När män blir förkylda...

I lördags morse när jag skar upp sorkarnas frukost undrade jag var det var för knepigt ljud jag hörde... När bara tre av fyra hängde över kanten för att få del av frukosten började jag ana marsvin i havregrynspåsen och visst, i en fleecepåse på övervåningen låg Bosse och gav snoret ett ansikte. Jag har läst mig till att marsvin inte kan andas genom munnen, så att vara täppt i näsan kan inte vara någon höjdare. Ingen av sorkarna har varit förkylda innan så jag ringde i panik till både Anna och Irene och fick rådet att för säkerhets skull påbörja en Baytrilkur eftersom Bosse inte direkt har några supergener. (Innan nån sätter i halsen av indignation över min överreaktion vill jag bara säga att Bosse var nere på blanka kilot, vilket måste anses vara rena anorexiavikten för honom...) Bosse och Märta fick följa med hem på julpysselskväll i en liten lånebur från Eragons och Bosse gjorde sitt bästa för att överrösta Jussi Björlings "O Helga Natt" med sin snorandning - stackaren.

Jag tänkte att det kunde vara en idé att låta Bosse bo i lillburen även söndag natt, för att få sova ordentligt, men det verkade inte Bosse tycka. Jag ställde den alldeles intill de andra och fyllde med hö och godsaker men Bosse sprang bara runt, runt och pep. Telefonen ringde och jag tänkte för mig själv att har han inte lugnat ner sig inom tio så får han väl komma in till de andra. Oväsendet fortsatte från köket och när jag la på och gick in i köket för att se till sjuklingen så fanns ingen sådan i lillburen. Bosse gymnast har alltså hävt sig över burkanten, halkat ner på det hala linoleumgolvet och sen hävt sig in i undervåningen, en kant på nästan 20 cm, utan något egentligt stöd av fötterna (eftersom golvet är så halt). Snacka om att han fick stanna där...

Ikväll får han sista Baytrildosen på 5-dagarskuren, något som både Bosse och jag ser fram emot eftersom om det är jobbigt att ge äckelmedicin till en sjuk sork så är det inget mot hur svårt det är att ge äckelmedicin till dito frisk... Fast det är rätt praktiskt att han skriker upprört när jag lyfter upp honom... den som skriker har ju munnen öppen.