossat, namngivit och tagit hand om ungarna i fem månader sen göra mig av med en av dem för att den inte går att avla vidare på. Där har jag förklarat inläggsrubriken, tror jag.

Tredje söndagen

Söndagsstädningen börjar bli en tradition. Smågrisarna blir alldeles till sig i trasorna av nytt hö, ny fleece och nytt teddytyg. Jag har tagit en paus med gosförsöken och vi trivs mycket bättre tillsammans nu. Annat nytt på marsvinsfronten är att Märta i ett försök att göra buren mer jämställd nu försöker humpa Bosse lika mycket som han är på henne, Fjant har tuffat till sig ytterligare men är fortfarande en god definition på hispighet.

Sweet piggies sharing a sunflower (but only because it was too big to run off and hide with)

Solros var tydligen fantastiskt gott, hela blomman försvann medan jag var i tvättstugan. Nåväl, det blir inga fler på länge, det var den enda på balkongen...

I can smell cucumber too!!

Brave Chicken dining "al fresco"!

Bo totally approves of my sewing skills. (cosy tunnel made from IKEA vetbed)

Family supper in the front yard.

Långt inlägg om gos.

Att säga att inget av mina marsvin är särskilt intresserade av att gosa med mig vore en underdrift. Bosse får jag visserligen tag på men i famnen är han hal som en ål med en enda önskan -att komma tillbaka till buren. Märta skriker och ålar sig så jag oroar mig för att grannarna ska knacka på och Fjant är ännu värre. Rådet jag fick var att ta upp alla tre i famnen för att de på så vis skulle få trygghet från varandra. Om nån försökt att ta upp tre rymningsbenägna marsvin i famnen vet ni att det är ungefär lika lätt som att äta blåbärssoppa med uppånerpåvänd sked, de bara "rinner iväg" åt alla håll. Lösningen blev en låg låda med filt i som alla tre fick plats i (speciellt som Fjant panikslaget försökte dra nytta av takhöjden och till sina kompisars förtret försökte gömma sig under dem). När jag lagt om filten om mina tre sirener så att de inte kunde rymma insåg jag att de nu inte kan se mig, och vad är det då för mening att tränga ihop dem i knäet? Goda grönsaker ska de också få i knäet, de sa Irene, så fram med salladen och gurkan. Märta, som fått mellannamnet Matvrak och Bosse hugger in mellan skriken medan Fjant nu helt tystnat och försöker gräva sig ut underifrån. När grönsakerna är slut smakar mina fingrar gurka, vilket får Bosse att vilja äta på dem.

Gosfaktorn var vid det här laget oändligt låg, alla tre marsvinen verkade panikslagna, jag kände mig som världen elakaste människa och fingrarna gjorde ont. Så tillbaka i buren med marsvinen och så fick de lite extra sallad i ett från min sida patetiskt försök till kompensation. Sen satt de och hostade alla tre (jobbigt för halsen att skrika, antar jag) och åt upp kompensationssalladen. Det måste man ändå säga till marsvins fördel, de är inte långsinta.

Fortsättning följer...

Fjant

Fjant är beige-vit och jag kommer överväga ett mer smickrande namn på henne när hon slutar att bete sig som hon heter. Till hennes försvar ska föras att hon räddades från en reptilmässa där hon såldes som levande ormmat. Hur nån kan titta på ett marsvin som Fjant och tänka "Den där lilla pälskorven ska jag ge till Sir Vääs, och att det innebär att pälskorvens sista ögonblick i livet är att skräckslagen bli inträngd i ett terrariehörn av en stor orm känns inte ett dugg jobbigt, det är bara naturens gång" begriper jag inte. Klart att ormar också ska äta, men de kan äta död mat också.

