Aj.

Jag ryckte ett par hårstrån från min lugg häromdan eftersom de hade alldeles fel färg (jag säger inte vilken, jag vill helst inte tänka på det). Det gjorde inte gråt-ont, men på komfortskalan hamnar det klart under ungefär en miljard andra saker i världen. Därför kan jag inte förstå hur man kan sätta sin sork (som sannolikt är oändligt mycket mindre fåfäng än jag) framför sig och systematiskt rycka ut hår som är grövre än andra för att sorken i fråga ska få pris. Jag vet att det i marsvinsbranschen är allmänt vedertaget att korthåriga marsvin är snyggast utan den päls de fötts med och långhåriga marsvin är snyggast tvärt om. Jag har bara svårt att förstå logiken i det och jag blir genuint ledsen och illa berörd av tanken på att det finns marsvin som regelbundet får päls bortryckt. Att det finns människor som menar att det är en oundviklig del av hobbyn "marsvinsutställning" är inte bara ledsamt utan egentligen ganska sjukt.

Jag vill inte föreställa mig besvikelsen hos Bosse om jag, istället för att klia honom på huvudet skulle lyfta upp honom och börja rycka av honom päls. Det måste vara väldigt förvirrande för ett litet djur med bristande intellektuell förmåga att förstå varför den som vanligtvis kommer med persilja eller hö plötsligt börjar göra en illa.

Jag vet att det finns många som tycker att det jag skrivit ovan är helt befängt och det är egentligen det mest befängda av allt... Ta ett steg tillbaka och fundera på om det är egentligen är okej att ett djur har ont för att en människa har en hobby.

Semesterbur!

När sorkarna är i Göteborg bor de i en trevlig, ihopfällbar och hundsäker (i alla fall om hunden i fråga inte är så stor) bur. Den håller höet på rätt sida, har en speciell öppning för vattenflaskan och borttagbart golv för att den ska kunna användas som beteshage i sommar, om det nu någonsin blir sommar igen... Dessutom har den ett nättak som sätts fast med dragkedja, för att skydda mot katter och elaka fåglar. Den är lite tyngre än jag tänkte mig den, men på det hela taget är vi rätt nöjda! Diametern är 130 cm, så den funkar bra till tre.

Flygbild

Trött Mette-Marit

Märta-Mys

Och det kom blod....

Igår var det kloklippningsdags igen och min ångestnivå över detta slår marsvinens dito med hästlängder... En halv gurka gick åt för att få dem att glömma bort det hemska och för att jag skulle få se dem lite glada och döva mitt smärtande samvete. Jag vet att det är bra och nödvändigt, okej? Det är bara just det där med att behöva göra göra sina sorkar ledsna och besvikna som känns jobbigt. Om man då dessutom klipper i pulpan, och inte bara EN gång, ja då känns det allt annat än fantastiskt...

Katt-svin

Med hjälp av djurvänliga Bus4You har vi alla fyra tagit oss till Göteborg. Transporten förstärktes med en hemmasydd tehuva i fleece och ingen verkar ha blivit sjuk.

Det fiffiga med att ha dem i en kattransport är att en sådan får plats framför fötterna så att man slipper köpa en extra biljett till den. Det roliga med en kattransport är att den förvirrar medpassagerarna.

Ingen marsvinsägare ger sig ut på bussresa utan en halv gurka i handväskan. Det var från denna som jag med min trogne schweiziska armékniv skar skivor för att glädja mina små när jag ser hur en man på andra sidan gången blänger så att ögonen håller på att trilla ut och känner att han bara måste få sin nyfikenhet stillad, sociala koder be damned!

-Äter katten gurka?!

Ofta kommer man ju på roliga svar på dylika frågor ett halvt dygn efter att tillfället att leverera dem förfallit. Den här gången tycker jag faktiskt att jag lyckades rätt bra med ett snabbt spontansvar.

-Ja, den bantar.

I like pig butts

Jag läser på ett engelskt marsvinsforum ibland. Man känner sig fantastiskt normal och måttfull när man gör det, för precis som man ska jämföra sig med gäster i Ricki Lake Show, som behöver en tvåsitssoffa som fåtölj om man känner sig tjock, så ska man jämföra sitt marsvinstänk med folk som ser marsvin som skapelsens krona snarare än såna som ser dem som något som kan bo i en ikea-back i en åttaårings rum.

Eragons-Irene gillar att skriva om låtar och det finns det fler som gör. Karltokiga (på hennes egna villkor, naturligtvis!) Mette-Marit stuffar loss till den här låten:

I like pig butts and I cannot lie
You other piggies can't deny,
When a boar struts in with a chunky-hunky waist
And a round thing in your face
You popcorn!
Wanna pull up tough
Cuz you notice that butt was stuffed
Deep in the fur he's wearing
I'm hooked and I can't stop staring
Oh baby, I wanna wheek with ya
And take your picture!
My sowfriends tried to warn me
But that butt you've got
Makes me so horny.

Den här killen, om ni kommer ihåg honom, är ansvarig för originalet och videon som var ÜBERCOOL eftersom den var för explicit för att visas på MTV. Nu känns den rätt tam, i alla fall skrattade jag mig harmynt.

Vem gillar inte sorkrumpor?

text: "Wheeky" foto av teddy-Nia: "Wiebke" TGPF

Hänglar?

Även ett fullångt marsvinsliv är alldeles för kort. Varje gång nån pratar om ett marsvin som inte längre finns blir jag så ledsen att jag funderar på om det över huvud tagen är nån mening med att ha djur som bara dör innan man hinner blinka. Om man samtidigt nämner något om att marsvinet ifråga blivit en ängel blir jag lite fnissig i all nattsvart tragik. Anledningen till det opassande och oönskade fnisset är den mentala bild jag får av orden marsvin+ängel. Om man tänker att ett marsvins vingar skulle sitta vid skulderbladen, så hamnar ju tre fjärdedelar av marsvinsvikten bakom vingarna. Förutsatt att vingarna bär skulle alltså sagda marsvinsängel flyga runt med hängande rumpa...

Nu tror jag nog bara att de som dött lever vidare genom minnen, men om man ska föreställa sig en marsvinshimmel så kan jag inte tänka mig ett enda marsvin som skulle trivas med vingar. Hänga där helt oskyddad, mitt i ingenting?! Och vad ska man äta, flygande paprika? Nej, marsvinshimmelen är en oändlig grässlätt med buskar och träd överallt att gömma sig under. Moderna sorkar som vant sig vid viss komfort kan nog också tänka sig spontant utspridda teddyfällar, fleece-gömmor och hängmattor någonstans mellan de skålar som ständigt dignar av gurka, sallad och knäckebröd. I himmelen behöver man inte äta sin c-vitaminrika kål innan man får godis.

Så tänker jag mig i alla fall Frejas himmel.

Nom, nom, nom, nom, nom, nom, nom...

(Jag läser Märtas tankar, ungefär som Cesar, men med marsvin)

..... ursäkta, men vi äter faktiskt! Bara för att du slarvar bort din kameraladdare innebär det inte att du får dra igång bygglampan bara för att få lite bättre ljusförutsättningar för din patetiska mobilkamera!

Men jag tror de förlåter mig... De blir så illa tvungna eftersom de inte själva når gräslådan i fönstret :)