Ett av de första nya engelska orden jag lärde mig som utbytesstudent var
anthropomorphism. Min värdfamilj höll på att garva ihjäl sig åt mina funderingar på om får kände sig ensamma, hästar mörkrädda och kor ledsna. Jag tycker det är viktigt att känna med djur, men numera försöker jag i alla fall att tänka ur ett djurperspektiv istället för att göra dem till håriga människor. Det går sådär för det mesta... Jag har som bekant bland annat grava svårigheter med att översätta något som ser ut som mänsklig mobbing till "sunt flockbeteende".
Det är ju så roligt att ge dem fåtöljer och leka att de är mänskliga... Jag är rätt säker på att jag inte är den enda som innan jag stängt ytterdörren bakom mej ropar "Hej sorkarna, nu är jag hemma! Nån som är sugen på lite morot? Nej... ni har rätt, det åt vi en massa igår... romansallad? Skulle lite romansallad smaka såhär på årets kallaste dag?" bla, bla, bla osv i all tramsig oändlighet... Sorkarna säger mest "WHEEEEK, WHEEK, WHEEK!" (vilket inte passar sig att översätta eftersom det bara är en lång harang hotfulla och otrevliga sorkobceniteter) och tycker jag ska lägga ner mer energi på att få upp kylskåpsdörren och mindre energi på att snacka skit.
Sorkmoster levererade idag den klockrena frågan (efter ett resonemang om huruvida Bosse känner sig deppig över att ha tre tjejer som inte vill ligga)
-Om Bosse varit människa, hade man velat ligga med honom då?