Bosse och Brudarna

Peeeeellllets, tjalallallala, peeeelleets TJAAALALLALALALA!!

2012-02-05T12:30:00.004+01:00

Innan någon ringer polisen för att klargöra att jag inte ligger silvertejpad och bunden i ett källarförråd så vill jag klargöra att bloggen inte är kapad och att det inte är inte medelst tandhot från sorkar som jag förmåtts köpa pellets. Det kändes bara rätt just nu.

Senast det fanns pellets i anslutning till Casa del Sork var sommaren 2010. Jag köpte en påse Cavy Cuisine i oktober 2009, innan jag fick hem sorkarna, och den var drygt halvfull när de 30 ormsorkarna som jag köppte från Rogga i Ryd (ska läsas på östgötska) för 30 kr st tillfälligt härbärgerades hos mig en natt på väg till nya hem. De magra stackarna fick dela på det som var kvar och så var det med den. Nu vägde jag sorkkvartetten häromdan och ingen av dem är någon tungviktare. Vinter är urtrist, det verkar faktiskt sorkarna också tycka så det blev en liten tur ner till veterinären på Karl Johansgatan för att för två hundralappar köpa lite vintermums. Den som inte tycker att lycka kan köpas för pengar har inte smakat på oxbowpellets enligt Märta...

Vikterna i nuläget är:
Märta, född våren 2006, 833 gram
Bosse, född sommaren 2005, 1028 gram
Kid, född vintern 2009, 963 gram
Lykke, född våren 2011, 825 gram

Så nu blir det pellets ett par tre gånger i veckan tills man kan börja plocka gräs igen. Förhoppningsvis lägger de på sig lite, det är inte bra för ett marsvin att inte ha några reserver alls. Bosse gick ju ner 200 gram av en fånig förkylning. Men, det är klart, Bosse är ju man...

Casa del Sork - en utvärdering

2012-02-02T17:25:00.001+01:00

Nu när vi haft den nya buren i några månader är det dags för en utvärdering! På det hela taget är jag nöjd. Eftersom marsvin är flockdjur är det inte ovanligt att alla fyra är på samma våning samtidigt, (speciellt som en av våningarna härbärgerar det livsviktiga höet...) men de får plats och har möjlighet att komma ifrån varandra om behovet skulle uppstå. En tvåvåningsbur är inte på något sätt optimalt för marsvin eftersom de inte har något direkt klätterbehov att ta hänsyn till, men i den här lägenheten var det så att utrymmet som passade bäst för marsvinen var så litet att en tvåvåningsbur liksom blev nödvändig för att ge dem en bra yta att vara på. Jag är nöjd med att rampen nu inte tar någon yta från nedervåningen som det var i förra buren och att rampen fortfarande är bred nog för dem att mötas på. Att ha tyg på övervåningen och hö på undervåningen istället för tvärtom som i förra buren är också en förbättring. Klart mindre bös att städa från fleece och teddytyg!

Jag är också nöjd med glaset på övervåningen. Det gör att man verkligen kan prata med sorkarna ansikte mot ansikte, jätteroligt! Egentligen hade glaset kunnat vara minst 10 cm lägre, sorkarna skulle ändå inte hoppa ut. Apropå hoppa ut... Jag vet att det finns rymningsbenägna sorkar, men mina måste nästan blivit av med den genen. På nedervåningen har jag ett galler jag kan sätta för och det gör jag när hundkusinen kommer på besök mest för att han inte ska äta sorkbajs men också utifall att han skulle komma ihåg att han genetiskt sett är ett rovdjur. För det mesta är gallret inte där, vilket innebär att kanten är låg nog för sorkarna att bekvämt klättra över (Bosse klättrade ju IN i buren när jag satte honom i karantänburen), men de gör det inte. Det är som att de inte vill ta sig ifrån buren. De hoppar inte heller upp på husen på gräddhyllan för att ta sig upp på köksbänken. Innan hade jag en stor kockumsgryta där som staket, men jag tog bort den när de aldrig visade någon tendens till att vilja söka sig nya territorium.

Jag tycker att det blir lite mörkt och tråkigt på undervåningen, men tror att jag och sorkarna har rätt olika åsikter om heminredning. Där jag gillar ljus och högt i tak har sorkarna inget emot murrigt och mysigt med ordentligt tak. Man får ju inte glömma nästan alla sorkar tror att en kondor när som helst kan flyga in i deras rum och äta upp dem.

Hagen framför buren har jag inte haft framme på ett tag, jag blev lite lat och trivdes med att ha ett vanligt kök, som en helt vanlig människa... Det kändes också som att de inte riktigt behövde den när de blev fyra istället för fem, hagen kan få lov att vara en guldkant då och då både för mig och dem. De får nya spännande ytor att utforska och jag får bättre fotomöjligheter :).

Man ska inte kasta sork i glashus...

2012-01-30T07:30:00.002+01:00

Vi fick ett miniväxthus i julklapp av Storsorken och det gick helt enkelt inte att låta bli att be en gurkmutad Bosse posera lite i det för att få felillustrera det gamla talesättet...

...men det var ju vetegräs i fashionabelt återvunna krukor som egentligen var det jag ville använda växthuset till! Nu hoppas vi att det gror snabbt så att vi redan nästa helg kan smaka på några gröna strån!

Sorkarna fick smaka på några ogrodda vetefrön, men det lät som att Märta satte i halsen så det blir nog inte så mycket mer sånt godis... Ska införskaffa lite Oxbowpellets att ha som godis istället, tänker att de liksom löses upp om de skulle hamna där de inte hör hemma.

Look who is back!

2012-01-28T09:36:00.003+01:00

Ni har varit tålmodiga... Det är enligt statistikprogrammet jag just kollade många som kommer in här varje dag trots att jag inte uppdaterat på en månad. Blogginspirationen har legat lågt nu under denna klart överreklamerade årstid när det är becksvart när man går hemifrån, becksvart när man kommer hem och det enda i grönsaksväg som inte truckats från söder om Alperna är potatis och lök... Inget gräs finns det heller. Att inte ens kunna visa en bild eller två har dragit ner inspirationsindexet under nollan så nu var det dags att rycka upp sig lite!

Kameran låg i ett fack i datorväskan vars ficka är dold av ett dekorativt (?) veck. Om man har en liten kamera så hittar man den inte i en vadderad väska om man inte öppnar facket den ligger i. Nu är den i alla fall tillbaka och på laddning. Snart ligger den på sin plats bredvid sorkburen igen, redo att fånga småttingarna!

En liten uppdatering vore kanske på sin plats... Bosse är frisk och något smalare än innan. Det har gjort att hyllan på övervåningen nu inte längre är exklusivt tjejterritorium eftersom han nu är smidig nog att hoppa både upp och ner. Märta trampar med bestämda steg mot sin 6:e födelsedag och går numera vid högtidliga tillfällen med på att sittande i buren klappas tre-fyra gånger på huvudet med ett finger medan hon utvärderar om det kan komma att bli någon gurka från den andra handen. Kid springer alltid upp på övervåningen när hon hör nyckeln i låset på eftermiddagen. Sen sätter hon sina små tassar på kanten till glaset och försöker (verkar det som från min synvinkel i alla fall) göra chin-ups för att komma till gurkan fortare... GI Kid alltså, snart är hon så krallig att vi får bredda rampen tror jag. Lilla Lykke är inte så liten längre! Hon har en stilig mittbeneperuk som jag just massakrerade en smula genom att klippa bort en rumptova... Anna, jag kommer imorgon och låter dig vaxa henne, okej? Lykke vill absolut inte bli upplockad ur buren eller över huvud taget ha någon fysisk kontakt med mig (om det inte räknas när hon biter mig hårt i fingret för att kolla om det är gjort av gurka) men när man väl lyckas skopa upp henne är hon rätt okej med en kort stunds fingerklappande om det efterföljs av gurka...

Vi avslutar med två tiggarbilder jag hittade på kameran. Suddiga och räliga, men eftersom ni inte fått något på länge tänkte jag att de kanske skulle gå ner ändå...

Nyårsafton

2011-12-31T10:47:00.004+01:00

Bosse är återställd, om än i en något smalare variant än innan. Det är ironiskt, här har jag haft ambitionen att få honom att gå ner i vikt ett bra tag och när han nu gör det så tänker jag att jag vill få upp honom till hans tidigare trivselvikt på strax under 1200 gram igen så snart som möjligt... Jag menar, tänk om han blir förkyld igen? Vilka reserver ska han då ta av?

Bosses tillfrisknande inger i alla fall hopp inför 2012. Jag måste säga att det här med att möta en sjuk sork en morgon, medicinera honom och tramsa med god mat, mjuka sängar och allmänt fjäsk för att några dagar senare mötas av den nu tillfrisknade sorkens indignerade "jag är hungrig var är min frukost-tjut" är något som slår sjuk sork=lång plågsam behandling som slutar med avlivning, med åtskilliga sorklängder.

Jag verkar ha städat undan min kamera, så det blir lite tunt med bilder tills jag kan lokalisera den. Egentligen är det väl lika bra... alla bilder blir så suddiga och mörka nu på vintern, och jag tycker inte min kamera gör sorkarna rättvisa med blixt. Det är april snart va?

Gott nytt marsvins-2012 på er alla!

När män blir förkylda...

2011-12-21T08:51:00.002+01:00

I lördags morse när jag skar upp sorkarnas frukost undrade jag var det var för knepigt ljud jag hörde... När bara tre av fyra hängde över kanten för att få del av frukosten började jag ana marsvin i havregrynspåsen och visst, i en fleecepåse på övervåningen låg Bosse och gav snoret ett ansikte. Jag har läst mig till att marsvin inte kan andas genom munnen, så att vara täppt i näsan kan inte vara någon höjdare. Ingen av sorkarna har varit förkylda innan så jag ringde i panik till både Anna och Irene och fick rådet att för säkerhets skull påbörja en Baytrilkur eftersom Bosse inte direkt har några supergener. (Innan nån sätter i halsen av indignation över min överreaktion vill jag bara säga att Bosse var nere på blanka kilot, vilket måste anses vara rena anorexiavikten för honom...) Bosse och Märta fick följa med hem på julpysselskväll i en liten lånebur från Eragons och Bosse gjorde sitt bästa för att överrösta Jussi Björlings "O Helga Natt" med sin snorandning - stackaren.

Jag tänkte att det kunde vara en idé att låta Bosse bo i lillburen även söndag natt, för att få sova ordentligt, men det verkade inte Bosse tycka. Jag ställde den alldeles intill de andra och fyllde med hö och godsaker men Bosse sprang bara runt, runt och pep. Telefonen ringde och jag tänkte för mig själv att har han inte lugnat ner sig inom tio så får han väl komma in till de andra. Oväsendet fortsatte från köket och när jag la på och gick in i köket för att se till sjuklingen så fanns ingen sådan i lillburen. Bosse gymnast har alltså hävt sig över burkanten, halkat ner på det hala linoleumgolvet och sen hävt sig in i undervåningen, en kant på nästan 20 cm, utan något egentligt stöd av fötterna (eftersom golvet är så halt). Snacka om att han fick stanna där...

Ikväll får han sista Baytrildosen på 5-dagarskuren, något som både Bosse och jag ser fram emot eftersom om det är jobbigt att ge äckelmedicin till en sjuk sork så är det inget mot hur svårt det är att ge äckelmedicin till dito frisk... Fast det är rätt praktiskt att han skriker upprört när jag lyfter upp honom... den som skriker har ju munnen öppen.

