Nyårsafton

Bosse är återställd, om än i en något smalare variant än innan. Det är ironiskt, här har jag haft ambitionen att få honom att gå ner i vikt ett bra tag och när han nu gör det så tänker jag att jag vill få upp honom till hans tidigare trivselvikt på strax under 1200 gram igen så snart som möjligt... Jag menar, tänk om han blir förkyld igen? Vilka reserver ska han då ta av?

Bosses tillfrisknande inger i alla fall hopp inför 2012. Jag måste säga att det här med att möta en sjuk sork en morgon, medicinera honom och tramsa med god mat, mjuka sängar och allmänt fjäsk för att några dagar senare mötas av den nu tillfrisknade sorkens indignerade "jag är hungrig var är min frukost-tjut" är något som slår sjuk sork=lång plågsam behandling som slutar med avlivning, med åtskilliga sorklängder.

Jag verkar ha städat undan min kamera, så det blir lite tunt med bilder tills jag kan lokalisera den. Egentligen är det väl lika bra... alla bilder blir så suddiga och mörka nu på vintern, och jag tycker inte min kamera gör sorkarna rättvisa med blixt. Det är april snart va?

Gott nytt marsvins-2012 på er alla!

När män blir förkylda...

I lördags morse när jag skar upp sorkarnas frukost undrade jag var det var för knepigt ljud jag hörde... När bara tre av fyra hängde över kanten för att få del av frukosten började jag ana marsvin i havregrynspåsen och visst, i en fleecepåse på övervåningen låg Bosse och gav snoret ett ansikte. Jag har läst mig till att marsvin inte kan andas genom munnen, så att vara täppt i näsan kan inte vara någon höjdare. Ingen av sorkarna har varit förkylda innan så jag ringde i panik till både Anna och Irene och fick rådet att för säkerhets skull påbörja en Baytrilkur eftersom Bosse inte direkt har några supergener. (Innan nån sätter i halsen av indignation över min överreaktion vill jag bara säga att Bosse var nere på blanka kilot, vilket måste anses vara rena anorexiavikten för honom...) Bosse och Märta fick följa med hem på julpysselskväll i en liten lånebur från Eragons och Bosse gjorde sitt bästa för att överrösta Jussi Björlings "O Helga Natt" med sin snorandning - stackaren.

Jag tänkte att det kunde vara en idé att låta Bosse bo i lillburen även söndag natt, för att få sova ordentligt, men det verkade inte Bosse tycka. Jag ställde den alldeles intill de andra och fyllde med hö och godsaker men Bosse sprang bara runt, runt och pep. Telefonen ringde och jag tänkte för mig själv att har han inte lugnat ner sig inom tio så får han väl komma in till de andra. Oväsendet fortsatte från köket och när jag la på och gick in i köket för att se till sjuklingen så fanns ingen sådan i lillburen. Bosse gymnast har alltså hävt sig över burkanten, halkat ner på det hala linoleumgolvet och sen hävt sig in i undervåningen, en kant på nästan 20 cm, utan något egentligt stöd av fötterna (eftersom golvet är så halt). Snacka om att han fick stanna där...

Ikväll får han sista Baytrildosen på 5-dagarskuren, något som både Bosse och jag ser fram emot eftersom om det är jobbigt att ge äckelmedicin till en sjuk sork så är det inget mot hur svårt det är att ge äckelmedicin till dito frisk... Fast det är rätt praktiskt att han skriker upprört när jag lyfter upp honom... den som skriker har ju munnen öppen.

Djurskyddslag

Läste i GTs webupplaga i morse en artikel om att polisen omhändertagit fyra akvariefiskar hemma hos en kvinna som belagts med djurförbud. Kollegan bredvid tyckte det var fånigt, men jag blev glad. Det är ruskigt få som beläggs med djurförbud jämfört med det antal människor som missköter sina djur så gravt att de vekligen borde förbjudas att att ha dem, så när nu nån ändå gått så vansinnigt långt i sin vanvård att de belagts med djurförbud... ja då är jag glad att polisen kontrollerar att det efterföljs.

Tack farbror blå!

Adventsfika!

Det här med mild vinter... vi gillar det! Friska maskrosblad plockade den 27 november... det slår förra årets miserabla snötäcke :)

Sneaky Värsting-Bosse

Häromdan ringde fältassistenten på dörren och Bosse gömde sig under Märta. Tydligen har han, medan jag varit på jobbet, dragit runt i Majorna och klottrat på elskåp. Han kallar sig "Huggtands-Bossen" och har skrämt slag på kvarterets gerbriler, råttor, danmöss och gnagare i största allmänhet. Suck... Bosse, du kommer själv få betala för klottersaneringen med din persijepeng, bara så du vet...

Marödören herself!

Jag insåg lite halvt panikslaget att Lykke vuxit upp i smyg bakom min rygg, hon är inte längre en släthårig minisork utan nästan lika stor som Märta (om än inte med samma bak-rondör) och med busigt hår! Eller... busigt och busigt... i sorkfamiljen är det ju Kid som har patent på busigt hår... men ni fattar vad jag menar.

Så det blev en liten porträttfotografering härom helgen. Marodören herself var mycket missnöjd och hotade ringa Anna och berätta vad hon utsatts för. Det vår hårt för en liten sork att inse att även Anna hade klippt bort mini-dreadlocken hon odlat på rumpan och tvingat henne att posera inför kamera lite då och då...

Det ska bli spännande att se hur lång hennes päls blir! Det är gulligt med päls, men om jag känner mig själv och fröken skrik och pip rätt så blir det nog en lättskött frisyr för lilla Lykke hur som helst...

Hormonellt...

Det har varit full rulle i ett par dagar nu. Någon står visst med tre och en halv tass i vuxenvärlden men har fortfarande ett par tår kvar i barndomen. Det gör att någon (som heter Lykke...) allt som oftast känner sig missförstådd och illa behandlad av sin flock. Det är, i alla fall för mig, ganska lätt att förstå att Märta och Kid lackar ur när lillfjanten försöker göra dem med barn, men Lykke själv tjuter sårat när de protesterar över hennes amorösa närmanden. Det är mycket man ska lära sig innan man blir stor...

Nedan en rätt lång video från den mest turbulenta kvällen på länge. Kaoset bröt ut mitt under burstädningen som ni ser...