Gräs är gott, det är de alla överrens om i alla fall. Här ser vi sex sorkar som låter sig väl smaka av det gröna guldet. Fem av dessa står upp, en ligger ner - Bosse. Jag har haft lite svårt att förstå varför min sorkman är så överviktig. Det hade ju varit en sak om han haft en 45x60 bur med en pelletsskål som enda sällskap, men Bosse bor rymligt, med sällskap och har inte ätit en enda pellets på ett år, inget annat kraftfoder heller för den delen mer än ytterst tillfälliga matskedar med hel havre som jag strött direkt i spånet och lets face it, som de jobbar för att hitta kornen måste det liksom kosta mer än det smakar, rent energimässigt.Bosses vikt är inte extrem, han väger 1250 gram, men att han inte orkar stå upp på sina fötter när han äter tyder ändå på att ha väger för mycket för sin kropp. Det ironiska är att jag tror det är Billyhylleburen som är en av bovarna. Ala sorkar mår bäst av ständig tillgång på hö - utom undantagsfallen. I Billyhyllan har Bosse kunnat äta precis hela tiden och det har han gjort också. Flickorna har ätit och sen gått och lagt sig för att vila. Bosse har också vilat, men lagt sig ner på stället och fortsatt äta. I alla Linköpingsburarna var han tvungen att flytta på sig för att få hö, och sen gå ur hölådan för att hitta ett skönt sovställe på fleecen. Förflyttning=motion.
Nu börjar alltså Operation Rör På Fläsket. Om Bosse sover i hölådan tänker jag lyfta ur honom så att han i alla fall får gå tillbaka när han vaknar för att äta. Om han läger sig ner när de äter gräs (alltid...) tänker jag klappa honom så han ställer sig upp, åtminstone ibland. Bosse är fyra år, om han ska vara kvar lika länge som Julgrisen får vi börja ta hand om hans kropp! Åkommor som Bumblefoot och Impacted Rectum är mycket vanligare på överviktiga grisar och hittills har mitt lilla fetto klarat sig (ta i gnagarbro) men det finns ingenting som säger att han alltid kommer vara så lyckligt lottad.
Idag är första dagen på resten av ditt liv, Bosse!
Både Hera och Linnea ligger när de dricker vatten och när de äter hö med för den delen. Linnea är ju precis som Bosse lite "fluffig", men Heras fluff sitter bara i pälsen. De är relaxade minsann! :-)
SvaraRaderaJag tror att Ruffe här hemma hos oss har samma problem som Bosse. Turbo äter, går in i sin koja för att sova och kommer ut för att äta först när han är hungrig igen. Ruffe så gott som bor i hölådan där han både äter och sover. Själsfränder, kanske? :)
SvaraRaderaKlara har samma Problem. Tyvärr är hon så rädd att jag inte våga att skicka henne ut i hallen för att gå några varv.Men frukosten fördelar jag i hela marsvinsrummet. De måste letar efter maten, inte bara sitta framför matskålen.Det funkar i alla fall för 5 stycken. Lilla Flora är en dam och äter bara ut matskålen, så kvällsmat får de i matskålen.
SvaraRaderaDu kan också bjuder på gurka ut handen och Bosse måste strecka sig lite. Eller ta honom med till köket när du hämtar mat och han måste gå tillbaka själv. :)
Lycka till
Doris har samma livsstil som Bosse. Tugger till och med i sömnen...
SvaraRaderaHar det inte lite med personlighet, ålder och "laid-back"-mentaliteten att göra? Jag kan ju inte påstå att någon av min grisar är underviktig (längre) men Niña är klar segrare i viktligan. Hon är den som är största myspåsen också. Lätt att plocka upp, trygg i de flesta situationer. Men hon är också den som är mest på när det gäller mat. Det finns inga faror som inte kan forceras om man belönas med något ätbart.
SvaraRaderaCamilla: Min vinnare i viktligan är den tamaste, lättaste att plocka upp samt tryggast.. Hon är ganska laid-back. Gillar det utrycket :)
SvaraRaderaZeke gillar också att ligga ner och mumsa hö.:)
SvaraRaderaSusanne med Zeke, Molly, Wilma o Persilja
Vad är Bumblefoot och Impacted Rectum för sjukdomar? Väldigt tacksam för svar! Kram, Agnes! :)
SvaraRadera