Hon är hemma!

Gissa hur produktiv jag varit på jobbet idag...? Ångestkoefficienten har definitivt varit utanför det rutade pappret, men nu sitter jag här och skriver ett annat blogginläg än vad jag trodde jag skulle skriva. Det är nämligen så obeskrivligt fantastiskt att röntgenbilderna visade att böldeländet inte satt i käken, utan i käkmuskeln! Så lillsorken sövdes och Doktor Bosse stack in en kanyl och fick ut 5 ml var ut Mette-Marits kind. Det är sjukt mycket var om man jämför med hur stor en sorkkind är... Sen fixade han hennes tänder. Sen HADE han kunnat ringa mig, men det gjorde han inte. Tillslut, när jag inte pallade längre ringde jag Blå Stjärnan som sa att Bosse skulle ringa om 10 minuter. Låt oss säga såhär, Blå Stjärnan måste ligga i en annan tidszon... för det tog 45 hysteriskt ångestfyllda minuter (jag tillbringade varenda en av dem med att stirra på mobilens display och fundera på om Blå Stjärnan verkligen hade fått rätt nummer) innan karsloken orkade masa iväg sig till telefonen och ringa mig. Nu är allt glömt och förlåtet, givetvis. Bosse är världens bästa!

Fjorton dagar Baytril, två sorters smärtstillande i tre dagar och critical care.

Men nu kom sorkmoster på besök. Sjuklingen fick en kruka sallad och tvåbeningarna ska fira med glass!

Världens vackraste knapp