Vi lever!

Det blir inte mycket bloggat nu... Sorkarna äter gräs och jag plockar gräs. Flera gånger i veckan blir det maskrosor som tillägg och jag skrattar åt den sorkmatte jag var för ett år sedan. För ungefär ett år sedan skickade jag nämligen ett ängsligt mail till Irene och Anna där jag frågade hur många maskrosblad man vågade ge per dag. Jag förklarade att jag naturligtvis förstod att maskrosor var olika stora och sorkar olika känsliga men på ett ungefär? Irene svarade snabbt att enligt en studie genomförd på Maskrosinstitutet i Schweiz (L'Institute de Taraxacum en Suisse) var gränsvädet för urinstensrisk 6,5 maskrosblad av schweizisk standardstorlek per kilo vuxet marsvin och dag*. Såna svar gläder en lika delar neurotisk och spydigt lagd marsvinsmatte. I år plockar jag världsvant nävar med maskrosor utan ångest och tänker att det jämnar ut sig under året.

Ny noja är att Märta ska dö eftersom hon nu är 5 år. Är hon inte lite bred över baken? Kan det vara cystor på gång? Sover hon inte lite väl mycket? Om Märta ligger och sover på sidan kan jag, bara för att få bekräftat att hon inte är sjuk, rassla med en plastpåse eller öppna altandörren. Inte konstigt att hon måste sova, hon blir ju väckt hela tiden. Ser ut som en rugguggla gör hon också eftersom hon gärna ligger i Colinahusen som jag dränkte i olja för några veckor sen... Kid liger visserligen också i husen, men hennes päls... ja, ni vet...

*Irene kan ha formulerat sig något annorlunda... :)