Peeeeellllets, tjalallallala, peeeelleets TJAAALALLALALALA!!

Innan någon ringer polisen för att klargöra att jag inte ligger silvertejpad och bunden i ett källarförråd så vill jag klargöra att bloggen inte är kapad och att det inte är inte medelst tandhot från sorkar som jag förmåtts köpa pellets. Det kändes bara rätt just nu.

Senast det fanns pellets i anslutning till Casa del Sork var sommaren 2010. Jag köpte en påse Cavy Cuisine i oktober 2009, innan jag fick hem sorkarna, och den var drygt halvfull när de 30 ormsorkarna som jag köppte från Rogga i Ryd (ska läsas på östgötska) för 30 kr st tillfälligt härbärgerades hos mig en natt på väg till nya hem. De magra stackarna fick dela på det som var kvar och så var det med den. Nu vägde jag sorkkvartetten häromdan och ingen av dem är någon tungviktare. Vinter är urtrist, det verkar faktiskt sorkarna också tycka så det blev en liten tur ner till veterinären på Karl Johansgatan för att för två hundralappar köpa lite vintermums. Den som inte tycker att lycka kan köpas för pengar har inte smakat på oxbowpellets enligt Märta...

Vikterna i nuläget är:
Märta, född våren 2006, 833 gram
Bosse, född sommaren 2005, 1028 gram
Kid, född vintern 2009, 963 gram
Lykke, född våren 2011, 825 gram

Så nu blir det pellets ett par tre gånger i veckan tills man kan börja plocka gräs igen. Förhoppningsvis lägger de på sig lite, det är inte bra för ett marsvin att inte ha några reserver alls. Bosse gick ju ner 200 gram av en fånig förkylning. Men, det är klart, Bosse är ju man...

Casa del Sork - en utvärdering

Nu när vi haft den nya buren i några månader är det dags för en utvärdering! På det hela taget är jag nöjd. Eftersom marsvin är flockdjur är det inte ovanligt att alla fyra är på samma våning samtidigt, (speciellt som en av våningarna härbärgerar det livsviktiga höet...) men de får plats och har möjlighet att komma ifrån varandra om behovet skulle uppstå. En tvåvåningsbur är inte på något sätt optimalt för marsvin eftersom de inte har något direkt klätterbehov att ta hänsyn till, men i den här lägenheten var det så att utrymmet som passade bäst för marsvinen var så litet att en tvåvåningsbur liksom blev nödvändig för att ge dem en bra yta att vara på. Jag är nöjd med att rampen nu inte tar någon yta från nedervåningen som det var i förra buren och att rampen fortfarande är bred nog för dem att mötas på. Att ha tyg på övervåningen och hö på undervåningen istället för tvärtom som i förra buren är också en förbättring. Klart mindre bös att städa från fleece och teddytyg!

Jag är också nöjd med glaset på övervåningen. Det gör att man verkligen kan prata med sorkarna ansikte mot ansikte, jätteroligt! Egentligen hade glaset kunnat vara minst 10 cm lägre, sorkarna skulle ändå inte hoppa ut. Apropå hoppa ut... Jag vet att det finns rymningsbenägna sorkar, men mina måste nästan blivit av med den genen. På nedervåningen har jag ett galler jag kan sätta för och det gör jag när hundkusinen kommer på besök mest för att han inte ska äta sorkbajs men också utifall att han skulle komma ihåg att han genetiskt sett är ett rovdjur. För det mesta är gallret inte där, vilket innebär att kanten är låg nog för sorkarna att bekvämt klättra över (Bosse klättrade ju IN i buren när jag satte honom i karantänburen), men de gör det inte. Det är som att de inte vill ta sig ifrån buren. De hoppar inte heller upp på husen på gräddhyllan för att ta sig upp på köksbänken. Innan hade jag en stor kockumsgryta där som staket, men jag tog bort den när de aldrig visade någon tendens till att vilja söka sig nya territorium.

Jag tycker att det blir lite mörkt och tråkigt på undervåningen, men tror att jag och sorkarna har rätt olika åsikter om heminredning. Där jag gillar ljus och högt i tak har sorkarna inget emot murrigt och mysigt med ordentligt tak. Man får ju inte glömma nästan alla sorkar tror att en kondor när som helst kan flyga in i deras rum och äta upp dem.

Hagen framför buren har jag inte haft framme på ett tag, jag blev lite lat och trivdes med att ha ett vanligt kök, som en helt vanlig människa... Det kändes också som att de inte riktigt behövde den när de blev fyra istället för fem, hagen kan få lov att vara en guldkant då och då både för mig och dem. De får nya spännande ytor att utforska och jag får bättre fotomöjligheter :).