En vanlig dag på jobbet.

Sorkkvartettens konsultbolag Sorkklipp AB utför som sagt gräsklippnings- och ogräsjobb för sorkmormor och dennes granne. Jag tyckte jag var oerhört fiffig när jag en dag satte hagen runt två buskar och lät dem klippa sånt som gräsklipparen inte kommer åt. De får äta långa fina grässtrån och jag slipper ta fram kantsaxen. En klassisk win-win! Det fortsatte vara en oerhört fiffig idé tills svartjobbarna skulle infångas... Hur lätt tror ni det är att fånga in fyra sorkar som gömmer sig i ölandstok och vinbärsbuske? De kunde springa igenom busken, det kunde inte jag...

Gräsvideo

MVI 1604 from cavycritters on Vimeo.

Sorkkvartetten är som sagt utomhus så mycket det bara går. Fyra marsvin både äter och bajsar en hel del så även om hagen är stor måste den flyttas efter varje betesdag. Jag använder dels hagen jag köpte förra året som används när jag inte kan hålla uppsikt över dem hela tiden och dels lite ihopplockade galler som jag använder om jag kommer hålla mig i närheten (eftersom det är svårt att få till ett säkert tak på en stor inhägnad). Tunnlarna ställde jag ut så snart jag filmat klart. Det blir rätt trist sorkfilm att titta på fyra kartongtunnlar i 90 sekunder...

Sommarbostaden

Så här ser alltså Casa del Sork ut i miljonprogramstappning! Det är ett hörn av sorkmormors vardagsrum som huserar den här traven av Eragonsburar (burar som är fullt funktionsdugliga men är för små eller för trasiga/fula att säljas som del av startpaket och som därför säljs billigt, som semester eller sjukburar, i mån av tillgång på Eragons!)

Jag trodde väl aldrig att jag skulle hysa sorkar i enkelrum på annat än veterinärs inrådan... men så har det blivit här och jag måste skamset erkänna att det inte alltid är riktigt så dåligt eller ogörligt som jag trott. Eller, det beror nog mycket på marsvinen i fråga och på formen, förstås. Kids bur är kriminellt liten (jag är faktiskt tveksam till om den är "laglig" ens med de genanta mått jordbruksverket ställt som krav på marsvinsbostäder), men när de nu är ute och äter gräs varje dag det inte ösregnar ligger de mest och sover eller äter hö när de är i inneburarna. Fast det är klart, Kid och Märta har ju knappast något annat att göra eftersom de inte har nån att retas med. Duon på bottenvåningen lever ju rövare lite då och då trots en hel arbetsdag på gräsmattan.

När Bosse på Bo Runstens instruktion fick bo i enkelrum medan vi utvärderade vad vi skulle göra åt böldsåret (som fortfarande inte ställer till med några problem för honom) var han väldigt olycklig, pep efter de andra och försökte rymma tillbaka in i flockburen. Att ha Bosse i egen bur skulle vara ganska elakt. Lykke är ung och har fortfarande mycket att lära om socialt samspel. Att ha henne själv skulle säkert gå men det skulle nog ställa till en del problem när man ville sammanföra henne med en flock igen. Lykke är liksom gnällig och lättstött nog i originalutförande... Märta, vår grand old lady, har upplevt det mesta. Hon vet att marsvin kommer och går och efter två rundor på Eragons vet hon att det finns fler marsvin i världen än de hon har framför nosen. Dessutom är hon sex år och uppskattar en tupplur i en fleecepåse mer än en entusiastisk Bosse-våldtäkt efter en dags arbete i grannens trädgård. Kid, ja... Kid... hon är ju inte riktigt som hon ska hon. Fler än jag har funderat på om hon ens är helt och hållet marsvin. Kid var liksom redan från början så knäpp och socialt skadad (av att ha varit ensammarsvin från zooaffären) att försök att lära henne marsvinsvett haft begränsad framgång. I hemmaburen och i stor utebur fungerar hon någorlunda (eller, funktionen är det väl egentligen ingen skillnad på, det är bara lättare för Bosse och Kid att hålla sig ifrån varandra) men i en semestergallerbur med begränsat svängrum? Nej...

Det är härligt med en massa gräsmattetid men när hösten kommer får man försöka se det fina i att återförena flocken för dygnet-runt-boende igen!

Om bloggen

Det blir ju som synes lite dåligt bloggat och det har nästan lutat åt att låta bloggandet rinna ut i sanden... men så ville jag kolla när det var Kid kom till oss och började titta bakåt bland inläggen. Det tog ett tag för jag nöjde mig inte med att hitta inlägget när Kid kom utan läste en hel massa andra också :). Så roligt det var att kunna blicka tillbaka och titta på foton och filmer! Klart jag vill ha kvar sorkbloggen, jag får bara hitta en väg som fungerar. Om man sätter målet att publicera två-tre inlägg per månad, istället för som i början, 2-3 inlägg i veckan, ska det nog inte bli alltför betungande heller!