Djurskyddslag

2011-11-30T08:29:00.002+01:00

Läste i GTs webupplaga i morse en artikel om att polisen omhändertagit fyra akvariefiskar hemma hos en kvinna som belagts med djurförbud. Kollegan bredvid tyckte det var fånigt, men jag blev glad. Det är ruskigt få som beläggs med djurförbud jämfört med det antal människor som missköter sina djur så gravt att de vekligen borde förbjudas att att ha dem, så när nu nån ändå gått så vansinnigt långt i sin vanvård att de belagts med djurförbud... ja då är jag glad att polisen kontrollerar att det efterföljs.

Tack farbror blå!

Adventsfika!

2011-11-27T15:03:00.003+01:00

Det här med mild vinter... vi gillar det! Friska maskrosblad plockade den 27 november... det slår förra årets miserabla snötäcke :)

Sneaky Värsting-Bosse

2011-11-24T11:10:00.002+01:00

Häromdan ringde fältassistenten på dörren och Bosse gömde sig under Märta. Tydligen har han, medan jag varit på jobbet, dragit runt i Majorna och klottrat på elskåp. Han kallar sig "Huggtands-Bossen" och har skrämt slag på kvarterets gerbriler, råttor, danmöss och gnagare i största allmänhet. Suck... Bosse, du kommer själv få betala för klottersaneringen med din persijepeng, bara så du vet...

Marödören herself!

2011-11-22T22:16:00.006+01:00

Jag insåg lite halvt panikslaget att Lykke vuxit upp i smyg bakom min rygg, hon är inte längre en släthårig minisork utan nästan lika stor som Märta (om än inte med samma bak-rondör) och med busigt hår! Eller... busigt och busigt... i sorkfamiljen är det ju Kid som har patent på busigt hår... men ni fattar vad jag menar.

Så det blev en liten porträttfotografering härom helgen. Marodören herself var mycket missnöjd och hotade ringa Anna och berätta vad hon utsatts för. Det vår hårt för en liten sork att inse att även Anna hade klippt bort mini-dreadlocken hon odlat på rumpan och tvingat henne att posera inför kamera lite då och då...

Det ska bli spännande att se hur lång hennes päls blir! Det är gulligt med päls, men om jag känner mig själv och fröken skrik och pip rätt så blir det nog en lättskött frisyr för lilla Lykke hur som helst...

Hormonellt...

2011-11-10T10:12:00.004+01:00

Det har varit full rulle i ett par dagar nu. Någon står visst med tre och en halv tass i vuxenvärlden men har fortfarande ett par tår kvar i barndomen. Det gör att någon (som heter Lykke...) allt som oftast känner sig missförstådd och illa behandlad av sin flock. Det är, i alla fall för mig, ganska lätt att förstå att Märta och Kid lackar ur när lillfjanten försöker göra dem med barn, men Lykke själv tjuter sårat när de protesterar över hennes amorösa närmanden. Det är mycket man ska lära sig innan man blir stor...

Nedan en rätt lång video från den mest turbulenta kvällen på länge. Kaoset bröt ut mitt under burstädningen som ni ser...

Present och marsvinsbilder

2011-11-01T23:25:00.005+01:00

Hur det går utan Mette-Marit? Jovisst, det knallar på... Det märks egentligen ingenting i sorkflocken, vilket väl är bra, jag vill ju inte att de ska vara ledsna, men ändå känns det lite konstigt. Märta och Mette-Marit har ju bott ihop i tre år - något intryck borde de ju rimligtvis gjort på varandra?! Igår kom ett tjockt kuvert innehållande en mycket konstfärdigt färdigställd pärlplatta föreställandes hängeln Mette-Marit med nyvunna vingar och gloria. Jag har inget kort att visa än, men porträttet pryder sannerligen mitt kylskåp. Det är givetvis den internationellt renommerade pärlplatteporträttören Maskros-Anna som är upphovskvinna till mästerverket.

Något annat som snart kommer pryda mitt hem är tryck från Etsybutiken When Guinea Pigs Fly. Jag köpte dem innan allt det där tråkiga hände och det har inte blivit av att visa upp dem men här kommer några halvdana foton!

Det här fina trycket heter "double dutch", en lite rolig ordvits :)!

Den här lilla sötnosen i gul regnrock gnäller inte över att det regnar !

Och i en helt annan stil, men fantastiskt rolig ändå, en snygg travesti på den något överexponerade engelska propagandaaffischen "Keep Calm and Carry On". Innan någon sätter i halsen av upphovsrättsliga skäl kan jag meddela att upphovrätt för artistiska bilder gäller i 50 år i Storbritannien och att motivet nu är Public Domain och fritt att använda.

Man har inte roligare än man gör sig...

2011-10-26T19:48:00.004+02:00

Nej, halloween är ingenting jag brukar fira eller egentligen ens uppmärksamma på något sätt mer än att jag brukar försöka se till att inte vara hemma för att slippa uppleva glädjen av "barn" i fjortonårsåldern som tigger pengar och godis vid dörren... Men alla tillfällen att fira och/eller pyssla är som bekant välkomna när soffan håller på att tas över av ren tvätt, diskmaskinen väntat på att bli urplockad i två dar och jag har 30 låttexter att plugga in - tills imorgon.

Så, Sorksen och jag prowdly presents Halloweenburen!

På nedervåningen är det bara en stor hög hö. Hö behöver inga ytterligare dekorationer.

Märta säger hej till Farliga Katten

Och kollar in läget... Squeek or treat?

Casa del Sork 2.0

2011-10-19T17:31:00.004+02:00

Tack för alla fina kommentarer om Mette-Marit. Det är väldigt konstigt att hon inte finns här längre, det måste jag säga, men vi vänjer oss väl så småningom...

Projektet planerat till helgen för två veckor sen, när Mette-Marit blev sjuk var att göra klart sorkburen och nu är den ÄNTLIGEN (någorlunda) klar!

Bilderna visar själva burbyggnaden. Det är två våningar som är 120x60 cm, med en ramp emellan. Fördelarna jämfört med Casa del Sork 1.0 är bland annat att höet fått större plats, att fleecevåningen av rena gravitationsskäl inte kommer bli nedspånad och att rampen inte tar någon yta från hövåningen. Casa del Sork 2.0 är också mer lättstädad. Jag har sytt fleecedynor av handdukar och fleece som passar precis på övervåningens golv och gräddhylla så det blir lätt att byta och hövåningens låda i kanalplast (som ska bytas ut till vit kanalplast så snart jag kan lägga vantarna på det...) kan dras ut så att man kommer åt att städa lättare. En stor fördel är också att sorkarna kan vara kvar i buren när jag städar. Ska övervåningen städas är det bara att motivera förflyttning med påfyllning av höreserven och ska nedervåningen städas kan man istället leka "gömma gurkan" på övervåningen.

Alla fyra använder glatt rampen, den är täckt med teddytyg för bästa grepp och vägegenskaper, men jag funderar på att byta ut det till någon form av gummimatta eftersom en viss Lykke Lillsork tycker det är så skönt att gå på rampen att hon kan somna mitt i ett steg. Det har inga större konsekvenser för henne, men kan orsaka viss trafikstockning... Trafikstockningsproblematiken är också anledningen till att det bara är halkskydd på huset där rampen kommer ner, det är inte heller någon optimal sovplats för sorkar som tar illa upp när sorkkollegor som har bråttom till höet kör över dem.

En annan fin funktion är att eftersom bottenvåningen är i golvnivå är det lätt att förlänga buren med en fleecehage, ungefär som det varit nu i övergångsperioden. För det mesta, dvs när vi inte har hundbesök, städar köket eller har många gäster i köket kommer det alltså finnas en fleecehage på 120x120cm framför hölådan. Även till hagen har jag sytt fleecedynor (det var sjukt jobbigt att sy så stora fleecesaker).

Kvar att göra är att skruva fast cykelflaskhållare på båda våningarna så att det blir lätt att byta vattenflaskor, sy fler dynor (så man har något att variera sig med!) och införskaffa silikon/gummimatta till ramp och rampavsats. Jag funderar också på att göra någon form av markis som tak till gräddhyllan, dels för att göra det mysigare och dels för att ett tak på den, som är lika djupt som själva hyllan, skulle göra det omöjligt för dem att hoppa upp på köksbänken. Nu står där en stor gryta som hinder...

Det är roligt att fixa åt sorkarna!

Mette-Marit

2011-10-14T16:13:00.005+02:00

Kärt barn har många namn? Hon kom som en Vilda, kallades Vesslan av sorkmoster, konstaterades vara en Fjant men blev ganska fort min Mette-Marit. I nästan två år regerade hon burens mörkaste hörn, snodde skamlöst mat från sorkkollegor som de hämtat hos Farliga Människan med risk för liv och hälsa och körde spontana sprinterlopp när buren var nystädad. Nu är hon en av många hänglar i sorkhimlen.

Mette-Marit åt sämre och sämre under veckan, under onsdagen och torsdagen fick hon i sig knappt två millilitersprutor critical care på en halvtimmes matning. Sen behövde hon minst en timmes paus för att försöka få ner det hon fått i munnen. Det blev ju rätt snabbt ohållbart eftersom en sork av Mette-Marits storlek behöver 50-60 ml per dag, så hon tappade ännu mer vikt. I morse vägde hon 700 gram, 350 mindre än för en vecka sen, så vi åkte till Blå Stjärnan där veterinären konstaterade att bölden svällt istället för krympt och nu blockerade strupen. Inte konstigt då att hon hade svårt att svälja sin mat. Hon fick stanna kvar med alla möjliga sorters dropp och de skulle försöka få ner lite mer mat i magen på henne. Proffsmatarna på exotiska fick i henne tre milliliter på 8 timmar... Veterinär Jenny sa att bölden inte gick att dränera med spruta eftersom varet var fast och att det inte gick att operera ut eftersom chanserna att överleva en sån stor operation för en i övrigt frisk sork var dåliga, för den nu utsvultna och väldigt allmänpåverkade Mette-Marit var de obefintliga.

Medan jag väntade på att Veterinär Jenny skulle ringa tog jag hand om de fyra, tämligen försummade, friska sorkarna. Jag bytte i buren, tvångsgosade lite och satt och tittade på hur de malde hö. De var en sån kontrast mot den apatiska och magra Mette-Marit jag haft i knäet under veckan. Visst, hon protesterade mot att bli matad, men när jag fångade Kid för tvångsgos blev jag påmind om vad "protestera" egentligen brukade betyda för Mette-Marit.

Jag hoppas att du är dig själv igen Mette-Marit, att du äter gräs under någon buske i sorkhimlen, har hittat andra sorkar att bossa över och att du på något sätt förstår varför jag utsatte dig för allt det där eländet under din sista vecka. Jag kunde bara inte föreställa mig en sorkflock utan dig...

Update och kalas

2011-10-11T20:35:00.005+02:00

Sjuklingen i myspåsen när vi kom hem igår. Lite tilltuffsad kanske...

Mette-Marit äter fortfarande inte själv vad jag ser men hon har inte gått ner något mer i vikt så antingen är jag (och sorkmoster) duktiga på att mata med critical care, eller så smygäter hon Billypizzor på nätterna. Det är lätt att känna att det går långsamt... men det har faktiskt bara gått ett dygn sen sorkstackaren genomgick en bisarrt omfattande tandreglering. Jag har svårt att föreställa mig känslan av att slipa bort 25 % av kindtändernas tuggyta och sen ta bort en tredjedel av framtänderna... men jag tror nog att det skulle vara allt annat än behagligt. Hon slåss i alla fall! Det hade gått klart enklare att mata henne om hon inte hade gjort fullt så mycket motstånd, men jag är ändå tacksam för motståndet, måste jag säga...

Kalaset då? Jo, igår fyllde ju Lykke Lillsork 6 månader! Det var väl meningen att kalaset skulle gått av stapeln i den nya och färdigställda buren, med finsallader, serpentiner, maskrosfiskdamm och de gamla roliga lekarna "hitta platta ärtan" och "släpa majskolv". Nu var jag inte riktigt tillgänglig för den sortens planering, vilket ledde till ett annat sorts kalas.

