Vi är kompisar vi!

Ville har fått en Ziggy och Ziggy har fått en Ville... De är så himla fina ihop! Ville har inte fått någon särskilt bra uppfostran och måste gett ett något förvirrat första intryck eftersom han reste ragg, gjorde "jag vill vara din kompis-rörelser" och avslutade med att gäspa stort och försöka förföra Ziggys midja. Förhoppningsvis lär han sig fort!

Och sen ett litet bonuskort på Clark Kent som var den allra magraste och hårlösa lilla ormsorken... Nu har han päls och en kompis. Sånt gör en glad!

På väg

Nu sitter jag och Ville på bussen. Han är inte så glad, här har han efter två års språklig och social isolering äntligen fått kompisar och så blir han satt i en transportbur ALLDELES SJÄLV och tvingad att genomlida en hemsk busstur... När vi kommer till Göteborg blir vi hämtade av Dumle och Kolas Marie som varit fosterhem åt Ziggy som förhoppningsvis ska bli Villes Best Friend Forever and Ever och sen hoppas vi att de vill vara kompisar lika mycket som vi människor vill att de ska vara det!

Höst, Nej tack!

...alternativt, "Rör inte min MASKROS!"

Meddelande från Casa del Sork-kvartetten:

Vi har på kissig fleece, i djupaste samförstånd, enats om att hösten måste bekämpas till varje pris och sista grässtrå. Vi känner starkt att maskrosor, rölleka och gräs är att föredra framför vitkål och importbroccoli och vill ogärna se en minskning av lokalodlat grönt vid våra måltider. Nu har timmen kommit att ta varandra i tass och gemensamt arbeta för evig sommar.

med maskrosor i munnen,

Märta, Bosse, Mette-Marit och Kid.





Fosterburdjuret Ville var naturligtvis adjungerad, men Märta envisades att hålla på formaliteterna och han fick inte underteckna uttalandet. Han låter hälsa att han inte bryr sig så mycket om det så länge tillgången på rölleka är god.

Hänga gäng, sork-style.

Så vitt jag vet har Ville inte haft kompisar sedan han skildes från sina föräldrar och syskon. Ville har bott hos mig i 10 dagar och varit ganska stilla och tyst, men igår kväll, herregud, vilket tjat! Han tjöt oavbrutet från sin binge och sorkkvartetten stod i sin bur och undrade vad det var för en sork som fick naglarna utdragna med tång. Jag ringde Irene, vem annars, och hon var om möjligt ännu fjantigare och blödigare än jag eftersom hon bekräftade min fjantighet, och tyckte att de nog skulle kunna få träffas lite ändå... Det blev ett sabla liv, det var som om min lilla fostersork byttes ut till någon helt annan! Han kurrade, tjöt, busrusade och popcornskuttade (naturligtvis hamnade inget av det sistnämnda på film...). Allra finast var ändå senare, när de hämtat sig lite. Alla permanentsorkarna låg och vilade och i sin bur låg Ville och sov, banana-style med stängda ögon -LÄNGST FRAM! Det här handlar alltså om Ville som inte frivilligt lämnat sin halva blomkruka sen han fick den i söndags eftermiddag. Helt plötsligt fanns tryggheten inte i ett tak, utan i andra fyrbeningar som pratar samma språk som han. Man kan bli tjock i halsen för mindre ju.

Märta säger hej

Jag har varit toknervös för att han på något omöjligt sätt ska lyckas rymma och göra någon av flickorna med sorkbäbisar... Taket är fastsatt med buntband och de små sjöstjärnefötterna kan sannolikt inte gräva en gång genom parketten.

Ville 1 from cavycritters on Vimeo.

Åh vad vi älskar majs!

Sorkarna fick majs för första gången (i min vård...) igår. Jag älskar hur roligt uppfluffade de blir när de äter något gott!

Majs 1 from cavycritters on Vimeo.

Bosse vill inte dela med sig av majskolven till Kid... och Ville demonstrerar sina röstresurser!

Majs 2 from cavycritters on Vimeo.

När jag tog majskolven (för att dela den i mindre bitar så att inte bara Bosse skulle få) utbröt fullt krig om resterna!

Majs 3 from cavycritters on Vimeo.

Kid och Mette-Marit delar ganska snällt... men Kid gör ofta sådär, att hon lämnar måltiden för höloftet!

Majs 4 from cavycritters on Vimeo.

Ursäkta det irriterande ljudet i slutet av filmen... jag måste hållt ett finger på mikrofonen eller något...

Ville äter

Willy from cavycritters on Vimeo.

Ville käkar lite gräs. Han är helt bedårande...

Sorknos

Jag är svag för sorknosar... Ville vågar äntligen komma fram lite mer och jag tog tillfället i akt att fota lite, ingen blogg blir sämre av ett sorknosinlägg, liksom. Väl i redigeringsprogrammet såg nosen inte lika bedårande ut... Jämfört med originalsorkarnas nosar såg den avgjort snorig ut, fast inte i näsborrarna.

Dax att kontakta Eragons Direkt mailsupportavdelning...

Jag - Ser inte nosen lite konstig ut? Ser ut som torkat snor eller nåt, fast från mitten, inte näsborrarna... Är det något jag borde göra någonting åt här och nu?

Eragons Direkt - Munsvamp, helst ska man blanda cortison och svampsalva, smörja flera ggr om dagen, det har bäst effekt. Allt eftersom salvan mjukar upp skorpan så pillar man bort den. Jag brukar göra rent med lite väteperoxid också men det kanske inte är nödvändigt. Men smörj ett tag efter skorpan släpper - håll på 1-2 veckor. Först flera ggr/dag. Sen när skorpan är borta en gång per dag. Sen minskar du till varannan och tunnar ut mer och mer mellan gångerna.

Jag - Fattar du vad du gör med mig? Inte nog med att jag klippt klor, nu ska jag smörja nos också, och det precis när han börjat trivas här?! Okej... ska hitta tuben... Ville, vet du var Irene säger att jag ska göra med dej...?