Sommarbostaden

Så här ser alltså Casa del Sork ut i miljonprogramstappning! Det är ett hörn av sorkmormors vardagsrum som huserar den här traven av Eragonsburar (burar som är fullt funktionsdugliga men är för små eller för trasiga/fula att säljas som del av startpaket och som därför säljs billigt, som semester eller sjukburar, i mån av tillgång på Eragons!)

Jag trodde väl aldrig att jag skulle hysa sorkar i enkelrum på annat än veterinärs inrådan... men så har det blivit här och jag måste skamset erkänna att det inte alltid är riktigt så dåligt eller ogörligt som jag trott. Eller, det beror nog mycket på marsvinen i fråga och på formen, förstås. Kids bur är kriminellt liten (jag är faktiskt tveksam till om den är "laglig" ens med de genanta mått jordbruksverket ställt som krav på marsvinsbostäder), men när de nu är ute och äter gräs varje dag det inte ösregnar ligger de mest och sover eller äter hö när de är i inneburarna. Fast det är klart, Kid och Märta har ju knappast något annat att göra eftersom de inte har nån att retas med. Duon på bottenvåningen lever ju rövare lite då och då trots en hel arbetsdag på gräsmattan.

När Bosse på Bo Runstens instruktion fick bo i enkelrum medan vi utvärderade vad vi skulle göra åt böldsåret (som fortfarande inte ställer till med några problem för honom) var han väldigt olycklig, pep efter de andra och försökte rymma tillbaka in i flockburen. Att ha Bosse i egen bur skulle vara ganska elakt. Lykke är ung och har fortfarande mycket att lära om socialt samspel. Att ha henne själv skulle säkert gå men det skulle nog ställa till en del problem när man ville sammanföra henne med en flock igen. Lykke är liksom gnällig och lättstött nog i originalutförande... Märta, vår grand old lady, har upplevt det mesta. Hon vet att marsvin kommer och går och efter två rundor på Eragons vet hon att det finns fler marsvin i världen än de hon har framför nosen. Dessutom är hon sex år och uppskattar en tupplur i en fleecepåse mer än en entusiastisk Bosse-våldtäkt efter en dags arbete i grannens trädgård. Kid, ja... Kid... hon är ju inte riktigt som hon ska hon. Fler än jag har funderat på om hon ens är helt och hållet marsvin. Kid var liksom redan från början så knäpp och socialt skadad (av att ha varit ensammarsvin från zooaffären) att försök att lära henne marsvinsvett haft begränsad framgång. I hemmaburen och i stor utebur fungerar hon någorlunda (eller, funktionen är det väl egentligen ingen skillnad på, det är bara lättare för Bosse och Kid att hålla sig ifrån varandra) men i en semestergallerbur med begränsat svängrum? Nej...

Det är härligt med en massa gräsmattetid men när hösten kommer får man försöka se det fina i att återförena flocken för dygnet-runt-boende igen!