När jag gick på låggstadiet hade jag en klasskompis som hette Ellinor. Hennes mamma var av den upptagna sorten så när Ellinor fyllde år skickades det inte hem inbjudningskort, bjöds på tårta i form av prinsessa/fotbollsplan/spöke, lektes skojiga frågesporter och hittades omsorgsfullt utvalda godispåsar med lockigt presentsnöre runtom. Nej... när Ellinor fyllde år satte mamman upp en utriven kollegieblockssida i klassrummet med tid, plats och datum som alla fick skriva av och sen på kalasdagen fyllde mamman bordet med bigpackglass i alla tillgängliga smaker, chokladsås på tub, strössel, engångstallrikar och dito skedar. När glassen var uppäten fick vi leka med Ellinors leksaker (de var väldigt många) i två timmar och äta från norra Europas största skål med godis och sen var kalaset slut. Det var som jag minns det ett väldigt bra kalas, men lite annorlunda.

Ett ganska bra kalas för en sorkmatte med tidsbrist alltså, så jag återskapade det med vissa modifieringar. En hel hackad frilandsgurka, en röd paprika med kärnhus och en halv näve platta ärtor regnade ner över de fyra friska som varken kunde tro sina ögon eller munnar. Så sjöng jag "Ja må hon leva i minst tretton år" för Lykke och sen gick jag, Mette-Marit och Baytrilen ytterligare en rond föjt av det episka uttalandet "Har jag Critical Care på insidan glasögonen?"

Jojo, det var ett kalas att minnas! Nästa kalas tänker jag mig lite mer som det nedan, fast med utan skunk, ekorre, sködpadda och vad det nu är fler för djur. Trycket har jag köpt på Etsy tillsammans med några andra, men resten får jag visa en annan dag!

Hipp Hipp Hurra!

Hon är hemma!

2011-10-10T20:01:00.003+02:00

Gissa hur produktiv jag varit på jobbet idag...? Ångestkoefficienten har definitivt varit utanför det rutade pappret, men nu sitter jag här och skriver ett annat blogginläg än vad jag trodde jag skulle skriva. Det är nämligen så obeskrivligt fantastiskt att röntgenbilderna visade att böldeländet inte satt i käken, utan i käkmuskeln! Så lillsorken sövdes och Doktor Bosse stack in en kanyl och fick ut 5 ml var ut Mette-Marits kind. Det är sjukt mycket var om man jämför med hur stor en sorkkind är... Sen fixade han hennes tänder. Sen HADE han kunnat ringa mig, men det gjorde han inte. Tillslut, när jag inte pallade längre ringde jag Blå Stjärnan som sa att Bosse skulle ringa om 10 minuter. Låt oss säga såhär, Blå Stjärnan måste ligga i en annan tidszon... för det tog 45 hysteriskt ångestfyllda minuter (jag tillbringade varenda en av dem med att stirra på mobilens display och fundera på om Blå Stjärnan verkligen hade fått rätt nummer) innan karsloken orkade masa iväg sig till telefonen och ringa mig. Nu är allt glömt och förlåtet, givetvis. Bosse är världens bästa!

Fjorton dagar Baytril, två sorters smärtstillande i tre dagar och critical care.

Men nu kom sorkmoster på besök. Sjuklingen fick en kruka sallad och tvåbeningarna ska fira med glass!

Världens vackraste knapp

Det ser mörkt ut.

2011-10-10T11:21:00.002+02:00

Mette-Marit och jag var hos Bosse imorse. Han är en fantastisk veterinär, men det hjälper ju inte när patienten inte har vett att säga till i tid... Det verkar tyvärr som att Mette-Marit har en stor käkböld. Bölden har i sin tur fått henne att tugga snett, vilket fått käktänderna på ena sidan att växa upp över tungan. Tänderna går att åtgärda, bölden är det värre med. Hon fick stanna kvar för att röntgas, för att utesluta att bölden är i mjukdelarna och går att göra något åt, men... chansen att det går att göra någonting åt bölden om den sitter i käkbenet är, med Bosses ord, "mycket, mycket liten". En inkapslad böld stör inte särskilt om den sitter på säg, sidan eller ryggen. I ben är bölder ett större problem och hon har redan ont, min lilla sorkstackare.

Hon är redan i händerna på en av Sveriges bästa sorkveterinärer, jag kan liksom inte göra mer nu än hoppas och lita på att han kan hjälpa mig välja det bästa för Mette-Marit. Jag misstänker vartåt det barkar och det får mig att lipa ner mitt tangentbord. Jag är mycket tacksam för mitt avskilda hörn på jobbet... Tyvärr är det snart möte. Jag kan inte med ord uttrycka hur omotiverad jag är inför att diskutera utvecklingsfrågor just nu...

Oförändrat läge

2011-10-09T10:44:00.002+02:00

Mette-Marit har inte gått ner något mer i vikt sen i går morse så någon Critical Care har nog hamnat i magen i alla fall. Jag blir bättre på att mata och hon blir (något) bättre på att acceptera läget. Tack för alla tips och erbjudanden! Jag kan inte riktigt belöna henne med något eftersom hon inte äter någonting själv, inte ens maskrosblad eller persilja. Då skulle jag få tvångsmata det också, vilket känns lite tokigt... För att få i henne sprutmaten slår jag in henne i en handduk så att bara huvudet sticker upp, en form av tvångströja för marsvin (eller ungefär som man lindade små barn förr i tiden). Att erbjuda henne sprutan medan hon är kvar i buren eller i sin myspåse funkar inte alls, inte heller strimlade eller rivna grönsaker eller korta hö-/grässtrån att mata in i mungipan.

Jag tror helt enkelt det gör så ont att tugga att hon låter bli om hon inte blir tvingad av elaka människan. Jag är nu helt övertygad om att det är tänderna det är fel på. Hon tuggar bara med ena sidan och framtänderna har en symmetriskt sned slityta. Bara 24 timmar kvar nu tills Doktor Bosse förhoppningsvis kan hjälpa henne...

Change of plans.

2011-10-08T21:13:00.005+02:00

Idag hade jag tänkt att skruva ihop rampen och låta sorkarna flytta in i skrytbygget Casa del Sork II. Naturligtvis skulle allt dokumenteras och läggas ut på bloggen till allmän glädje och inspiration, sen skulle jag bjuda en vän på middag här hemma, dricka vin, prata och lyssna på en massa Springsteen. Det var vad jag hade tänkt att göra. Nu blev det inte riktigt så... utan jag sitter istället här med en klump i magen, godis i munnen och critical care överallt.

Imorse tyckte jag nämligt att Mette-Marit såg lite vissen ut. Jag fångade in min lilla vessla, klämde på henne lite, kollade rumpa, ögon, öron och mun. Allt såg fint ut så jag satte ner henne igen när jag fick ett sånt där "now wait a minute-moment". Var hon inte lite lättare? Fångade in en tokmissnöjd vessla för andra gången och vägde henne. Jovisst -200g, inte så mycket för en människa men 20% av Mette-Marits matchvikt. Inte ville hon äta några grönsaker heller. Ringde Blå Stjärnan som tyckte vi skulle komma in, trots avsaknad av sorkveterinär. Sagt och gjort... Mette-Marit, Märta och jag tog oss till Blå stjärnan. I väntrummet inser jag överlyckligt att Mette-Marit äter på ett maskrosblad, hurra! Väl inne i ett undersökningsrum jublar veterinären inte fullt så mycket över maskrosbladet när han ska titta henne i munnet "Det är lite som att snorkla i ett ostädat akvarium...". Grönt slem var bara förnamnet och en djursjukvårdare hjälpte till att spola med lite vatten. Nu kunde den här veterinären inte så mycket om sorktänder men kunde känna att hjärta och lungor lät bra, att det inte verkade vara stopp någonstans i buken och att hon inte var uttorkad. Sen bokade han också in oss på måndag morgon i ett redan fullspäckat schema hos sorkdoktor Bosse (inte den fyrbente flockledaren alltså, utan veterinären).

Här hemma har Mette-Marit fått critical care. Hon äter ingenting själv, varken klippt hö, klippt gräs, maskrosor, strimlade grönsaker havregryn, banan eller critical care, allt måste tvingas i henne medelst spruta och det är fruktansvärt både för mig och henne. I ärlighetens namn är det nog jobbigast för Mette-Marit, men så är det ju också för hennes skull som vi gör det. Av hennes protester att döma (hon ålar sig som en olympisk brottare) är hon inte redo för pärleporten än på ett tag, men de är luriga sorkarna... Det går ju undan när det går undan om man säger så.

Det hemskaste är nog att jag liksom inte kan få henne lugnare. När Freja var sjuk tyckte hon om att ligga i mitt knä och bli klappad. Skulle Mette-Marit bli akut sjuk (alltså ännu akutare än nu) skulle hon hellre våndas i sin myspåse själv än i mitt knä. Det känns ganska hemskt...

En klart rundare Mette-Marit för en vecka sen...

Någon här...?

2011-10-06T17:18:00.004+02:00

Visst lever vi, hälsan har vi också även om fem av oss som vanligt tycker att det är lite dåligt med mat. Det har varit dåligt med uppdateringar och lika dåligt med sorkbloggsläsning, men jag ska försöka komma ikapp med både det ena och det andra nu.

Buren är fortfarande halvfärdig, liksom lägenheten den står i, men i söndags fick vi två säckar hö av årets skörd och det har öppnat en ny ekologisk butik runt hörnet så det finns gott om möjligheter att döva renoveringsångesten med mat.

Grässäsongen liter sorgligt nog mot sitt slut, men här hemma kör vi ända in i kaklet!

Smart som en sork?

2011-08-23T11:55:00.003+02:00

Igår städade jag ur buren. Det är med sorkburen som med min lägenhet, vi har flyttat in trots att inte allt är klart. Sorkarnas hölådeundervåning är någorlunda klar så de har flyttat in där. Själva lådan är i kanalplast och den kan dras fram på ett Väldigt Fiffigt Sätt, så att man slipper ligga på knä som en ostbåge för att sopa ur spån ur de innersta hörnen. Under tiden jag gör det här är sorkarna, främst Kid, Bosse och Märta väldig nyfikna. De hänger med framtassar och haka över kanten för att se vad jag håller på med (de verkar tro att jag har för avsikt att fylla lådan med riven morot och vill komma först till kalaset). Bosse kan inte hoppa över kanten, men det kan Kid och i ett oövervakat ögonblick är det just vad hon gör. Tyvärr kan hon inte hoppa ut igen eftersom plasten är för hal... Stressad till tusen låter hon sig motas in i ett hörn och bli lyft tillbaka ut på fleecen. Mission accomplished tror man då, men nej... Under tiden jag lyft tillbaka Kid har Märta hoppat in och befinner sig i samma svåra situation som Kid. (De är inte så bra på att lära av varandras erfarenheter, tydligen) och jag får hjälpa en mycket missnöjd Märta ur lådan. Nu förstår ni kanske vem som satt i lådan och inte kunde komma ut när jag lyft tillbaka Märta? Helt korrekt -Kid. Hur liten är en sorkhjärna egentligen?! Du försatte dig själv i den här situationen för 90 sekunder sen, kom fram till att det var en skitdålig idé men testar igen? Please... vad i det här är det som jag som begränsad tvåbening inte förstår?

Måndag igen

2011-08-22T14:45:00.003+02:00

Det är väldigt vad helgerna går fort... nu är det måndag igen! Sorkarna får gurka med askorbinsyra på morgnarna (eftersom de då är som minst nogräknade och inte bryr sig så mycket om att det är surt) och förhoppningsvis förebygger detta de elaka stenarna... Det är när sånt här händer som man nästan önskar att man hade två sorkar och inte fem eftersom det ju är väldigt mycket svårare att övervaka fem sorkars kissfläckar i en stor bur än två i en mindre...

