Sytt

Jag har sytt lite... men det är inte till Bosse, Märta och Mette-Marit. Inte ens mina sängvätarsorkar har använding för så här mycket grejer, det finns andra planer för dem!

Helgen, inte älgen.

... är en replik från en 90-talsrevy jag tycker är rolig (Helge Skoog har älghorn)...

Sorkarna tycker att helger är rätt jobbiga. Speciellt såna helger när jag är hemma och fixar. Istället för den vanliga morgonvitkålen/broccolin och möjligtvis någon annan godbit beroende på min frukost och sen en lång trevlig siesta tills jag kommer hem från jobbet så måste de vara på vakt HELA DAGEN och EN DAG TILL, för att inte missa något tillfälle till godbit.

Herregud... en liten sork är inte gjord för att jobba så hårt!

Förstesirenen tar igen sig i en av många sovsäckar.

Sorkhövdingen (eller inte, sen inlägget nedan) tar igen sig på maskulint färgad fleece

Och yngsta bocken Bruse, (som numera tangerar kilot och därför inte är minst längre) gömmer sig i ikea-grottan.

Vem bestämmer?

Det här med rang är roligt... Mina tre verkar inte ha någon utpräglad rangordning. Igår fick de en ny myspåse och Bosse var snabbt framme och gosade in sig. En halvminut senare, när Mette-Marit bedömt kusten som klar, smög hon fram och gnällde och stirrade tills Bosse inte pallade längre och lämnade myspåsen åt Mette-Marit, son nöjt stövlade in och gosade sig tillrätta. Så ska väl inte en ledarsork bete sig? Herregud, Bosse, ta dig i kragen och peka med hela tassen! Var en man värdig en myspåse!

Jag har ju trott innan att Mette-Marit bestämmer över Märta, men så är det inte alltid heller. Märta har gnällt iväg Mette-Marit från gosplatser också. Har jag kanske en demokratisk liten (gnällig) sorkfamilj?

Härligt men farligt

Mette-Marit är rolig... och tänker inte så långt. När jag kommer ut i köket på morgonen står hon och skriker med de andra, men när sen grönsaksleveransen kommer blir hon tokstressad eftersom hon inser att jag, farliga människan, är på väg med goda vitkålen. "Satan. perkele..." ser man hur hon viskar för sig själv genom sammanbitna tänder. Helst hade hon nog velat att jag stod kvar ute i köket och liksom kastade in vitkålen i buren. Det var ju det där med orsak-verkan, vitkål är härligt härligt men farligt farligt... På morgonen brukar hon ha mod nog att stå kvar (hon är väl hungrig?) men på eftermiddagen far hon in i valfritt gömsle och tar sen i alla fall tacksamt emot portioner med rumpan kvar inne i huset. Mette-Marit kan bli VÄÄÄÄÄÄLDIGT lång. När hon fått tag i en grönsaksbit som hon bedömer vara stor nog att tugga på en stund far hon in i huset som en gummisnodd. Jag kallar henne (bland mycket annat) muränan...

Hittade bilder från när de var fyra... Här står Mette-Marit och funderar på om hon hinner mobba Freja något innan hon måste ta skydd för mig. (notera ena tassen på höbingen...)

Yes, det är fyra marsvin i höet. Lite trångt, men finns det hjärterum.. så... Hittar alla Mette-Marit?

Fan-mail 2

Dessa konstfärdiga pärplatteavbildningar av en viss sorktrio damp ner i brevlådan i går. Uppifrån och ner är det naturligtvis prinsessan Mette-Marit, Märta i goth-smink och Bosse. Kameran gör dem inte riktigt rättvisa, de är ÄNNU snyggare i verkligheten! Upphovskvinnan är naturligtvis Anna, som sannolikt lider brist på krulliga klor, tentor och liknande, eller så är det kanske sjukgymnastbeordrad terapi för den brutna armen?

kiss-bingo

Om mina marsvin valt ett speciellt kiss-hörn? Nej, tyvärr, det hade varit smidigt... Så här ser det ut under fleecen efter en vecka, så rätt mycket hamnar nog i höbingen i alla fall.

Exakt hur långt bortom all räddning är man när man bloggar om marsvinskiss?

Bluff

När jag kom hem från Stockholm igår hängde tre sorkar över sitt lilla staket och skrek på mig. "Vi har inte fått någon mat sen fredags eftermiddag!", tjöt de. Märta tillade hotfullt, med avsmalnande ögon: "och om du inte omedelbart ger oss pellets och bladpersilja i stora lass så är det vi som ringer Anna, så att hon kan komma och rädda oss till ett drägligt liv..."

*torr och sarkastisk applåd*

Ett gott försök, små sorkar, men jag synade bluffen rätt fort. Fleecen bar tydliga spår av broccoli och röd paprika, höbingen var full och lappen som låg bredvid buren meddelade att sorkvakten (sannolikt inspirerad av Märtas enträgna tjut) ansett att de grönsaksportioner jag förberett varit något snålt tilltagna, så att de fått extra morotstilldelning och delat på en knäckebrödsskiva. Jag funderade på en liten föreläsning om "barnen i Afrika" och "I-landsproblem" men möblerade istället om lite i buren.

