Bosse och vikten...

Gräs är gott, det är de alla överrens om i alla fall. Här ser vi sex sorkar som låter sig väl smaka av det gröna guldet. Fem av dessa står upp, en ligger ner - Bosse. Jag har haft lite svårt att förstå varför min sorkman är så överviktig. Det hade ju varit en sak om han haft en 45x60 bur med en pelletsskål som enda sällskap, men Bosse bor rymligt, med sällskap och har inte ätit en enda pellets på ett år, inget annat kraftfoder heller för den delen mer än ytterst tillfälliga matskedar med hel havre som jag strött direkt i spånet och lets face it, som de jobbar för att hitta kornen måste det liksom kosta mer än det smakar, rent energimässigt.

Bosses vikt är inte extrem, han väger 1250 gram, men att han inte orkar stå upp på sina fötter när han äter tyder ändå på att ha väger för mycket för sin kropp. Det ironiska är att jag tror det är Billyhylleburen som är en av bovarna. Ala sorkar mår bäst av ständig tillgång på hö - utom undantagsfallen. I Billyhyllan har Bosse kunnat äta precis hela tiden och det har han gjort också. Flickorna har ätit och sen gått och lagt sig för att vila. Bosse har också vilat, men lagt sig ner på stället och fortsatt äta. I alla Linköpingsburarna var han tvungen att flytta på sig för att få hö, och sen gå ur hölådan för att hitta ett skönt sovställe på fleecen. Förflyttning=motion.

Nu börjar alltså Operation Rör På Fläsket. Om Bosse sover i hölådan tänker jag lyfta ur honom så att han i alla fall får gå tillbaka när han vaknar för att äta. Om han läger sig ner när de äter gräs (alltid...) tänker jag klappa honom så han ställer sig upp, åtminstone ibland. Bosse är fyra år, om han ska vara kvar lika länge som Julgrisen får vi börja ta hand om hans kropp! Åkommor som Bumblefoot och Impacted Rectum är mycket vanligare på överviktiga grisar och hittills har mitt lilla fetto klarat sig (ta i gnagarbro) men det finns ingenting som säger att han alltid kommer vara så lyckligt lottad.

Idag är första dagen på resten av ditt liv, Bosse!

Vattenmelon *gilla*

Lykke har inte facebook, det har ingen i vår familj, men man kan gilla saker utan att trycka på knappar. Lykke gillar vattenmelon. I bakgrunden ser vi Bosses uppburrade bakdel. Bonus!

Hon är här nu...

Jo, det är hon. Den lilla piraten med den gälla stämman kom på midsommardagen med sitt entourage, som det anstår en diva. Hon är söt, så söt att det är lätt att glömma bort att andas när man tittar på henne. Kroppen är hälften svart, hälften brun och ansiktet har den mest bedårande lilla vita bläs. Resten av ansiktet är en hyllning till slumpen. Öronen är stora och utstående så att hon hör när maten kommer. Då skriker hon så att Kid, ja, ni läste rätt, Kid, undrar vad som står på. Den regerande värlsmästarinnan i skrik har mött sin överkvinna... och jag smälter som en isglass i micron bara jag tittar på lillsorken.

Vi bor i den halvfärdiga lägenheten nu, alla lika temporärt. Sorkarna har en fleecehage med höbingar i köket och jag sover i vardagsrummet medan jag jobbar i sovrummet (det kallas "semester"). Återgången till fleece känns dubbel, mer jobb med städ, absolut, men det går att ha en väldigt stor hage... Fleecehagar kan nog också vara positivt för den något överviktige Bosse, men mer om det en annan dag.

Först fick Lykke och lillasyster Plira inta hagen, sen la vi till, i tur och ordning, Mamma Marsvin (numera Garbo), Bosse, Märta, Kid och sist Mette-Marit och Mimmi tillsammans. Om Mimmi någonsin trott att hon hade chefspotential så är de fantasierna long gone nu om vi säger så. Hon har fått en del däng de senaste dygnen, men så var det ju också hennes uppdrag. När Plira och Garbo följde med Anna hem stannade Mimmi kvar som förkläde, vilket betyder "ta skit från Kid och Mette-Marit så att Lykke slipper". Mimmi har utfört sitt uppdrag med bravur. Julgrisen kan vara stolt över henne!

Två filmer från Lykkes första dag med sorkkvartetten! Det har tagit en halv evighet att få in dem i datorn, mitt mobila bredband gillar inte min nya lägenhet...

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Jag renoverar

Det är som sagt lite mycket nu. När jag inte jobbar eller plockar gräs jobbar jag i mitt eget privata gulag som förhoppningsvis kommer bli en trevlig bostad för mig och sorkarna en vacker dag i en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid. Jag gillar ju att fixa fina bostäder åt sorkarna, även om jag medger att jag halkat efter grovt på sorkinredningsfronten... En julröd Billy med klart begränsage fleeceresurser (eftersom det mesta är nedpackat sen flytten) inspirerar liksom inte.

Nu är det inte bara sorkinredning jag är smått besatt av utan även människodito. Jag kan inte gångertabellen, men kan det mesta av ikea-katalogen utantill och namedroppar värre inne på Svenssons i Lammhult (obs, inte i Småland då, utan den på Järntorget...) än när jag tittar i mina egna skolkataloger. Genant är vad det är. Hur som helst... Jo, om man har en sådan eh... läggning? så får man ibland för sig att bredspackla och slipa fyra vardagsrumsväggar i fem omgångar eftersom vävtapet får ens ryggrad att krokna. Man kan också få för sig idiotiska saker som att riva ut ett i stort sett fungerande kök... med tillhörande laminatgolv och knacka ner 50 kilo kakel med vägg (för väggen följer tyvärr med - varje gång) för att köket inte känns "som mej". Ja, och sen när man slitit ändan av sig då vill inte de ohjälpsamma sabla hantverkarna omedelbart ställa sina tjänster till förfogande. Då måste man vänta, ett rent elände för någon med begränsad tilldelning av tålamod. Gudars skymning... ja ni hör ju att det är synd om mig?

Men okej, sorkarna då... det här är ju trots allt en sorkblogg. De fyra hormonmarodörerna har satt nya rekord i att göra buren osäker. Alla har försökt göra småsorkar med alla, det har kurrats med stämband som inte vanligtvis kurrar och Bosse har givit Kid på moppo. All in all är det en genuint oynnsam miljö för en liten Lykke att skolas in i och jag hoppas att stormen bedarrar snart.

Bonusbilder på en mycket ovillig Bosse som får öronen rensade, stackaren.