Sorksen fick inte vara ute i helgen eftersom gräsmattan extraknäckte som träsk efter den senaste veckans regnande. Trist, man vet ju liksom inte hur många fler helger det blir...

Här är en liten film jag glömt ladda upp på när de återförenades efter terapikollot i Bohus.

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Hurra!

2011-08-17T12:00:00.002+02:00

Mette-Marit fick träffa Veterinär Madeleine imorse. Veterinär Madeleine tyckte Mette-Marit var jättefin. Mette-Marit tyckte att Veterinär Madeleine var JÄTTEDUM när hon klämde på henne. Hur i hela friden de lyckades röntga min lilla vessla utan att söva henne vet jag inte eftersom jag inte fick följa med in, men jag är mäkta imponerad av personalen på Blå Sjärnans smådjursavdelning... Röntgenbilderna visade tack och lov inte på några fler stenar, fantastiskt fina nyheter!

Vi ska ringas om en månad och diskutera en eventuell förebyggande medicinering som då blir på livstid. Mette-Marit verkar ju uppenbarligen ha anlag för att bygga urinstenar trots avsaknad av pellets, salt- och kalksten så det kanske inte är en dum idé... De är ju rätt dåliga på att meddela oss människor om hur de mår de där sorkarna. Trist om hon ska behöva kissa grus igen!

Ett litet parallelldrama utspelade sig också i undersökningsrummet medan de förberedde röntgenundersökningen. Jag satt på en stol och läste ett informationsblad om chinchillaskötsel när jag hörde hur något ramlade ner i handfatet bredvid mig. Något var en helt enorm (och antagligen ganska klantig) husspindel och jag som tycker väldigt mycket om fyrbenta djur har väldigt, väldigt svårt för djur som har fler ben än så... Jag satt alltså 25 cm från där spindeln ramlade, tänk om den ramlat på mig?! En rådig djursjuksköterska räddade både mig och spindeln när hon kom in för att hämta Mette-Marit. Man kan inte säga annat än att de har en bred kompetens!

Hur som helst... spindelincidenten åsido... Att gå ifrån Blå Sjärnan med en friskförklarad liten sork och hennes manliga sorkeskort kändes som att vinna på lotto. Hon som var i rummet innan mig fick inte med sig sin kanin hem...

Måndag

2011-08-15T20:34:00.003+02:00

Har ni sett så sött? Det har var när vi kom hem till lägenheten i går kväll. Fyra flickor sover under var sitt tak och Bosse ligger i hölådan (man ser hans nos). Klicka på bilden så blir den större!

Idag bokade jag tid för röntgen på Blå Stjärnan. Första tiden de hade var onsdag 9.30 så den tog jag. Då är det tur att man har en chef som säger "Marsvin är väl också människor!" när man frågar om man kan ta lite komp på onsdag... Djursjukvårdaren sa att det var viktigt att jag höll koll på att Mette-Marit kissade så nu sitter hon på vit fleece i en egen kupé med gurka och romansallad. Somliga tycker att det är rätt orättvist, och somliga heter inte Mette-Marit.

En kompis som ger mer än gurka...

2011-08-14T20:50:00.003+02:00

Sorkarna har en väldigt, väldigt fin vän i Anna. Det är tyvärr inte alltid de förstår att sätta värde på den vänskapen och man skulle rent av kunna tro att somliga sorkar tycker att det är direkt otrevligt när Anna kommer, men det gör inget... Jag är, för att kompensera, glad och tacksam över vänskapen nog för både mig själv och ett par kubik sorkar.

Idag var Anna och hälsade på oss och gräsweekenden avslutades därför spontant med en helkropps-spabehandling för samtliga sorkar. Sorgkantade gräsmatteklor, vaxiga öron, grässlemmiga tänder och toviga rumpor åtgärdades. I Mette-Marits urinrör hittade Anna då något som inte kan vara annat än en 9x4mm stor urinsten... Jag är nog i chock fortfarande. Jag hade visserligen uppdagat att något var fel när jag någon timme senare vek ihop burfleecen (där fanns blodfläckar), men jag hade inte vetat vad eller vem av dem som var anledningen. De hade fått sitta en och en på handdukar i natt och Mette-Marit hade fått ha ont längre...

Det är svårt att inte tänka "tänk om inte Anna hade hittat stenen..." men jag försöker låta bli det för nu nu hittade hon den faktiskt och kunde dessutom ta bort den! Det innebär att jag kan ringa Blå Stjärnans exotiska avdelning imorgon och boka en tid till Mette-Marit för röntgen för att se om där finns fler stenar och sen beställa de preparat jag läst om på Ingrids sida. Usch... stackars lilla Mette-Marit älskling... Vill du ha sallad, sa du? Klart du ska få sallad, så mycket sallad du vill! Nej, du får ingen persilja... inte på ett bra tag...

Gräsweekend

2011-08-13T17:22:00.004+02:00

Det har varit tyst - igen. Det blir lätt så när ens världsbild rubbas... Julgrisen var min marsvinsvärlds fixstjärna, så länge han var i livet kunde jag på något sätt hoppas att mina egna sorkar skulle ha ett lika evigt liv. Min marsvinsvärld blir nog aldrig riktigt densamma igen... men nu är han där stjärnor hör hemma - och tyvärr alldeles för långt borta från oss.

I fredags eftermiddag när jag cyklade hem från jobbet stod det helt klart att en lägenhet i stan med stora fönster i sydvästläge inte var det optimala ställe att tillbringa helgen på... Sagt och gjort, sorkarna stuvade in sig i transporter och jag ringde sorkmormor och tiggde skjuts. Om sanningen ska fram så var det kanske jag som stuvade in sorkarna också... De har liksom inte insett att den betyder att vi ska till något trevligt ställe.

Igår fick de vara ute tills det blev kväll. Tvåvåningstransporten stod i ett hörn och Mette-Marit var där och jagade ut Lykke minst tio gånger. Lykke har en släng av marsvinssjukdomen Fegus Sorkus och Mette-Marit, som ju som bekant skulle kunna vara ordförande i den patientföreningen, verkar vilja få lillan att inse att man inte dör av gräsmattor.

Lykke är också medlem i långsorkssällskapet!

Bara huvudet är skyddat så ordnar sig allt!

Modiga Lykke - helt utan tunnel!

En back sorkar! Alldeles för trångt, men de hinner aldrig börja bråka mellan inneburen och uteburen.

Non, nom, nom...

Bosse har inte gått ner ett endaste gram...

Julgrisen.

2011-08-02T21:04:00.004+02:00

Det är med stor sorg jag skriver föjande rader... En era är över. Julgrisen, Sveriges gladaste marsvin, finns inte längre hos oss i sin fysiska form. Julgrisen fick problem med sitt framben i lördags, han blev bättre men sedan sämre igen. Imorse fungerade bara ett framben normalt och hans matte Anna bokade en veterinärtid till eftermiddagen för att förhoppningsvis få hjälp att utföra mirakel, men sannolikt hjälpa honom till marsvinshimlen. Helt akut kändes inte läget, Julgrisen himself var lika glad som vanligt, visade ingen smärta och avrundade gårdagen med en generös grönsaksgiva och en och en halv deciliter (sic!) critical care (och tiggde ändå mer). Om man får i sig mat motsvarande 20% av ens kroppsvikt kan man ju inte anses ha tappat aptiten i alla fall... Ändå dog han någon gång mellan lunchtid och eftermiddagen idag. Det är svårt att förstå, Julgrisen skulle ju alltid finnas kvar?

Julgrisen... Du var en galen liten sork du... Du fascinerade med din sällskapstörst, ditt underläppsmått, din påhittighet vad gäller att forcera avspärrningar och din talang för att sätta dig på saker som gav en enkelbiljett till handfatet. Det blir ju lätt så när man har nästan lika mycket vit päls som personlighet. Du fick ungefär sju och ett halvt år på jorden, alla utom ett med en människa som ansåg dig vara skapelsens krona. Det är ett bra marsvinsliv det och inte så illa pinkat för ett rödögt marsvin som fick fira sin första födelsedag i en zooaffär.

Du är saknad av många, Julgrisen, inte minst Santino som nu fått Mimmi som roommate. Var snäll och håll ett vakande öga över din lilla skyddsling! Du vet ju själv hur hon är...

Nu är det dags att ta fram näsdukar, alleman och allesork. Vi avslutar med en hyllningsvideo gjord av matte Anna för ungefär ett år sedan och innan ni trycker på play vill jag påminna om något Anna skev på sin sida för ett tag sen, att ALLA marsvin har potential att bli någons Julgrisen. Jag tänder inga ljus, jag kramar ett (ovilligt, det är ju mina) marsvin och tänker på en stor marsvinsman...

Julgrisen ska alltid finnas kvar from Anna on Vimeo.

Alla är hemma!

2011-08-02T10:50:00.003+02:00

Igår var jag uppe i Bohus och hämtade Märta, Mette-Marit och Kid, numera vederbörligen semestrade och rehabiliterade. Alltså... Irenes trädgård ger mig tårar i ögonen, den är ett lågmält monument till sorkars sommarlycka. Dumt nog tog jag inga bilder, men trädgården finns att beskåda på Eragons hemsida.

Väl hemma flyttade alla in i en fleecehage i vardagsrummet (i köket byggs ju som bekant bur) och vänskaps- och kärleksbanden kunde återknytas. Säga vad man vill om Bosse, men ligga med barn är inget han föredrar... Gladast var Bosse över att återse Kid. Han var faktiskt så glad att han ville ligga med henne hela tiden. Kid ville helst inte ligga med Bosse... Om man varit sorktankeläsare, hade man kunnat meddela att Kids kanslor för Bosse skulle kunna materialiseras i form av en säck med sten och ett besök på Älvsborsbron för att deponera kåtsorken i älven... Men oroa er inte... Kid når inte upp till ytterdörrshandtaget och hade aldrig kunnat knyta ihop en säck. Tack och lov saknar sorkar tumgrepp!

Vi är på gång!

2011-07-28T21:31:00.004+02:00

Okej, jag diskar fortfarande i badkaret... men sorkburen är på G! Jag fick montera bort köksskåpet för att få in den, men nu står den där den ska. Tanken är att det ska vara hö på undervåningen, fleece på övervåningen och fleece i en hage framför buren. Planen är att hagen vara på plats på natten, när jag är på jobbet och närhelst vi inte har besök som kan trampa på sorkarna, egentligen. En ramp till övervåningen ska det nog bli också. Bosse lämnade fram ett ritningsförslag för en nosstyrd hiss, men där fick jag lägga in mitt veto. Det är antingen ett par uppförsbackar om dan eller ett löpband som gäller för den sorkmannen... På övervåningen blir det en 25 centimeters glasfront och undervåningen har jag tänkt ska få en lös bricka av kanalplast så det blir lättare att städa spån. Vi får se hur den ska utformas, Matton, kanalplastleverantören, har ändå semesterstängt veckan ut...

Sen en liten bild på de två hemmavarande som har det ganska trevligt ihop. Två sorkar bajsar, dricker och äter väldigt mycket mindre än fem men konstigt nog låter de nästan lika mycket.

Jeorg

2011-07-26T00:54:00.003+02:00

Alltså, är det lagligt att vara så söt som lilla Jeorg är? Hon måste väl ändå vara marsvinens motsvarighet till Miss World? Jeorg var en av 30 sorkar som levererades ifrån Roggas Ormkäk AB förra sommaren och av någon anledning lyckades man visst inte hitta något nytt hem till henne, så hon blev kvar i Irenes egen flock... Rykten går tyvärr om att att hennes insida inte är fullt lika vacker som utsidan. Det sägs rent av att Jeorg kan vara en aning otrevlig mot sorkkollegor som försöker nyttja passagen mellan bostaden i lekstugan och utehagen. Antagligen är det här rena påhitt och fantasier. Någon som både haft en svår barndom och är väldigt söt kan väl inte vara elak? Någon med de kvaliteterna borde snarare skriva en självbiografi och/eller vika ut sig i Marsvins-Slitz...

