torsdag 28 april 2011

Snabb kvälls-fika!

Förra sommaren var sorkarna ute på gräset alldeles för lite. Jag var nervös att det skulle vara för kallt, för blåsigt, för fuktigt och att de skulle dra på sig lungtuberkulos och dö en lång, plågsam död som skulle vara bara mitt fel. Dessutom var jag helt värdelös på att fånga dem... Det var först framåt slutet på sommaren som jag började fatta att sorkkvartetten faktiskt är rätt tålig och att om vädret inte är optimalt kan de ändå vara ute en kortare stund! Jag lovade mig själv och sorkarna att nästa sommar skulle det minsann bli andra bullar av!

Vi har fått överdelen till en 120-bur av grannen som tidigare haft marsvin och den är nu vår snabb-utebur. Igår kom jag hem vid halv 7-tiden. Det var rätt blåsigt och inte alls sådär sommarvarmt som i påskas men det tog 15 sekunder att ställa fram gallret och ytterligare 15 att hänga en filt över för vindskydd och allmän mysfaktor. Sen var det bara att fånga sorkar och sätta sig och titta. När jag började frysa efter en kvart så gick vi in allihop!

Det är helt otroligt hur de älskar gräs...

Untitled from cavycritters on Vimeo.

2 kommentarer:

  1. Det som inte dödar det härdar eller hur den nu går :P
    Härligt med betestider.

    SvaraRadera
  2. Tack för mms:et idag. Sitter nu och väntar på att ett helt inlägg (eller varför inte en hel långserie med minst lika många avsnitt som Glamour) ska tillägnas eliten. Det viktigaste först: Hur såg klorna ut? Och öronen? Och Julgrisens undertänder, Mimmis hud och Selmas hårbotten och mage? Hur växer bebisarna? Har de lärt sig något nytt? Hur mår mamma marsvin? Du påminde väl om att jag snart kommer och hämtar henne?

    Innan jag skulle åka till USA i ett halvår fick jag en nedräkningskalender av grannen. Den bestod av en jäkla massa drinkpinnar trädda på ett sidenband. För varje överlevd dag flyttade jag en pinne mot andra änden snöret och när pinnarna tog slut var det dags att åka hem igen.
    Jag tänkte göra en liknande åt mina marsvin, men med symboliska gurkskivor istället. För det är klart att de saknar mig lika mycket som jag saknar dem. Lalalalalala.

    SvaraRadera