söndag 22 november 2009
Hö i stora lass.
torsdag 19 november 2009
Extreme home make over
Duschen i min lägenhet är väldigt bred. Det kan tyckas förutseende eller kanske omtänksamt av duschdesignern att tänka på att en del människor behöver större utrymme i duschen men eftersom lägenheten byggdes på 40-talet är badrummet litet vilket omöjliggör att duschutrymmet blir lika djupt som brett. Designern tänkte antagligen då att "det som vi inte kan erbjuda i djup kompenserar vi för i bredd!" Duschen är därför c:a 60x140 cm stor -perfekta marsvinsbursmått!
Det gäller ju att ha besökare som inte har något emot att kissa inför publik.
Welcome!
And just for clarification the pigs have one set of names in Swedish Bosse, Märta och Fjant and one in English Bo, Martha and Chicken. They don't care either way as long as I bring veggies.
Manikyr och Pedikyr
Först lurade jag in dem i transporten med hjälp av gurka och sen gick vi till veterinären. Det hällregnade och jag var orolig för att de skulle frysa eller bli blöta så jag drog en stor fleecefilt över transporten. Sorkarna var tysta som möss (eller kaniner, de säger inte heller så mycket). Det är något visst med veterinärer och djurskötare... Jag varnade för att marsvinen inte var så tama och kunde vara svåra att fånga "Jasså", säger djurskötarblondin 1, med Märta i famnen. Det gick på två röda så var hennes naglar fixade. Marsvin nr 2 till rakning blev Fjant som syns på fotot ovan. Bosse Flockledare hade gett upp hoppet om att försvara sina brudar och satt gömd under teddyfällen i transporten när det var hans tur. Till min glädje nafsade han även proffsen i fingrarna. Det är alltså inget personligt mot mej...
Allt var klart på 15 minuter och med tanke på att jag gruvat mig för kloklippning från dag 1 var det här de bäst investerade 260 kronorna någonsin. Köpa sig fri från ångest, ja tack! Dessutom överröste de sorkarna med komplimanger...
onsdag 18 november 2009
Vänlig transportbur.
Sorkarna är inte mycket för att lyssna på högläsning, och att det inte heller finns någon passande bok att ens försöka med (Bosse går till veterinären, någon?) gör att jag får ta till andra knep. I buren står sen två dagar tillbaks deras rosa transportbur och ser vänlig, trygg och inbjudande ut -är tanken. Vi får väl se vad de säger imorgon... När jag genomfört morgondagens kloklippningsbesök vet jag också om jag har rätt i misstanken att transporten är alldeles för liten för tre timmars sorktågresa.
tisdag 17 november 2009
Reality check
Den här är utlagd till försäljning på Blocket som "Marsvinsbur". Först blir jag full i skratt när jag föreställer mig Bosse ålandes genom neonet och sen blir jag ledsen när jag tänker på att det kanske bott ett marsvin på 40x40 cm 90-tal. Förhoppningsvis är annonsen utlagd av någon som inte ser skillnad på hamster och marsvin.
-Päls?
-Check!
-Öron?
-Check!
-Gnagartänder?
-Check!
-Svans?
-Ja, en ruskigt stor och bred sak.
-Hm, då har du, enligt den här boken, inte en hamster utan en bäver, du ska nog skaffa större bur.
(bild från Blocket)
torsdag 12 november 2009
Några fattas.
Min pytteflock är fantastisk... men två fluffiga mysgossar fattas mej. Nu förstår jag hur det kommer sig att folk har tio marsvin. En dag...
tisdag 10 november 2009
Livet leker.
Det blev en hel del skutt av det slag som i marsvinsvärlden kallas popcornskutt (och för en rookie ser ut som att marsvinet får nån form av neurologiska spasmer). Det är ett sånt som är anledningen till att Bosse är suddig. Märta Matvrak sitter true to character och äter medan de andra är på upptäcksfärd.
måndag 9 november 2009
Skräpmat
Marsvin blir tjocka av pellets, men enligt deras fostermamma Irene kan alla tre vara behjälpta av att lägga på hullet. Irene blev därmed marsvinens favoritperson i hela världen eftersom de, efter att jag fått det rådet, får en bottenskyla pellets att dela på till kvällsmat varje kväll. När jag kommer med grönsaker tjuter de men när jag kommer med pellets blir de alldeles tysta och lägger all energi på att försöka klättra ur buren för att komma till godiset snabbare.