Tomt på sorkar...

2011-07-25T13:34:00.003+02:00

Bosse och Lykke fick rätt mycket frukost imorse... Det är visst lite svårt att ställa om hjärnan efter antal hemmavarande sorkar. Lykke springer och gömmer sig hos Bosse när jag kommer till buren numera, hon är väl rädd att hon också ska bli bortförd, som de andra. Kreativa Lykke har hittat på en ny lek som vi kan kalla "du-kan-inte-ta-mig-Bosse". Den går till så att hon springer förbi nosen på Bosse, som då börjar kurra och "springa" efter henne. Lykke måste springa rätt långsamt för att Bosse ska hinna med, och ibland tappar han bort henne ändå om hon fintar för svårt, eller hoppar upp på ett hus. Då springer hon förbi nosen på honom igen och så börjar de om. Sjukt roligt att titta på :)

Märta och Mette-Marit är nu i samma flock som Kid uppe i Bohus i ett försök att luckra upp relationerna lite. Förhoppningsvis kommer de bli glada åt att återförenas hos mig i slutet på veckan, men jag vet inte jag... Möjligtvis kan de enas om att boendet hos mig suger. Seriöst, utehagen i Bohus är större än min lägenhet. Kan man muta med majs tror ni?

Om ni vill ha bildbevis på hur Kid trivs kan ni titta på Eragonssidan. Scrolla ner litegrann så ser ni snart världens sötaste ligist...

Brat Camp

2011-07-24T12:59:00.005+02:00

Jag lämnade Kid är hos Irene i Bohus i torsdags för en intensivkurs i social träning. Hon är inte direkt blyg, Kid... Om man blir nedsläppt i en stor flock där man inte känner någon på ett ställe man inte minns att man varit kanske en naturlig reaktion hade varit att gömma sig och försöka utvärdera läget litegrann? Inte Kid, hon travade runt som om hon ägde stället och hann med sina första hakhöjningstävlingar och efterföljande utfall innan jag hunnit därifrån... Suck. Hon är en liten primadonna den där pälskorven...

Nu efter ett par dagar verkar hon ha lugnat ner sig lite, allt flyter på och hon är gladare. Strax ska jag Märta och Mette-Marit sätta oss på bussen för att stegvis börja återförena flocken. Det blir tomt här hemma med bara Bosse och lillsorken, men det är ju högst temporärt! Jag undrar vad de tänker de små liven... som vi ställer till det för dem! En kortsemester i Bohus är knappast ett straff, jag tror nog jag kommer få muta rätt hårt för att få hem tjejerna sen. Här i lägenheten är de inte direkt bortskämda med gigantiska utehagar...

Handduksbus

2011-07-20T23:08:00.003+02:00

När en liten sork busar i soffan är det svårt att inte fylla minneskortet...

Update

2011-07-17T20:59:00.002+02:00

Ja, så var semestern slut... Lägenheten är nu någorlunda beboelig, det som saknas är vatten i köket. Sabla rörmokare att ta semester i juli! Hur länge har de tänkt att jag ska behöva diska i badkaret?

På sorkfronten har det hänt mycket. Vi har haft sorkträff, vilket var lika fantastiskt roligt som förra året. Så många fina små pälskorvar att titta på, gosa med och prata om.

Lykke är en rar liten sorktös som gjort storstilad entré i flocken, det känns som att hon alltid varit här. Jag var sjukt nervös innan för att hon skulle få samma hårda mottagande som Kid fick när hon kom till oss, men det har inte varit några problem alls. Hon har visat att hon redan bemästrat konsten att kissa flockkollegor i ansiktet och när hon kissar ner Bosse brukar hon avsluta med ett litet popcornskutt :). Lykke skriker så fort hon hör att porten öppnas och hon skriker högt, så högt att man hör det genom ytterdörren...

Bosse har gått ner 150 gram och verkar inte missnöjd med det. Nu får jag börja kolla så han inte går ner för mycket!

Mette-Marit kurrar väldigt mycket sen Lykke kom till oss, nästan lika mycket som Bosse. Hon har sin egen lilla signatur på kurret, hon lägger till ett popcornskutt lite då och då av en för mig outgrundlig anledning. Kanske är hon nöjd med att hon tror hon chefar till det?

Märta har sedan sorkträffen fått finna sig i tvångsgos och hon är kanske inte direkt nöjd med det, men jag känner att det går framåt! Hon är så himla fin, lilla Märta-Mus...

Kid... Kid, hon är inte så glad nu... Imorse vaknade jag av att nån chirpade, det där galna ljudet som låter som en hysterisk fågel. Det är Kid som står för det i min flock och jag upplever det som att hon chirpar när hon är väldigt upprörd. Imorse var det Mette-Marit som antagligen mobbat henne, för det fortsatte hela förmiddagen. Jag tror tyvärr inte Kid har någon riktig koll på hur man ska bete sig i en flock. Hon köptes i en zooaffär och fick sen sitta själv i en månad eller så medan hennes dåvarande matte letade reda på "den perfekta kompisen" till henne. Sen kom de till Eragons båda två när Kid var ett halvår och ganska snart till mig för jag kunde inte motstå lurvtussen... Inskolningen med min tokbondade trio gick ju sådär som ni kanske minns, Kid var liksom van att vara chef, först över sig själv och sen över sig och en till, och jag upplever det som att hon aldrig riktigt kommit in i gemenskapen. Hon interagerar liksom aldrig med de andra utan håller sig för sig själv. Det hon tyvärr gör är att attackera... Hon ger sig på vem som helst som råkar promenera förbi ett gömsle där hon ligger, flyger ut som en liten muräna . Hon känner sig antagligen hotad och tycker att "anfall är bästa försvar". Då känner de andra att de måste sätta henne på plats och tala om att hon inte är flockledare och då känner hon sig ännu mer hotad. En ond cirkel. Vi tänkte testa flockterapi och hon får antagligen komma på terapikollo till Irenes flockar i slutet på veckan. Mer om det en annan dag!

Bosse och vikten...

2011-06-29T09:38:00.001+02:00

Gräs är gott, det är de alla överrens om i alla fall. Här ser vi sex sorkar som låter sig väl smaka av det gröna guldet. Fem av dessa står upp, en ligger ner - Bosse. Jag har haft lite svårt att förstå varför min sorkman är så överviktig. Det hade ju varit en sak om han haft en 45x60 bur med en pelletsskål som enda sällskap, men Bosse bor rymligt, med sällskap och har inte ätit en enda pellets på ett år, inget annat kraftfoder heller för den delen mer än ytterst tillfälliga matskedar med hel havre som jag strött direkt i spånet och lets face it, som de jobbar för att hitta kornen måste det liksom kosta mer än det smakar, rent energimässigt.

Bosses vikt är inte extrem, han väger 1250 gram, men att han inte orkar stå upp på sina fötter när han äter tyder ändå på att ha väger för mycket för sin kropp. Det ironiska är att jag tror det är Billyhylleburen som är en av bovarna. Ala sorkar mår bäst av ständig tillgång på hö - utom undantagsfallen. I Billyhyllan har Bosse kunnat äta precis hela tiden och det har han gjort också. Flickorna har ätit och sen gått och lagt sig för att vila. Bosse har också vilat, men lagt sig ner på stället och fortsatt äta. I alla Linköpingsburarna var han tvungen att flytta på sig för att få hö, och sen gå ur hölådan för att hitta ett skönt sovställe på fleecen. Förflyttning=motion.

Nu börjar alltså Operation Rör På Fläsket. Om Bosse sover i hölådan tänker jag lyfta ur honom så att han i alla fall får gå tillbaka när han vaknar för att äta. Om han läger sig ner när de äter gräs (alltid...) tänker jag klappa honom så han ställer sig upp, åtminstone ibland. Bosse är fyra år, om han ska vara kvar lika länge som Julgrisen får vi börja ta hand om hans kropp! Åkommor som Bumblefoot och Impacted Rectum är mycket vanligare på överviktiga grisar och hittills har mitt lilla fetto klarat sig (ta i gnagarbro) men det finns ingenting som säger att han alltid kommer vara så lyckligt lottad.

Idag är första dagen på resten av ditt liv, Bosse!

Vattenmelon gilla

2011-06-28T12:42:00.001+02:00

Lykke har inte facebook, det har ingen i vår familj, men man kan gilla saker utan att trycka på knappar. Lykke gillar vattenmelon. I bakgrunden ser vi Bosses uppburrade bakdel. Bonus!

Hon är här nu...

2011-06-27T22:24:00.002+02:00

Jo, det är hon. Den lilla piraten med den gälla stämman kom på midsommardagen med sitt entourage, som det anstår en diva. Hon är söt, så söt att det är lätt att glömma bort att andas när man tittar på henne. Kroppen är hälften svart, hälften brun och ansiktet har den mest bedårande lilla vita bläs. Resten av ansiktet är en hyllning till slumpen. Öronen är stora och utstående så att hon hör när maten kommer. Då skriker hon så att Kid, ja, ni läste rätt, Kid, undrar vad som står på. Den regerande värlsmästarinnan i skrik har mött sin överkvinna... och jag smälter som en isglass i micron bara jag tittar på lillsorken.

Vi bor i den halvfärdiga lägenheten nu, alla lika temporärt. Sorkarna har en fleecehage med höbingar i köket och jag sover i vardagsrummet medan jag jobbar i sovrummet (det kallas "semester"). Återgången till fleece känns dubbel, mer jobb med städ, absolut, men det går att ha en väldigt stor hage... Fleecehagar kan nog också vara positivt för den något överviktige Bosse, men mer om det en annan dag.

Först fick Lykke och lillasyster Plira inta hagen, sen la vi till, i tur och ordning, Mamma Marsvin (numera Garbo), Bosse, Märta, Kid och sist Mette-Marit och Mimmi tillsammans. Om Mimmi någonsin trott att hon hade chefspotential så är de fantasierna long gone nu om vi säger så. Hon har fått en del däng de senaste dygnen, men så var det ju också hennes uppdrag. När Plira och Garbo följde med Anna hem stannade Mimmi kvar som förkläde, vilket betyder "ta skit från Kid och Mette-Marit så att Lykke slipper". Mimmi har utfört sitt uppdrag med bravur. Julgrisen kan vara stolt över henne!

Två filmer från Lykkes första dag med sorkkvartetten! Det har tagit en halv evighet att få in dem i datorn, mitt mobila bredband gillar inte min nya lägenhet...

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Jag renoverar

2011-06-09T21:26:00.006+02:00

Det är som sagt lite mycket nu. När jag inte jobbar eller plockar gräs jobbar jag i mitt eget privata gulag som förhoppningsvis kommer bli en trevlig bostad för mig och sorkarna en vacker dag i en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid. Jag gillar ju att fixa fina bostäder åt sorkarna, även om jag medger att jag halkat efter grovt på sorkinredningsfronten... En julröd Billy med klart begränsage fleeceresurser (eftersom det mesta är nedpackat sen flytten) inspirerar liksom inte.

Nu är det inte bara sorkinredning jag är smått besatt av utan även människodito. Jag kan inte gångertabellen, men kan det mesta av ikea-katalogen utantill och namedroppar värre inne på Svenssons i Lammhult (obs, inte i Småland då, utan den på Järntorget...) än när jag tittar i mina egna skolkataloger. Genant är vad det är. Hur som helst... Jo, om man har en sådan eh... läggning? så får man ibland för sig att bredspackla och slipa fyra vardagsrumsväggar i fem omgångar eftersom vävtapet får ens ryggrad att krokna. Man kan också få för sig idiotiska saker som att riva ut ett i stort sett fungerande kök... med tillhörande laminatgolv och knacka ner 50 kilo kakel med vägg (för väggen följer tyvärr med - varje gång) för att köket inte känns "som mej". Ja, och sen när man slitit ändan av sig då vill inte de ohjälpsamma sabla hantverkarna omedelbart ställa sina tjänster till förfogande. Då måste man vänta, ett rent elände för någon med begränsad tilldelning av tålamod. Gudars skymning... ja ni hör ju att det är synd om mig?

