Hänga gäng, sork-style.

Så vitt jag vet har Ville inte haft kompisar sedan han skildes från sina föräldrar och syskon. Ville har bott hos mig i 10 dagar och varit ganska stilla och tyst, men igår kväll, herregud, vilket tjat! Han tjöt oavbrutet från sin binge och sorkkvartetten stod i sin bur och undrade vad det var för en sork som fick naglarna utdragna med tång. Jag ringde Irene, vem annars, och hon var om möjligt ännu fjantigare och blödigare än jag eftersom hon bekräftade min fjantighet, och tyckte att de nog skulle kunna få träffas lite ändå... Det blev ett sabla liv, det var som om min lilla fostersork byttes ut till någon helt annan! Han kurrade, tjöt, busrusade och popcornskuttade (naturligtvis hamnade inget av det sistnämnda på film...). Allra finast var ändå senare, när de hämtat sig lite. Alla permanentsorkarna låg och vilade och i sin bur låg Ville och sov, banana-style med stängda ögon -LÄNGST FRAM! Det här handlar alltså om Ville som inte frivilligt lämnat sin halva blomkruka sen han fick den i söndags eftermiddag. Helt plötsligt fanns tryggheten inte i ett tak, utan i andra fyrbeningar som pratar samma språk som han. Man kan bli tjock i halsen för mindre ju.

Märta säger hej

Jag har varit toknervös för att han på något omöjligt sätt ska lyckas rymma och göra någon av flickorna med sorkbäbisar... Taket är fastsatt med buntband och de små sjöstjärnefötterna kan sannolikt inte gräva en gång genom parketten.

Ville 1 from cavycritters on Vimeo.