Om en Fjant.

http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/varmland?videoId=1.1268815

Det här, go' vänner, är ett inslag om mannen som är ansvarig för att lilla Fjant kom till världen. Han är upprörd över att länsstyrelsen och Forshaga kommun på 6 år inte behandlat hans ansökan om att få sälja exotiska djur. Jag håller med JO om att det är lång handläggningstid, men är än mer förundrad över att han anser att han ger djuren sån bra vård att han vill visa upp det i TV. Vad har en vettskrämd och ensam präriehund i en skitig värmländsk ladugård att göra?! Präriehundar är bedårande små flockdjur som hälsar på sina familjemedlemmar med något som ser ut som en puss och en kram, det är så sött att man smälter. Vem hälsar den här lille på? Ser ni att det är fem marsvin i lådan som inte är större än mina sorkars höbinge?

Irene hämtade Fjant i en av träbingarna längs väggen när han annonserat ut henne som ormmat. Sen kom hon via omvägar till mig. Hon glömmer nog aldrig sin otrygga barndom, men det gör mig glad att veta att hon faktiskt är glad hos mig. Hon skuttar mest av gänget och kör fortfarande tokiga busrusningar genom tunnlarna. Jag älskar det smattrande ljudet av ruskigt snabba sjöstjärnefötter mot fleece! Alltså, jag älskar ljudet alla gånger utom de då jag försöker få tag i det lilla djuret som jag tror har greyhound nånstans i stamtavlan...

Jag vet en liten sork som fick extra många ärtskott idag. Dito sork ska få ett nytt och mer smickrande namn, så snart jag kommer på ett riktigt bra. Visst, hon är en fjant och lite bäng, men det kanske är lättare för sorkar att lägga såna fasoner bakom sig om de, och deras människor, inte påminns om det hela tiden?

Babyfoto

Bosse är en fin-sork, för han (eller i alla fall de som kan läsa hans stamtavla) vet vem hans föräldrar är. Sannolikt går det för den som är intresserad att släktforska längre än så, marsvinsgenerationer är ju inte så långa, men jag tror inte att Bosse och hans föräldrar (om de lever fortfarande) har så mycket att prata om idag.

Det finns en enda sak som gör mig lite, lite gladare över min stamtavlesork än de andra tre och det är att man kan, om uppfödaren varit fotointresserad, få tag i ett babyfoto... Jag ville inte ha babysorkar, absolut inte, men jag önskar nu såhär i efterhand att jag kunde fått ha mina sorkar hela deras liv istället för att bli hem nummer tre eller fyra... Men för tre år sen hade jag ju inga som helst planer på marsvin.

Baby Bo

Jag höll på att börja gråta av söt-chock när jag såg fotot. Han är lite oproportionerlig, eller hur? Det är lite svårt att föreställa sig att Bosse varit så här liten någonsin. Nu är han en stadig bit på över 1200 gram, vilket borde vara en biologisk omöjlighet för nån som i stort sett lever på torrt gräs, grönsaker och vatten. De som vill nyårsbanta bör alltså hålla sig ifrån den dieten...

(foto: Rospiggen)

Min flock är komplett

De är så fina, min lilla kvartett. De är alldeles lagom och erbjuder lika mycket variation som en påse lösgodis. Min mammas beskrivning är kanske något generaliserande, men stämmer i stort: En kåt, en hungrig en elak och en som går att klappa. Ta Daaa!

Igår gosade jag med Freja flera gånger och tvångsgosade de andra tre. Det här med stor marsvinslya är fantastiskt för det mesta. Jag älskar att se på när de spankulerar omkring tillsammans och det är MYCKET lättare att städa en stor yta än en liten. Tyvärr är det nästan omöjligt att få tag på hala sorkar som inte vill kramas.

Jag fulade upp Märta genom att först slänga en bit fleece över henne och hon åt i alla fall glatt upp havreringen som är exklusiv famn-mat numera. Fjant lurade jag in i en av fleece-sängarna med en havrering och sen plockade jag upp hela den. Hon VÄGRAR äta i min famn, men tuggade i ala fall till slut på pelletsen som jag stoppade in halvvägs i munnen på henne. Tack och lov verkar marsvin ha extremt kort närminne, Fjant tog i alla fall tjurigt emot havreringen jag sträckte fram när hon äntligen fått komma ner i den begränsade frihet marsvinslyan erbjuder. Hon är en liten kamikatzepilot den där Fjant och försökte kasta sig ut från min famn flera gånger under den i runda slängar två minuter långa "mys"-stunden. Jag hoppas innerligt att marsvin inte har ett särskilt utvecklat sinne för orsak-verkan. Jag skulle känna mig lätt deprimerad om Fjant känner att hon hellre dör en smärtsam död av krosskador än äter en havrering i min famn....