Men okej, sorkarna då... det här är ju trots allt en sorkblogg. De fyra hormonmarodörerna har satt nya rekord i att göra buren osäker. Alla har försökt göra småsorkar med alla, det har kurrats med stämband som inte vanligtvis kurrar och Bosse har givit Kid på moppo. All in all är det en genuint oynnsam miljö för en liten Lykke att skolas in i och jag hoppas att stormen bedarrar snart.

Bonusbilder på en mycket ovillig Bosse som får öronen rensade, stackaren.

Hej då Selma...

2011-05-29T19:57:00.002+02:00

Fina lilla Selma, vår skrikiga, gräsgalna och självsäkra luddboll till storkusin... Vi saknar dig.

Mat?

2011-05-24T12:43:00.001+02:00

Jag har misslyckats rätt fett med att få mina sorkar att associera min närvaro med kärlek och positiv beröring... men om det fanns betyg i betingning så hade vi alla fått A+ i området mat. Det finns massor med fina kort på Mette-Marit, något som egentligen är rätt otroligt med tanke på hur skygg hon faktiskt är. Hemligheten stavas M-A-T och så länge de farliga händerna hålls framför nosen är allt okej. Det är tur att sorkar är söta ut nosperspektiv...

Småsorksbus

2011-05-23T08:20:00.003+02:00

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Det är inte så konstigt att Plira väger minst av sorkungarna, hon gör av med alldeles för mycket kalorier på motion! Det var väldigt svårt att hålla sig för skratt när en liten söt och hennes syster kör ett alldeles eget Göteborgsvarv i temporärburen.

Santino och Julgrisen fick en egen låda att hänga i med ett stort och ett litet hus - för att matcha deras respektive storlekar. Tyvärr uppstod viss förvirring om vem som skulle ha vilket hus men som fotot visar så hittade de rätt tillslut. (När Julgrisen låg i det lilla huset syntes både nos och bak).

Jo, Lykke ska bli en Bossebrud, men vi skyndar långsamt i den frågan. Enligt Anna blir det "så snart hon är mogen för det" vilket kan stå i direkt relation till den tidpunkt då Anna är mogen för en separation :). Jag tror hur som helst att det är bra för ett litet djur att få vara med sin mamma lite längre än vad doktrin beskriver som absolut nödvändigt och att hon då är ett par månader när hon kommer till mig gör faktiskt ingenting alls, det kommer ändå kännas som att jag haft henne sen hon var baby :)

Julgrisen is da man!

2011-05-22T11:26:00.002+02:00

I går morse var vi på Landvetter och hämtade Anna som varit i Utomlandet och roat sig med allehanda ting. Jag säger vi eftersom bilens baklucka fick förstärkning av 7 sorkar som levererades på Landvetteravfarten av en stressad Irene på väg till jobbet. En av dessa följde med in i ankomsthallen, gissa vem?

Julgrisen är århundradets coolaste sork. En flygplats borde ju rimligtvis vara rätt skrämmande för nån som väger knappa kilot, men Julgrisen klampade förnöjt omkring i transportbagen och pratade med sig själv trots allt folk och oväsen. En gång stack han upp huvudet genom öppningen så jag fick mota ner honom igen. Jag vet inte om han letade efter Anna eller om han ville kolla avgångarna för att kunna hitta en bra väska att smita ner i...

Jo, det fotades och finns en del att berätta om de andra 6 sorkarna och sorkkvartetten, men det får bli en annan dag för det tar sån tid att ladda upp film.

Är det INGEN som orkar räcka en gammal man tandtråden?!?

Vi lever!

2011-05-19T12:06:00.002+02:00

Det blir inte mycket bloggat nu... Sorkarna äter gräs och jag plockar gräs. Flera gånger i veckan blir det maskrosor som tillägg och jag skrattar åt den sorkmatte jag var för ett år sedan. För ungefär ett år sedan skickade jag nämligen ett ängsligt mail till Irene och Anna där jag frågade hur många maskrosblad man vågade ge per dag. Jag förklarade att jag naturligtvis förstod att maskrosor var olika stora och sorkar olika känsliga men på ett ungefär? Irene svarade snabbt att enligt en studie genomförd på Maskrosinstitutet i Schweiz (L'Institute de Taraxacum en Suisse) var gränsvädet för urinstensrisk 6,5 maskrosblad av schweizisk standardstorlek per kilo vuxet marsvin och dag*. Såna svar gläder en lika delar neurotisk och spydigt lagd marsvinsmatte. I år plockar jag världsvant nävar med maskrosor utan ångest och tänker att det jämnar ut sig under året.

Ny noja är att Märta ska dö eftersom hon nu är 5 år. Är hon inte lite bred över baken? Kan det vara cystor på gång? Sover hon inte lite väl mycket? Om Märta ligger och sover på sidan kan jag, bara för att få bekräftat att hon inte är sjuk, rassla med en plastpåse eller öppna altandörren. Inte konstigt att hon måste sova, hon blir ju väckt hela tiden. Ser ut som en rugguggla gör hon också eftersom hon gärna ligger i Colinahusen som jag dränkte i olja för några veckor sen... Kid liger visserligen också i husen, men hennes päls... ja, ni vet...

*Irene kan ha formulerat sig något annorlunda... :)

Märta uttalar sig...

2011-05-09T21:04:00.005+02:00

Ja, som sagt har vi det lite körigt nu... Det är väldigt mycket gräs som måste ätas och hur vi än tuggar så blir det bara mer och mer! Med rätt prioriteringar och ett tight schema lyckades vi klämma in lite maskrosor också, men den här situationen är i längden helt ohållbar!

Nu har tiden kommit för alla sorkar att lägga ner allt vad de har för tassen och gemensamt ägna sig åt allt utomhusätbart! När vi nu längtat efter gräs hela den långa vintern kan vi ju inte låta rådjur och kaniner äta upp hela härligheten?!

(känsliga sorkläsare varnas för nästa stycke)

Det har dessutom kommit till min kännedom att det finns något som kallas, ja, helst vill jag inte säga ordet, det är helt fruktansvärt men... det kallas för gräsklippare. Så, hur som helst, detta hemska som vi inte bör nämna vid namn är helt enkelt en maskin som klipper av gräs - utan att äta upp det!!! Har ni någonsin hört om något så gräsligt?! Den klipper avdet fina gräset och låter det sen bara ligga där och ruttna på marken... Jag tänker på de stackars sorkar som aldrig får smaka det gröna guldet och tänker på vilket SLÖSERI med mat som de där hemska maskinerna håller på med. Jag får tårar i ögonen!

*paus för att Bosse ska hjälpa till att putsa bort tårarna*

Så, det är alltså allas vårt ansvar att se till att det som inte bör nämnas vid namn inte har något gräs att slösa bort. Ta hjälp av älgar, rådjur, hästar (de äter en hel massa!), kaniner, kor och harar. De där stackarna som bär er in och ut som inte fått det fina garnityret och tarmsystem som krävs för att tillgodogöra sig gräs kan också hjälpa till (det är ju trevligt att göra dem lite delaktiga), de kan plocka gräs och ge er när det regnar eller är för kallt eller mörkt. Om ni redan är upptagna med att äta kan de plocka för att ge till de som är mindre lyckligt lottade, utsvultna grannsorkar eller så.

Kom igen nu allihop och allesork! We can do it!

Det är mycket nu...

2011-05-09T20:54:00.003+02:00

mest gräs...

Snabb kvälls-fika!

2011-04-28T07:50:00.002+02:00

Förra sommaren var sorkarna ute på gräset alldeles för lite. Jag var nervös att det skulle vara för kallt, för blåsigt, för fuktigt och att de skulle dra på sig lungtuberkulos och dö en lång, plågsam död som skulle vara bara mitt fel. Dessutom var jag helt värdelös på att fånga dem... Det var först framåt slutet på sommaren som jag började fatta att sorkkvartetten faktiskt är rätt tålig och att om vädret inte är optimalt kan de ändå vara ute en kortare stund! Jag lovade mig själv och sorkarna att nästa sommar skulle det minsann bli andra bullar av!

Vi har fått överdelen till en 120-bur av grannen som tidigare haft marsvin och den är nu vår snabb-utebur. Igår kom jag hem vid halv 7-tiden. Det var rätt blåsigt och inte alls sådär sommarvarmt som i påskas men det tog 15 sekunder att ställa fram gallret och ytterligare 15 att hänga en filt över för vindskydd och allmän mysfaktor. Sen var det bara att fånga sorkar och sätta sig och titta. När jag började frysa efter en kvart så gick vi in allihop!

Det är helt otroligt hur de älskar gräs...

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Ny utebur!

2011-04-23T11:45:00.002+02:00

Hurra, den kom fram innan påsken! Vår nya utebur som jag hoppas kommer kunna användas varje dag i sommar. Kan vi kanske komma överens om att regn kan komma ungefär två gånger i veckan sent, sent på kvällen under sommaren? På det sättet håller vi gräsmattorna gröna och tillgängliga för små sydamerikanska gnagare...

Nu är underverket ordentligt inoljat med paraffinolja så att den förhoppningsvis kan hålla i flera år. En fiffig funktion är att den kan användas på två sätt, antingen som en 120x120 cm stor bur med täckande tak, eller som en större sexkant utan tak. Konfigurationen med tak blir nog den som kommer användas mest här, när golvet är av gräs är utrymmet inte så himla viktigt, tydligen...

Lite bilder...

Kid låter sig väl smaka av det gröna golvet

Nomnom för fyra sorkar

Hej hej! Lite upptagen just nu, kan du komma tillbaka en annan dag?

Fleecesängarna la jag dit i fall de skulle känna sig kalla om tassarna...

Såhär ser buren ut i sin helhet! Pinnarna som håller ihop sidorna går att trycka ner i marken så att buren står helt stabilt. Den skulle helt klart klara en hund eller katt som som hoppat in i trädgården. I alla fall en stund, jag kommer aldrig lämna dem helt obevakade.

Present!

2011-04-22T15:41:00.000+02:00

Mette-Marit har fått en present från sitt största fan, Irene. En luva som matchar hennes personlighet perfekt! Mette-Marit är tyvärr den enda av mina sorkar som klär i rosa...

Lykke

2011-04-21T18:03:00.007+02:00

Ni har kanske redan läst den stora nyheten på Maskrosmarsvin? Sorkkvartetten kommer att utökas med en mini-lillasyster lagom till sommarsäsongen. Hon är så liten, så liten och känns som en liten kycklingunge i handen, men Lykke är ganska tuff och jag tror inte hon kommer ha några större problem att hantera Bosse och gänget. Jag har svurit på en höbal att ingenting någonsin ska fattas lillsorken, hon ska få bada i hö, aldrig sakna sorksällskap, få de bästa ekologiska grönsaker som finns att tillgå och aldrig, aldrig behöva vara sjuk eller ha ont längre än vad som krävs för att ta taxi till Bosse på Blå Stjärnan.

Hon har fått träffa Bosse redan..

...och hon tycker han verkar rätt mysig. (vi kanske ska låta bli att kalla honom "Farbror Bosse")

Det är rätt svårt att fotografera nyfikna småsorkar.

Ja... det är som sagt rätt svårt att fotografera småsorkar... Här kommer några försök till ett "familjefoto". Jag känner mig tvingad att tillstå att vi har en bit kvar till något som kan hänga i guldram ovanför buren...

