fredag 7 december 2012

Bosse

Nu finns inte Bosse längre. Inte mer än på bloggen och i minnet hos alla som träffat och läst om honom. Det var som att det inte spelade nån roll hur mycket alfaalfahö, superpellets och banan han åt, han gick bara ner mer i vikt ändå. Sista gången jag vägde honom, i förrgår, vägde han 625 g. Det är ingen sund vikt för en sorkman. I gårkväll under pellets-tajm tyckte vi han såg tröttare ut och i morse stod han inte mot burgallret och tiggde, bakbenen bar honom inte längre. Jag bokade tid för avlivning, men när jag lyfte upp honom från höbingen för att sätta honom i transporten var han redan död.

Bosse Bus, älskade, fina sorkman. Vi fick tre år ihop och jag kommer aldrig glömma den där oktoberkvällen när originaltrion (bara Märta är kvar nu) levererades i en 80-bur full med hö och gurka.  Tack Bosse, för alla kurr och tjut, alla rumpvickningar och utvärderande nyp i fingrarna för att se om de går att äta, för att ha fått njuta av ditt skarpa intellekt och ljuvliga höbuffande.

Du är saknad, väldigt, väldigt saknad.