Okejrå! Då kör vi!

Update

Jorå, det här med semester kan man vänja sig vid... Sorkkvartetten har startat konsultverksamheten Sorkklipp AB och första uppdragsgivaren är grannen, vars gräsmatta de klipper medan hon är på landet. Bosses böldskorpa är pytteliten och ser inte infekterad ut alls. Vi får se till hösten om vi gör något åt den eller inte. Näsborren är fortfarande snorig till och från, men inte så att det verkar störa honom något nämnvärt. Sorkarnas semesterbostäder inomhus består av eragonsburar och tanken var att de skulle bo två och två i dem. Min plan var att Bosse och Märta skulle dela på en bur och Kid och Lykke på en annan. Den planen fick revideras inom ett par timmar eftersom Kid hotade in Lykke i ett hus och sen höll vakt utanför medan Lykke pep för allt hon var värd. Kids främsta personliga egenskap är inte direkt hennes trevliga sinnelag och sociala begåvning... Lykke och Märta fick byta plats och det gick fint tills för några dagar sen när Kid började bära sig åt mot Märta också. Märta börjar faktiskt bli en äldre dam och borde verkligen inte behöva finna sig i att få stryk från en socialt missanpassad värsting, även om värstingen i fråga är väldigt söt... Så då hämtades lilla sjukburen och travades ovanpå de andra två. Där huserar nu Kid i eget majestät. Märta bor själv i deras tidigare gemensamma hem och Bosse och Lykke delar som innan. Det är klart det känns trist att ha sorkar i singelhushåll, men de ses oftast nästan 8 timmar om dagen alla fyra tillsammans eftersom det är tydligen är lättare att vara trevlig mot medsorkar när underlaget består av gräs och klöver. Märta verkar inte misstycka alls, speciellt inte som enkelrummet gör att hon numera får pellets... Hon känns ganska tunn och även om 820 gram inte är någon katastrofvikt så vill jag gärna att hon håller sig där och inte går ner ytterligare. Sex år är hon nu, lilla finsorken... Jag hoppas att hon vill vara med länge till! Här hade jag tänkt visa en bild på sorkskyskrapan, men jag förstår inte hur jag ska kunna infoga en bild direkt från iPadens fotobibliotek så det får bli en annan gång...

Duktig patient

Så här söt är Bosse när han äter sin medicin. Det är visserligen proviva i sprutan som avbildas, bilderna med medicinsprutan blev ännu sämre och visade mest morrhår och Märta. Den gula antibiotikan heter Vibramycin och visar sig efter snabb googling vara förstahandspreparat för klamydiainfektioner (Bosse har ingen kommentar till detta utan hänvisar till patientsekretessen) Som tillägg hittade jag lite mer info på läkar-FASS om att preparatet också är bra för svårbehandlade bihåleinflammationer. Snor fortfarande hur som helst även om jag kanske tycker att det avtagit något... och en tiodagarskur som påbörjades på tisdag kväll är ju faktiskt bara halvvägs på söndag morgon. Nu hoppas vi på uppehåll och sol så att sorkarna kan få gå ut och göra gräsmattan osäker!

Bra eller dåligt?

Bosse har fortfarande snor i höger näsborre men är oförskämt pigg, rörlig, matglad och har inte gått ner ett endaste gram... (det blir alltså ingen pelletsskål, Bosse)

Doktor Bosses dom idag blev lite spretig. Det ut-och-in-vända spruckna böld-såret är löjligt litet... men kommer inte läka av sig själv och borde därför egentligen åtgärdas... men med den snoriga näsan är riskerna med  en sövning för stora för att det ska vara värt det. Hänger ni med? Vi fick en ny sorts antibiotika vars namn jag inte minns men som är halvgenomskinligt pastellgul och påminner alldeles för mycket om det som rinner ur Bosses näsborre för att kännas riktigt trevligt. Enligt Doktor Bosse är den mycket godare än baytrilen, men alla som en gång som barn fått flytande penicillin med löftet att "den smakar precis som hallonsoda" vet ju att se igenom en sån lögn.

Hur som helst finns en risk för att snuvan är kronisk, inte helt ovanligt tydligen med en äldre plattnos som Bosse Bus, men att snor-antibiotikan ändå kan lösa problemet åtminstone tillfälligt. I så fall kan vi överväga operation igen om tio dagar. Annars ska vi enligt doktorns ordination njuta av allt gräs sommaren har att erbjuda och höra av oss om såret skulle orsaka problem i framtiden.

Bosse får i alla fall flytta tillbaka till sina brudar idag, något jag tror kommer generera en del glädje i vissa falanger av flocken och en del besvikelse i andra... Det verkar i alla fall som att bölden började som en talgkörtel-on-speed och inte ett bett från Kid (ingen annan är liksom aktuell som misstänkt...) eller ett hö-stick. Jag tror minsann vi får knäcka en ny höbal för att fira!