Lykke och Mamma Marsvin

Här är Mamma Marsvin någorlunda skarp i alla fall!

...här är inte mamma marsvin så skarp..

Här syns alla fyra! Santini och Mamma Marsvin visar ansiktet - Bonus!

Här är också alla med på bild... typ.

Santini börjar tröttna, men här är Plira rätt skarp!

Nu är Lykke på äventyr bakom soffkudden

Och här drar Santini iväg för att försöka hitta henne!

Det här med sorknosar...

2011-04-13T21:00:00.004+02:00

Märta i huset närmast kylskåpet. Burens mest eftertraktade läge vid matutdelning

Lillasyster Skrik är lika hungrig som Märta!

Gud som de tigger, sorkarna. Tiggandet har tagit helt nya proportioner efter gräsets comeback i sorkarnas kostcirkel. Än så länge är gräsandelen inte särskilt stor, av rent naturliga och årstidsmässiga skäl, och sorkarna är HÖGST missnöjda med detta. När jag kommer ner på morgonen skriker de så jag är rädd att de ska väcka grannarna och Märta har ett nytt tricks, hon vinkar hysteriskt med framtassarna som om de skulle kunna bära henne genom luften och upp till maten två livsviktiga sekunder innan den når buren.

Klimatsmart?

2011-04-12T09:28:00.002+02:00

Jag gnäller lite på Märta för att hon är så ovillig att beakta klimatperspektivet på grönsaker. Vitkål går fetbort, liksom palsternacka, kålrot, rotselleri (men där förstår jag henne!) och nu senast är det den tidigare så omtyckta moroten som bemöts med ett "Meh, morot...? Ball...". Alltså ratar Märta numera alla grönsaker som kan växa norr om tyrolen. Kenyanska sockerärtor, spansk paprika och italiensk broccoli går däremot bra.

När jag beställde sorkarnas utebur hittade jag något som får Märtas saknad av miljöansvar att blekna... Låt mig presentera produkten buteljerat djurvatten

Premiär!

2011-04-09T11:39:00.004+02:00

Igår var jag okarakteristiskt vågad... Hemkommen från hundpromenaden tyckte jag att det kändes väldigt varmt på baksidan och utan alltför mycket överläggning med mig själv slängde jag ut fyra kompostgaller, ett par tunnlar och fyra sorkar! Det var definitivt déjà vu för sorkarna, eller kanske snarare déjà mangé, för de började äta på en gång! Det blev bara tio minuters utevistelse, men ändå, det är början på en ny era! Lite jobbigt var det nog allt med solljuset, men vad gör man inte för nomnom?

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Google och sorkbloggen

2011-04-08T13:48:00.000+02:00

Det finns en väldigt rolig funktion i blogger som heter Google Analytics. Det är en liten storebrorsfunktion som jag egentligen inte begriper mig på särskilt mycket, men vissa funktioner har jag förstått. Roligast är den som talar om vilka sökord folk kommit till bloggen på. De flesta har sökt på "Bosse och Brudarna" i alla möjliga och omöjliga varianter, men det finns avgjort roligare sökord och frågor.

Jag tror till exempel inte att de som söker på "sork i hus" finner vad de önskar när de får se mina pälskorvar i colinahus... ¨

Vissa förvirringar är jag själv skuld till, jag menar, vem döper egentligen ett marsvin till Mette-Marit? Det finns nämligen många som undrar "hur lång är Mette-Marit?". Svaret blir att det är lite oklart... men jag tror att hon vid behov kan bli minst 30 cm från nos till häl!

Personen som ställde frågan "min flickvän hänglade med en annan kille ska jag förlåta henne?" fick nog ingen vägledning av min vision om marsvinshimlen, men det är ju inte mitt fel att personen stavar som en kratta.

Den stackars nyfikna personen som ville bredda sin sexuella identitet och googlade polyamorös göteborg fick nog inte heller någon inspiration - hoppas jag.

Hurra! Äntligen fredag! I helgen hoppas jag kunna plocka gräs på riktigt utomhus. Jag hoppas det blir riktigt varmt!!!

Bluff!

2011-04-04T09:21:00.001+02:00

Nu har jag äntligen kommit åt bloggen! Lätt lösenord, men uppkopplingen krånglade lite och sen är jag inte van vid Mac... Hur som helst, jag vill å det bestämdaste ifrågasätta äktheten i den genanta videofilm som publicerats med "mig" i huvudrollen. Det är ju helt uppenbart en stuntsork, eller kanske möjligtvis en stor stunthamster i bossedräkt. Jag skulle aldrig bete mig så korkat. Jag, jag är ju smidig som en panter, ni har väl sett mig i tidigare filmer?! Jag har dessutom stil och klass, tölpen i filmen är ju rent pinsam... Ja, ja, jag ville bara offentligt gå ut med sanningen. Antaglien är ni tillräckligt källkritiska för att själva avslöja en bluff när den slår er på nosen, men för säkerhets skull, liksom...

Ballerinan Bosse

2011-04-03T10:02:00.000+02:00

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Jag satte sorkarna två och två i plastbackar i soffan medan jag städade buren (orkade inte rodda ihop hundsäker hage). Bosse är normalt en ganska försiktig general... men han verkade bestämt sig för att han dragit det kortaste strået i fråga om sällskap och lyckades tillslut ta sig över till Märta och Kid. Jag höll på att kvävas av återhållet skratt! Eftersom det ser ut som att han tar emot sig med överkäken blev tänderna kontrollerade under mycket skrik och pip, men de var tack och lov bara normalt sneda.

Smidig som ett kassaskåp? Nice entré, Bosse. Tjejerna blev säkert väldigt impade av din smooth-operator-manöver...

På allmän begäran...

2011-03-31T23:06:00.004+02:00

Två filmer från flockburen :) Gurkrugby är en sport jag spår kommer bli väldigt stor under 2011! Vi kanske ska starta en liga?

Untitled from cavycritters on Vimeo.

(och bara så ni vet, husen var bara borta minuterna när de åt gurka och jag filmade. Sen fick de tillbaka dem, såklart. Sorkar förstår att offra sig lite för konsten va?)

Plötsligt händer det!

2011-03-30T21:25:00.004+02:00

Inga mängder, direkt, men man ska ju börja försiktigt...

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Nu tjuter sorkarna mer än någonsin vid varje rörelse på undervåningen, det är som att de tror att jag tjyvhållit på gräset hela vintern och de är fast beslutna om att få sin beskärda del från och med nu... Förhoppningsvid går det att skörda vetegräs till helgen, annars får jag väl ge mig ut och finkamma söderväggar igen...

Sex snarlika kort på älsklingen Märta...

2011-03-28T23:03:00.003+02:00

Jag är på kurs och sitter i den breda fönstersmygen på ett hotellrum, inte bara för att jag älskar breda fönstersmygar utan också för att de tjocka väggarna gör att jag måste lägga ut mitt mobila bredbandsmodem i stuprännan för att få någon mottagning...

Sorkarna är hemma med sorkmormor som i helgen hittade fyra grässtrån att glädja sina fyra sydamerikanska gnagarinneboenden med. Betyget? Jo, de tyckte det var gott men alldeles för lite. Nu står två brickor vetegräs på fönsterblecket (hemma...) så att vi snart ska kunna leka sommar i lite större omfattning och jag surfar efter den optimala sommaruteburen. Just nu lutar det åt den här, som antingen monteras som fyrkantig med lock eller som större, sexkanting utan lock.

Strö vs Fleece

2011-03-21T22:43:00.005+01:00

Några halvkassa bilder för att illustrera sorkarnas kärlek till fleece...

Vi har ju kört med strö i buren sen vi flyttade till Göteborg. Strö och hö, och jag har pratat om hur mysigt det är med hö höverallt och hur sorkarna älskar det. Det har en bonus, det blir mindre sorktvätt, och igår tvättade jag sorktvätt för första gången sen vi flyttade. Jo... sorkarna har en hel del fleecesaker...

Ikväll la jag ner två rena fleecesängar och det tog inte många minuter förrän där låg en sork i varje. Sen utbröt viss huggsexa om vem som skulle få sova i sängarna, vilket urartade något som liknade hela havet stormar. Naturligtvis blev ingenting bättre av två sängar till. Det är ju inte antalet som är problemet utan att sorkpolarens säng kanske har mjukare fleece eller ett bättre läge än ens egen. Det vet man ju inte förrän man provat och för att prova måste sorkpolaren ut ur sängen i fråga. Konsekvenser, liksom. Trist men nödvändigt.

Slutsatsen är att sorkarna älskar fleece. De älskar hö också, och fleece och hö och fleece osv. De vill ha massor av båda två och så kommer det naturligtvis bli i nästa bur.

Nyfiken orange och hans kompis! (aka Bruno och Didde)

2011-03-20T16:51:00.000+01:00

Hej! Vem är du? Vad har du i händerna?

Va?! Har du ingen persilja?! Jag är djupt chockad och besviken på dej. Här har man gått och hoppats och längtat... Jag känner mig så sviken!

Eh... kanske finns det någon annan där ute? Någon med bättre persiljekontakter och som också har en juste ungkarlslya för två ledig?

Ja, för ni tror väl inte jag flyttar någonstans utan min punkarpolare? Ursäkta oss, nu ska vi faktiskt dricka lite ljummen folköl och lyssna på Ebba Grön. Grönt är ju en rätt speciell färg för marsvin, som ni kanske förstår. Knacka på huset när vår familj är här!

Stora pallkragen

2011-03-19T10:25:00.000+01:00

I stora pallkragen huserade en samling tjusiga damer med kastraten Gubben. Ingen av dem var särskilt intresserade av att bli fotade så alla fastnade inte på bild, tyvärr.

Gubben, Sienna och eh... nåns morrhår

En blyg Solero tar skydd under biltemapallen...

Hm... tror det här är Sienna! Paloma syns i bakgrunden.

Längst till vänster syns snygga Freida.

Är det här Geri? I så fall hör fotot egentligen till en annan pallkrage... Bedårande nos i alla fall!

Paloma, så långt bort från mig hon kunde komma.

En klart skeptisk Angelina i ett hörn.

Gubben och Paloma i skydd av pall, antagligen nynnades: "så länge vi har varann!"

Mer Eragonfoton!

2011-03-18T14:08:00.001+01:00

Tre små nykastrerade satt också i handduksfordrade burar med allt gott man kan tänka sig. Inte särskilt mycket tjo flöjt-känslor just idag kanske, men destå roligare blir det sen när de slipper ensamheten deras hormoner försatt dem i.

En halvrakad Krister,

en klippt Johnny..

och världens sötaste Justin!

Nån som vill satsa några gurkskivor på att det inte kommer ta särskilt lång tid innan dessa charmörer lever livet i med plural i damer?

På Eragons!

2011-03-17T19:12:00.003+01:00

Det blev en del bilder, även efter osentimental rensning av minneskortet, så det får bli flera inlägg. Vi börjar väl i Eragons Gruppbostad för Delvis Opassliga Marsvin, även kallad "pallkragen med älsklingarna". Här bor Clark Kent som är den enda kvarvarande ormsorken med vissa rumpproblem, hans sneda men högljudda hustru Lois Lane och deras sambo Cocos som behandlas för åkomman bumblefoot.

Lois Lane

Clark Kent

Clark vill pussas!

Cocos

Lois Lane lyssnar

Cocos onda fot badar fotbad.

Sorkgudars skymning så mycket hö!

2011-03-15T21:25:00.003+01:00

Det var leverans idag... Två papperssäcksklädda balar väntade på mig när jag kom hem och jag kunde liksom inte låta bli att känna mig lite som Joakim von Anka (fast kanske mer som Märta von Sork?) när jag hivade in allt det fantastiska i boden. Sorkarna lät sig väl smaka!

