Update och kalas

Sjuklingen i myspåsen när vi kom hem igår. Lite tilltuffsad kanske...

Mette-Marit äter fortfarande inte själv vad jag ser men hon har inte gått ner något mer i vikt så antingen är jag (och sorkmoster) duktiga på att mata med critical care, eller så smygäter hon Billypizzor på nätterna. Det är lätt att känna att det går långsamt... men det har faktiskt bara gått ett dygn sen sorkstackaren genomgick en bisarrt omfattande tandreglering. Jag har svårt att föreställa mig känslan av att slipa bort 25 % av kindtändernas tuggyta och sen ta bort en tredjedel av framtänderna... men jag tror nog att det skulle vara allt annat än behagligt. Hon slåss i alla fall! Det hade gått klart enklare att mata henne om hon inte hade gjort fullt så mycket motstånd, men jag är ändå tacksam för motståndet, måste jag säga...

Kalaset då? Jo, igår fyllde ju Lykke Lillsork 6 månader! Det var väl meningen att kalaset skulle gått av stapeln i den nya och färdigställda buren, med finsallader, serpentiner, maskrosfiskdamm och de gamla roliga lekarna "hitta platta ärtan" och "släpa majskolv". Nu var jag inte riktigt tillgänglig för den sortens planering, vilket ledde till ett annat sorts kalas.

När jag gick på låggstadiet hade jag en klasskompis som hette Ellinor. Hennes mamma var av den upptagna sorten så när Ellinor fyllde år skickades det inte hem inbjudningskort, bjöds på tårta i form av prinsessa/fotbollsplan/spöke, lektes skojiga frågesporter och hittades omsorgsfullt utvalda godispåsar med lockigt presentsnöre runtom. Nej... när Ellinor fyllde år satte mamman upp en utriven kollegieblockssida i klassrummet med tid, plats och datum som alla fick skriva av och sen på kalasdagen fyllde mamman bordet med bigpackglass i alla tillgängliga smaker, chokladsås på tub, strössel, engångstallrikar och dito skedar. När glassen var uppäten fick vi leka med Ellinors leksaker (de var väldigt många) i två timmar och äta från norra Europas största skål med godis och sen var kalaset slut. Det var som jag minns det ett väldigt bra kalas, men lite annorlunda.

Ett ganska bra kalas för en sorkmatte med tidsbrist alltså, så jag återskapade det med vissa modifieringar. En hel hackad frilandsgurka, en röd paprika med kärnhus och en halv näve platta ärtor regnade ner över de fyra friska som varken kunde tro sina ögon eller munnar. Så sjöng jag "Ja må hon leva i minst tretton år" för Lykke och sen gick jag, Mette-Marit och Baytrilen ytterligare en rond föjt av det episka uttalandet "Har jag Critical Care på insidan glasögonen?"

Jojo, det var ett kalas att minnas! Nästa kalas tänker jag mig lite mer som det nedan, fast med utan skunk, ekorre, sködpadda och vad det nu är fler för djur. Trycket har jag köpt på Etsy tillsammans med några andra, men resten får jag visa en annan dag!

Hipp Hipp Hurra!