Fjant vågar till och med äta utan tak, men kör fortfarande sitt trademark streck-move så fort jag rör mig...
söndag 8 november 2009
*skakar på huvudet* sjukt...! (redigerat)
Jag blev med marsvin för tre veckor sen och sen dess är jag del av en ny värld, marsvinsvärlden. Det är en ganska förvirrande värld med många motsägelsefulla råd och förhållningssätt som man kan ta del av via särskilda marsvinsforum för invigda. Där kan man läsa många bra råd om vad man ska ge marsvin att äta, hur man bygger en juste bur, vad man ska göra om de blir sjuka och vad alla marsvinsljud egentligen betyder. Det är fantastiskt för en rookie som jag... Man kan också läsa annonser om marsvin som är till salu. En sak är säker, det finns väldigt många marsvin till salu och de säljs av många anledningar platsbrist, allergi, bristande intresse men även för att de inte har rätt platthet på nosen, felveckade öron eller fel färg.
Det verkar finnas två stora falanger inom marsvinsvärlden. Den ena bryr sig om öronveck och ger sina marsvin bisarra långa namn som Cherrytops Sweet Amigo eller Twice Golden Sweetheart (låter som neurotiska travhästar, ungefär). Den andra är vi som är lyckligt ovetande om hur dåligt våra pälsklingar hade gjort ifrån sig på en utställning om vi av någon anledning fått för oss att vi ville släpa smågnagarna runt länet för att visa upp dem på en liten handduksklädd bricka. Det är kanske olika sätt att se på saken... Jag kommer aldrig få några marsvinsungar (Bosse skjuter som bekant lösa skott och även om han inte gjort det skulle jag aldrig våga utsätta nån av flickorna för risken) men jag kan inte föreställa mig att jag om jag nu hade följt en av mina flickor genom hela graviditeten, dansat av glädje när allt gick bra, gossat, namngivit och tagit hand om ungarna i fem månader sen göra mig av med en av dem för att den inte går att avla vidare på. Där har jag förklarat inläggsrubriken, tror jag.
Tredje söndagen
Solros var tydligen fantastiskt gott, hela blomman försvann medan jag var i tvättstugan. Nåväl, det blir inga fler på länge, det var den enda på balkongen...
onsdag 4 november 2009
Långt inlägg om gos.

Gosfaktorn var vid det här laget oändligt låg, alla tre marsvinen verkade panikslagna, jag kände mig som världen elakaste människa och fingrarna gjorde ont. Så tillbaka i buren med marsvinen och så fick de lite extra sallad i ett från min sida patetiskt försök till kompensation. Sen satt de och hostade alla tre (jobbigt för halsen att skrika, antar jag) och åt upp kompensationssalladen. Det måste man ändå säga till marsvins fördel, de är inte långsinta.
Fortsättning följer...
måndag 2 november 2009
Fjant
Fjant får ofta formen av ett beige-vitt streck då hon far genom buren från hus till hus på jakt efter skydd i denna otrygga värld. Ett stort framsteg för Fjant är att hon numera rätt ofta tar grönsaksbitar från mig om jag sitter alldeles stilla. Hennes tidigare approach till grönsakstajm var att fara runt som det ovannämnda strecket och försöka sno grönsaker ur sina sambors munnar samtidigt som hon ignorerade min utsträckta och grönsaksfyllda hand. Det är det som är grejen med Fjant, hon är hispig och skraj, men så snart jag inte är vid buren är hon en tyken rackare som sätter både Märta och Bosse på plats.
Märta
Märta är oftast målet för Bosses amorösa närmanden och hon har två standardsätt att reagera på. 1) Stick din perverse pälsgubbe! *kissar i Bosses ansikte* , och 2) Åååh, inte ikväll, Bosse, jag har huvudvärk *pip, tjut*. Märta är dock den typen av tjej som svenska domare anser att majoriteten av kvinnor är. Hon säger nej men menar ja eftersom hon ofta så snart Bosse gett upp är där och svänger på den obefintliga svansen. Det är möjligt att hon läst någon Aftonbladetartikel om att killar gillar svårfångade tjejer, eller så är hon bara obeslutsam.
Bosse
Bosse, som är den lilla flockens överhuvud är en välbehållen man (marsvin...) i sina bästa år. Han är brun och vit i en mycket smakfull blandning och har en virvel i pannan som får honom att se aningen tillplattad ut i vissa vinklar. Bosse är kastrerad, men det har han sannolikt ingen aning om, eller så är det det han har (bara kul, inget ansvar!) när han kurrande och rumpvickande försöker förföra sina två kvinnliga burkamrater.
Bosse har också ett genuint intresse av saker som går att förtära. Som en sann empiriker ger han det mesta som kommer i hans väg ett utvärderande nyp.
Grisarna
Jag har fått ta hand om Bosse, Märta och Fjant. De ska få var sin presentation!
söndag 1 november 2009
Det här borde jag gjort för länge sen...
Jag har nätspanat på marsvin länge, kollat på omplaceringsmarsvin, marsvinsforum (ja det finns, flera stycken!) och till och med gått in i en och annan djuraffär med samma osäkra ansiktsuttryck som blivande föräldrar som just kissat finsk flagga på gravtestet går in i barnvagnsbutiker. Ska jag höra till den här världen? Ska jag bli smådjursmatte?