... och sen fick de lite pellets också...

IQ-fiskmås...

... eller marsvin?
Bosse är som bekant mannen i mitt liv, men man kan med viss precision säga att han är ungefär lika smart som han ser ut. Pannvirvel i kombination med en ständigt halvöppen mun är helt enkelt inte en vinnande nobelprislook. När jag kommer med grönsaker blir Bosse så till sig att den lilla artintelligens han besitter flyger rakt ut genom fönstret. Jag har övergivit konceptet matskål eftersom Bosse alltid ställde sig med båda framtassarna i och med sin håriga bringa effektivt hindrade Märta och Mette-Marit att komma åt något. Istället sprider jag ut grönsakerna på golvet i buren. När prasslet hörs springer Bosse runt, runt på jakt efter det goda och missar i tio fall av tio att han trampar ner salladen och har spetsat en gurkbit på ena baktassens klor.

Dagens outfit

Man ska skriva om OUTFITS när man har en blogg. Idag hade Bosse päls i brunt och vitt, platt nos, stora öron och väldigt yviga morrhår. Yviga morrhår blir stort 2010, hälsar Bosse. Vi är med i Djurens Rätt, och päls är alltid helt rätt på den som fötts med den.

Gentleman

Bosse är inte den som stiger åt sidan för att alla ska få chans till bladpersilja... Men alla fick naturligtvis lika mycket tillslut. Jag läste Bamse som liten.

Fredagsmys

På jobbet nynnar alla på en låt på fredagar. Jag har ingen TV (brukar säga att jag har marsvin istället) och har inte fattat var de fått den ifrån, förrän idag när nån visade mig youtube-klippet. Fredagsmys, det är liksom ingen tradition jag anammat, men nu när jag har sorkar får man kanske ta sig i kragen, för deras skull. Man vill ju liksom inte att de ska känna att vi är annorlunda i vår flock. Broccoli, är det mysigt nog? Eller måste man ta till de stora kanonerna med pellets och knäckebröd? (jag menar... om människor äter chips och jordnötsringar, så...?)

Så här mysigt brukar jag och Märta ha det ibland. Man ser riktigt hur hon njuter av närheten, tilliten till mig är total - not. Märta anser nog att hon är mer av en mata-mej-med-knäckebröd-och-gurka-tjej, än en gos-i-famnen-tjej. Både Märta och jag saknar Freja...

Aj.

Jag ryckte ett par hårstrån från min lugg häromdan eftersom de hade alldeles fel färg (jag säger inte vilken, jag vill helst inte tänka på det). Det gjorde inte gråt-ont, men på komfortskalan hamnar det klart under ungefär en miljard andra saker i världen. Därför kan jag inte förstå hur man kan sätta sin sork (som sannolikt är oändligt mycket mindre fåfäng än jag) framför sig och systematiskt rycka ut hår som är grövre än andra för att sorken i fråga ska få pris. Jag vet att det i marsvinsbranschen är allmänt vedertaget att korthåriga marsvin är snyggast utan den päls de fötts med och långhåriga marsvin är snyggast tvärt om. Jag har bara svårt att förstå logiken i det och jag blir genuint ledsen och illa berörd av tanken på att det finns marsvin som regelbundet får päls bortryckt. Att det finns människor som menar att det är en oundviklig del av hobbyn "marsvinsutställning" är inte bara ledsamt utan egentligen ganska sjukt.

Jag vill inte föreställa mig besvikelsen hos Bosse om jag, istället för att klia honom på huvudet skulle lyfta upp honom och börja rycka av honom päls. Det måste vara väldigt förvirrande för ett litet djur med bristande intellektuell förmåga att förstå varför den som vanligtvis kommer med persilja eller hö plötsligt börjar göra en illa.

Jag vet att det finns många som tycker att det jag skrivit ovan är helt befängt och det är egentligen det mest befängda av allt... Ta ett steg tillbaka och fundera på om det är egentligen är okej att ett djur har ont för att en människa har en hobby.

Semesterbur!

När sorkarna är i Göteborg bor de i en trevlig, ihopfällbar och hundsäker (i alla fall om hunden i fråga inte är så stor) bur. Den håller höet på rätt sida, har en speciell öppning för vattenflaskan och borttagbart golv för att den ska kunna användas som beteshage i sommar, om det nu någonsin blir sommar igen... Dessutom har den ett nättak som sätts fast med dragkedja, för att skydda mot katter och elaka fåglar. Den är lite tyngre än jag tänkte mig den, men på det hela taget är vi rätt nöjda! Diametern är 130 cm, så den funkar bra till tre.

Flygbild

Trött Mette-Marit

Märta-Mys

Och det kom blod....

