Fjant

Fjant är beige-vit och jag kommer överväga ett mer smickrande namn på henne när hon slutar att bete sig som hon heter. Till hennes försvar ska föras att hon räddades från en reptilmässa där hon såldes som levande ormmat. Hur nån kan titta på ett marsvin som Fjant och tänka "Den där lilla pälskorven ska jag ge till Sir Vääs, och att det innebär att pälskorvens sista ögonblick i livet är att skräckslagen bli inträngd i ett terrariehörn av en stor orm känns inte ett dugg jobbigt, det är bara naturens gång" begriper jag inte. Klart att ormar också ska äta, men de kan äta död mat också.

Fjant får ofta formen av ett beige-vitt streck då hon far genom buren från hus till hus på jakt efter skydd i denna otrygga värld. Ett stort framsteg för Fjant är att hon numera rätt ofta tar grönsaksbitar från mig om jag sitter alldeles stilla. Hennes tidigare approach till grönsakstajm var att fara runt som det ovannämnda strecket och försöka sno grönsaker ur sina sambors munnar samtidigt som hon ignorerade min utsträckta och grönsaksfyllda hand. Det är det som är grejen med Fjant, hon är hispig och skraj, men så snart jag inte är vid buren är hon en tyken rackare som sätter både Märta och Bosse på plats.