Fjant får ofta formen av ett beige-vitt streck då hon far genom buren från hus till hus på jakt efter skydd i denna otrygga värld. Ett stort framsteg för Fjant är att hon numera rätt ofta tar grönsaksbitar från mig om jag sitter alldeles stilla. Hennes tidigare approach till grönsakstajm var att fara runt som det ovannämnda strecket och försöka sno grönsaker ur sina sambors munnar samtidigt som hon ignorerade min utsträckta och grönsaksfyllda hand. Det är det som är grejen med Fjant, hon är hispig och skraj, men så snart jag inte är vid buren är hon en tyken rackare som sätter både Märta och Bosse på plats.

Märta

Märta är röd-vit och är lika intresserad som Bosse av saker som kan ätas. Hon är snabb att uppmärksamma situationer som kan innebära något att tugga på och kan vara den smartaste av de tre (vilket inte är någon större prestation, men ändå...).
Märta är oftast målet för Bosses amorösa närmanden och hon har två standardsätt att reagera på. 1) Stick din perverse pälsgubbe! *kissar i Bosses ansikte* , och 2) Åååh, inte ikväll, Bosse, jag har huvudvärk *pip, tjut*. Märta är dock den typen av tjej som svenska domare anser att majoriteten av kvinnor är. Hon säger nej men menar ja eftersom hon ofta så snart Bosse gett upp är där och svänger på den obefintliga svansen. Det är möjligt att hon läst någon Aftonbladetartikel om att killar gillar svårfångade tjejer, eller så är hon bara obeslutsam.

Bosse

Bosse, som är den lilla flockens överhuvud är en välbehållen man (marsvin...) i sina bästa år. Han är brun och vit i en mycket smakfull blandning och har en virvel i pannan som får honom att se aningen tillplattad ut i vissa vinklar. Bosse är kastrerad, men det har han sannolikt ingen aning om, eller så är det det han har (bara kul, inget ansvar!) när han kurrande och rumpvickande försöker förföra sina två kvinnliga burkamrater.

Bosse har också ett genuint intresse av saker som går att förtära. Som en sann empiriker ger han det mesta som kommer i hans väg ett utvärderande nyp.

Grisarna

Jag har tre marsvin, alla kommer från Eragons Omplacering i Göteborg. För er som har frågan på tungan så är svaret ja, det finns omplaceringshem för marsvin. Det finns tack och lov människor som tycker att det är väl använd tid att ta hand om små gnagare som betingar ett ekonomiskt värde jämförbart med ett par HM-jeans. Många skaffar marsvin på ungefär lika lösa boliner som man köper ett par jeans, öppet köp i 30 dagar eller bytesrätt och inser efter ett par månader att de tröttnat och väljer då ett av 4 alternativ. 1) Lägger ut Snuttan och Gullet inkl. bur, vattenflaska osv på Blocket för 50 kr, 2) Lämnar sent en kväll i november Snuttan och Gullet i en kartong utanför Blå Stjärnan, 3) Övertalar Kalle och Lisa (marsvinens matte och husse i förskoleålder) att Snuttan och Gullet är vilda djur och kommer klara sig fint i Slottsskogen, eller förhoppningsvis 4) Ringer ett omplaceringshem och ber detta hitta en ny familj åt Snuttan och Gullet.

Jag har fått ta hand om Bosse, Märta och Fjant. De ska få var sin presentation!

Det här borde jag gjort för länge sen...

Bakom mig hör jag det rytmiska malandet av tre, mycket små, idisslare som njuter av sin hö-middag.

Jag har nätspanat på marsvin länge, kollat på omplaceringsmarsvin, marsvinsforum (ja det finns, flera stycken!) och till och med gått in i en och annan djuraffär med samma osäkra ansiktsuttryck som blivande föräldrar som just kissat finsk flagga på gravtestet går in i barnvagnsbutiker. Ska jag höra till den här världen? Ska jag bli smådjursmatte?

Marsvinen levererades av min syster en torsdagkväll, stinna av gurka, och på söndagen när hon skulle tillbaka till Göteborg kändes det nästan overkligt att pälskorvarna skulle stanna hos mig. Men stanna var precis vad de gjorde och nu har jag varit marsvinsmatte i tio dagar.