Igår var det kloklippningsdags igen och min ångestnivå över detta slår marsvinens dito med hästlängder... En halv gurka gick åt för att få dem att glömma bort det hemska och för att jag skulle få se dem lite glada och döva mitt smärtande samvete. Jag vet att det är bra och nödvändigt, okej? Det är bara just det där med att behöva göra göra sina sorkar ledsna och besvikna som känns jobbigt. Om man då dessutom klipper i pulpan, och inte bara EN gång, ja då känns det allt annat än fantastiskt...

Katt-svin

Med hjälp av djurvänliga Bus4You har vi alla fyra tagit oss till Göteborg. Transporten förstärktes med en hemmasydd tehuva i fleece och ingen verkar ha blivit sjuk.

Det fiffiga med att ha dem i en kattransport är att en sådan får plats framför fötterna så att man slipper köpa en extra biljett till den. Det roliga med en kattransport är att den förvirrar medpassagerarna.

Ingen marsvinsägare ger sig ut på bussresa utan en halv gurka i handväskan. Det var från denna som jag med min trogne schweiziska armékniv skar skivor för att glädja mina små när jag ser hur en man på andra sidan gången blänger så att ögonen håller på att trilla ut och känner att han bara måste få sin nyfikenhet stillad, sociala koder be damned!

-Äter katten gurka?!

Ofta kommer man ju på roliga svar på dylika frågor ett halvt dygn efter att tillfället att leverera dem förfallit. Den här gången tycker jag faktiskt att jag lyckades rätt bra med ett snabbt spontansvar.

-Ja, den bantar.

I like pig butts

Jag läser på ett engelskt marsvinsforum ibland. Man känner sig fantastiskt normal och måttfull när man gör det, för precis som man ska jämföra sig med gäster i Ricki Lake Show, som behöver en tvåsitssoffa som fåtölj om man känner sig tjock, så ska man jämföra sitt marsvinstänk med folk som ser marsvin som skapelsens krona snarare än såna som ser dem som något som kan bo i en ikea-back i en åttaårings rum.

Eragons-Irene gillar att skriva om låtar och det finns det fler som gör. Karltokiga (på hennes egna villkor, naturligtvis!) Mette-Marit stuffar loss till den här låten:

I like pig butts and I cannot lie
You other piggies can't deny,
When a boar struts in with a chunky-hunky waist
And a round thing in your face
You popcorn!
Wanna pull up tough
Cuz you notice that butt was stuffed
Deep in the fur he's wearing
I'm hooked and I can't stop staring
Oh baby, I wanna wheek with ya
And take your picture!
My sowfriends tried to warn me
But that butt you've got
Makes me so horny.

Den här killen, om ni kommer ihåg honom, är ansvarig för originalet och videon som var ÜBERCOOL eftersom den var för explicit för att visas på MTV. Nu känns den rätt tam, i alla fall skrattade jag mig harmynt.

Vem gillar inte sorkrumpor?

text: "Wheeky" foto av teddy-Nia: "Wiebke" TGPF

Hänglar?

Även ett fullångt marsvinsliv är alldeles för kort. Varje gång nån pratar om ett marsvin som inte längre finns blir jag så ledsen att jag funderar på om det över huvud tagen är nån mening med att ha djur som bara dör innan man hinner blinka. Om man samtidigt nämner något om att marsvinet ifråga blivit en ängel blir jag lite fnissig i all nattsvart tragik. Anledningen till det opassande och oönskade fnisset är den mentala bild jag får av orden marsvin+ängel. Om man tänker att ett marsvins vingar skulle sitta vid skulderbladen, så hamnar ju tre fjärdedelar av marsvinsvikten bakom vingarna. Förutsatt att vingarna bär skulle alltså sagda marsvinsängel flyga runt med hängande rumpa...

Nu tror jag nog bara att de som dött lever vidare genom minnen, men om man ska föreställa sig en marsvinshimmel så kan jag inte tänka mig ett enda marsvin som skulle trivas med vingar. Hänga där helt oskyddad, mitt i ingenting?! Och vad ska man äta, flygande paprika? Nej, marsvinshimmelen är en oändlig grässlätt med buskar och träd överallt att gömma sig under. Moderna sorkar som vant sig vid viss komfort kan nog också tänka sig spontant utspridda teddyfällar, fleece-gömmor och hängmattor någonstans mellan de skålar som ständigt dignar av gurka, sallad och knäckebröd. I himmelen behöver man inte äta sin c-vitaminrika kål innan man får godis.

Så tänker jag mig i alla fall Frejas himmel.

Nom, nom, nom, nom, nom, nom, nom...

(Jag läser Märtas tankar, ungefär som Cesar, men med marsvin)

..... ursäkta, men vi äter faktiskt! Bara för att du slarvar bort din kameraladdare innebär det inte att du får dra igång bygglampan bara för att få lite bättre ljusförutsättningar för din patetiska mobilkamera!

Men jag tror de förlåter mig... De blir så illa tvungna eftersom de inte själva når gräslådan i fönstret :)