Städ-smart

Det här med marsvin har ju potential att bli lite av en materialsport. Visst är jag medveten om att har marsvinen bara utrymme, kompisar, bra hö och grönsaker så är de glada för en papperskasse och en skokartong, men vi människor då? Något roligt ska väl vi också få ha? Och roligt har jag haft, min själ. Så himla roligt att jag verkligen inte tänker räkna det i kronor och ören (eftersom summan vore deprimerande och nog för flera afrikanska barns skolgång, säkerligen).

Därför blir jag (och sannolikt även de fattiga barn som nu får gå i skola) glad när man kommer på en lösning som är bättre än att köpa något nytt. Jag har funderat på en handdammsugare att städa buren med och i går kväll ledsnade jag på sopskyffeln och borsten som bara fastnar i fleecen. Fram med den röda dammsugaren (som blivit rätt lat, han används mycket sparsamt). På lägsta effekt låter dammsugaren ytterst lite, men pluttarna försvinner med ett tillfredsställande rassel i röret. En bonus är att det diskreta ljudet tydligen är oerhört attraktivt för marsvin. Alla fyra, till och med Märta (för första gången!), busrusade runt i buren medan jag dammsög. Jag hade tyvärr händerna fulla med dammsugare så det finns ingen video, ni får nöja er med en inre bild av fyra små stafettlöpare och en människa på huk som försöker dammsuga en bur utan att flytta fötterna eller sätta ner händerna. Det där med att städa deras bur är lite som att spela twister, har du väl satt foten nånstans får du vackert hålla den stilla. Bosse "jag har ingen överlevnadsinstinkt" Bus försöker alltför ofta lägga sig till ro under ett knä eller en rumpa.

Freja

Bosse, Märta, Fjant och FREJA är hemma i ikeafleeceparadiset. Första pelletskalaset sedan innan jul blev en succé!

Lilla Freja är en rar liten dam som låter sig bli upplockad (YES!!!) och gärna gosar med mig. Hon tycker mer om vitkål än äpple, håller sig på sin kant och gör inte en fluga förnär. Roligt nog har huset som Fjant lekte eremitkräfta med i början blivit Frejas tillhåll under dagarna. Jag måste säga att jag inte alls känner igen henne i Eragonsbeskrivningen... men så hade hon ju också ett bra tag att lägga om stilen innan vi kom och hämtade henne.

Darling Freja in a corner.

Pellets-party!!!!

Dinner conversation?

På väg.

Nu sitter alla fem i Bus4Yous bekväma säten på väg till Linköping och vardagen. Det ska bli rätt skönt att inte dela sovrum med sorkarna... Marsvin låter som bekant en del. Om det inte är Fjant och Bosse som kör "idioten" runt i buren, så är det en kärlekskrank Bosse eller en hungrig Märta.

Först kommer det förföriska kurrandet av en rumpvickande Bosse sugen på lite rajtan tajtan. Strax efter kommer upprörda tjut och visslingar av en tjej som låg och sov och verkligen inte var sugen på att få en fyrbent juckande pälsman i ansiktet (Bosse är inte så noga med vilken ände han går på, trots att han nog borde vara lite försiktig med att försätta de manliga tillbehören i sådan fara som ett par rejäla tjejtänder innebär). Kort efter hör man ett kort FRRRRP, då Bosse något förvånad och sårad skakar av sig kisset han just fått i ansiktet. Sen upprepas ljudsekvensen i en annan del av buren. En optimistisk våldtäktsman är vad han är, Bosse. Suck...

Sorklös igen.

Jag lämnade sork-kvartetten i Äran och Hjältarnas stad på Sveriges framsida för att åka hem ett par dagar och jobba ihop till grönkålen. Jag åker förhoppningsvis tillbaka redan på tisdag (eller torsdag, det beror på hur chefen ställer sig till "kontaktdag med sork" som frånvaroanledning) så det var inte riktigt lönt att utsätta dem för kaoset i djurvagnen två gånger på så kort tid.

Bosse ringde ikväll, med benäget bistånd, för att meddela att de fått kvälls-morot och att hundkusinen verkade försökt kommunicera på något sätt men nu satt med ryggen mot buren.

I deras frånvaro har jag gjort mig ett tamagotchimarsvin. Cerise är min favoritfärg, men tyvärr kan jag inte ha ett på riktigt, cerise skulle skära sig något alldeles katastrofalt mot både Bosse och Märta. Som utbytesstudent hade jag ett föräldralöst lamm som jag försökte färga (ja, jag var ung och dum) men ull tar som bekant inte åt sig särskilt mycket färg, dessutom kan levande djur inte tvättas i 60 grader vilket krävs av de flesta textilfärger. Ifall det gått hade Julgrisen varit en topp-kandidat, honom hade man sluppit bleka först!

adopt your own virtual pet!

Man kan mata marsvinet med äpple eller broccoli (på fliken "more") och om man sätter broccolin till munnen och dubbelklickar springer det lilla rosa underverket iväg med godbiten! Om man borstar Pink på huvudet med borsten sprutar hon röda hjärtan. Programmerarna hade nog inte Fjant som förebild till den funktionen...