Ikväll var det marsvin på TV i ett program som går ut på att en familj som ska välja en hund. Marsvinen hade (en ganska beskedlig) höhäck, gnagarblandning och bara ett hus, men de var två, hade i alla fall massor med hö, marsvinskompis och en stor bur. Det bästa var att de sa "marsvinen var ju här först, så hunden får inte vara dum mot dem". Kanske inget direkt citat, men det var andemeningen i alla fall. Jag blev glad av att det kom fram att man inte gör sig av med djur för att man skaffar ett annat! Hur många sorkar ligger inte på blocket för att "vi skaffat hund och inte har tid längre"?

Nu ger Kid vattenflaskan en omgång igen... Här hemma serveras ingen c-vitamin i vattnet eftersom Kid ensam konsumerar tre fjärdedelar av allt vatten. Kan man testa ett marsvin för diabetes? (och vad gör man om det råkar vara så att hon har det? mäter blodsocker och ger insulin?)

Gääääsp!

2011-03-15T09:28:00.001+01:00

Ibland fångar man oplanerade motiv... Här ville jag fota snygga Mette-Marit när hon ger en videgren vad den tål, men Bosses lilla rosa tunga mitt i en gäspning blev en liten bonus även om den är ur fokus!

Mod-motivation

2011-03-14T19:18:00.002+01:00

Mette-Marit har dubbla känslor för mig. Å ena sidan är jag döden på två ben, å andra sidan kommer mina händer allt som oftast med mat. Hon verkar i alla fall ha resonerat sig fram till slutsatsen att om man ska dö kan man lika gärna göra det med magen full.

Feghet byggde inte denna vackra kropp.

Söt sudd

2011-03-13T22:12:00.004+01:00

Det är hopplöst svårt att fota Kid. Inte nog med att hon slår världsrekord i hispighet, hon är fluffig också, så om hon rör sig minsta micromillimeter (genom att t.ex. tugga eller... eh... andas.) så blir det suddigt när man fotar utan blixt. Men hon är söt, det kan man inte invända emot... speciellt när hon äter upp lilla videung.

Städfilm

2011-03-10T21:32:00.003+01:00

Minsann, här blåser förändringens vindar inte bara runt husknuten utan också i burstädningsrutinerna. Vi får finbesök imorgon, något som ju kan motivera en burstädning... men jag kände mig lite lat, så det blev en trekvartsstädning. Trekvartsstädningen sparade in micklet att gjöra iordning en golvhage åt sorkarna, fånga in dem och dessutom att ta bort häftklammrar ur tidningar och tejpa dem. Jag lät sorkarna vara kvar i buren, sopade bort spån och hö runt dem, lät de i stort sett rena tidningarna vara kvar och fyllde sen på med nytt och rent.

Sorkarnas reaktioner på påfundet var blandade och innefattade allt mellan "Satan. Perkele. Min sista stund är kommen!" och "Tjo flöjt! Mer av sånt här" med ett par ur sorkvinkel oundviklinga tolkningar till "Vad det än är som än händer så är jag säker på att det innebär att vi ska få något gott i magen!"

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Hm... Borde kanske sätta upp någon skylt om att sorkantalet på bron inte bör överstiga två? Jag har verkligen ingen aning om hållfastheten på gjutpapprör...

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Back in business!

2011-03-09T20:24:00.007+01:00

Ja, idag låg världens finaste lilla simkort till vår internetpinne och väntade på mej när jag kom hem! Sorkarna och jag är tillbaka i internetvärlden! En liten tillbakablick kan nog vara på sin plats...
De fyra små i sin femstjärniga pallkrage på pensionat Eragons. Människor och sorkar har lite olika kriterier för vad som gör en pensionatsvistelse trevlig.

Det enda som hade kunnat förbättra pensionatsvistelsen hade väl kanske varit en direktutgång till...

...sommaren... men om man blir kvarhållen i tullen för att man har rester av löv på skosulan blir det nog svårt att smussla in fyra sydamerikanska gnagare. Sorkarna är inte så lätta att resonera med och hade nog inte begripit att hålla tyst.

Det är fantastiskt fint i NZ och vi fyllde alla minneskort, men foton gör det liksom inte rättvisa!

Hemma!

2011-03-02T07:29:00.002+01:00

Vi är hemma nu. Jag i min egen säng, sorkkvartetten i sin egna billybokhylla. Det har varit underbart med semester, tre veckors ljuvlig respit från ishelvetet i fosterlandet. Slippa tumvantarna och mössan, byta ut kängorna mot flipflops och kunna gå omkring i sommarklänning med en glass i näven. I Nya Zeeland är sommaren perfekt.

Jag har ätit obscena mängder lokalodlad vattemelon (15 kr st) och tänkt på sorkarna varenda gång. Tänkt på sorkarna har jag också gjort när jag bläddrat i digitalkameran (eftersom jag tydligen missade att tömma den helt innan jag åkte) och när jag sett allt grönt gräs och maskrosor som Jordbruksverket sorgligt nog förhindrat mig att direktimportera. Jag tror sorkarna skulle trivas i Nya Zeeland, där är gräset grönt året om.

Sorkarna är väl ungefär som när jag åkte. En har lite längre framtänder och alla är avgjort renare eftersom Irene badat dem under pensionatsviselsen. Alla förstår att uppskatta mitt persilje- och romansalladsfjäsk och Kid är ny ligaledare på fjantighet eftersom hon springer och gömmer sig med allt käk, även tumnagelsstora bitar persilja som räcker i ungefär en halv sekund. Mette-Marit visar prov på stort mod (eller hungrighet) och håller sig framme vid kanten under all servering. Jag tror minsann att hon är störst av sorkarna och funderar på att i fortsättningen på idrottsmanér kalla henne Mette-Marit "Biffen" Sork.

Inlägg med bilder kommer så snart jag fått igång internet hemma igen.

Någon form av uppdatering

2011-02-17T20:00:00.007+01:00

Är det bara jag (Anna) som åtminstone en gång om dagen klampar in på den här eminenta sidan och noterar att ingenting hänt? Troligtvis inte. Däremot är det förmodligen bara jag som svär över min egen inblandning i tystnaden.

Jag har tyvärr ingen aning om när matten tänker återvända från sin resa, för det har jag glömt bort. Trots att jag inte sett röken av det utlovade vykortet (*host*, *host*, *HOST*) har jag faktiskt skramlat ihop en liten uppdatering om vår favoritsorkfamilj. Bosse har ju så dålig täckning på sitt mobila bredband i pallkragen att han är förhindrad att skriva egna inlägg, så jag får ju ta mitt ansvar till hans fans ute i vida världen. Den lyckligt utvalda sorkvakten Irene hälsar att Märtas tänder är i alldeles utmärkt form. Roligt att höra. Dessutom, appropå höra, det var just vad jag gjorde när Kids illvrål ljöd hela vägen mellan Sveriges andra och tredje stad. Det är svårt att avgöra om det kom genom telefonen eller från luften vid vänsterörat. Det var för dagen allt om Bosse och Brudarna.

Den här bilden illustrerar en övergång till ett annat gnagargäng.

Hur är då livet hos Julgrisen och Jäntorna? Jo, man tackar som frågar. Igår brunstade Mimmi och det den sedvanligt glada blandningen av kaos och orgie i boningen. Mimmi sprang runt ivrigt sjungandes med en porr-kurrande Selma efter sig som försökte betäcka lillungen från alla vinklar, medan Julgrisen strosade runt i sin egna värld, glatt kurrande och uppvaktade/parade på allt vad han hittade. Matskålen, till exempel, ser i rätt ljus tydligen precis ut som en villig marsvinsdam.

Det kan inte vara lätt att ha en hjärna stor som en vindruva.

Att göra allt för sina sorkar

2011-02-07T20:09:00.011+01:00

Varning! Följande inlägg skrivs av någon annan.

Det var en gång för ungefär två dagar sedan, en ganska vanlig lördagseftermiddag i Eragonslokalen på Hisingen i Göteborg. Utanför källarfönstren syntes just ingenting, ty det var disigt, mörkt och vad som på ren svenska kallas klassiskt februariskitväder. Bosses andedräkt noterades till en nivå i närheten av en läckande slamsugningsbil och Mette-Marit hade det dåliga omdömet att springa åt helt fel håll när hon under sitt livs största stund presenterades för den enastående, fantastiska, fullkomliga Julgrisen. Märta fick de små risgrynen till tänder inspekterade, inventarien Clark Kent fick ändtarmen rensad och en nykomling med misstänkt bubble foot fick den aktuella tassen både studerad, omskött och dokumenterad. Väl inbäddad i all tänkbar fleece låg Allan i undertecknads famn och förberedde sig för att ta Sylvia och Fred i varsin tass och lätta mot sorkhimlen. Det var, som ni säkert förstår, inte den allra mest hoppfulla stunden i vår världs historia, trots Kids glada tillrop i muntra melodier.

Då fick hon nog, sorkkvartettens ömsinta matte. Hon reste sig upp från det grå cementgolvet, vinkade under lagom sentimentala former farväl åt folk och fä och begav sig mot andra sidan jordklotet. Jag hörde henne mumla något om att importera färska maskrosblad till oss allihop, sedan var hon som uppslukad av den frusna jorden.

Det är inte utan viss rädsla för att den makt jag som sorkbloggvakt plötsligt besitter, ska stiga mig fullkomligt över huvudet. Vad ska jag under tre veckor hinna förvandla denna blogg till för miserabel goja? Nu tror jag i och för sig att den goda tanken var att jag helt kort och koncist skulle meddela bloggägarens frånvaro och en gång för alla lugna alla beroende läsare som inte förstår varför tystnad plötsligt uppstått. Men nu när vi har makten i våra, förlåt - mina, händer, vad ska vi hitta på?

Göda Bosse, kanske?

Bosse och brudarna är snart i tryggt och säkert förvar (när väl Irene kommer hem igen) och deras matte har det förmodligen väldigt trevligt på sitt håll. Det får vi åtminstone hoppas. Skänk henne en medlidande tanke eller två, tänk att vara sorklös i tre hela veckor...

Avslutningsvis vill jag tacka för alla fina ord om och till Allan i inlägget nedan, både från författaren av inlägget och de av er läsare som kommenterat.
/Anna

Allan

2011-02-05T18:12:00.004+01:00

Jag hade massor att skriva om idag, men det får bli en annan gång. Det har hänt något sorgligt som får allt annat marsvinsrelaterat att kännas som att det kan vänta.

Alannah "Allan" Marsvin somnade stillsamt in idag i sin älsklingsmattes famn. Hon sörjs närmast av sin matte och bästa vän Anna, sin oäkte make Julgrisen och sina plastsystrar Selma och Mimmi. Att skriva minnesord över Allan är lite konstigt, för trots att vi träffats många gånger kände jag henne egentligen inte personligen. Allan var en utpräglad enmansgris och kunde som ingen annan göra sig ointressant för alla utom sin utvalda. Nu hade den utvalda tack och lov språkets gåva och vi har har därför haft förmånen att få lära känna denna fantastiska marsvinsartens svar på Greta Garbo. Vi har fått höra om hennes svåra start, hennes sorg efter busungen Sancho, hennes nitiska bevakning av vattenflaskan (och relaterade kiss-i-knäet-talang), hennes liv med Julgrisen och hennes oöverträffade lojalitet och väntrogenhet.

Allan har inte varit sig själv till och från i ett par månaders tid nu. Igår när hela kvintetten anlände till Eragons var hon på topp, men i förmiddags när jag kom till Eragons var hon trött. Anna tvingade i henne lite c-vitamin och critical care och bäddade ner henne i en fleecesäng i en sovpåse med planer att spendera helgen på Blå Stjärnan, men när hon kom tillbaka från ett ärende och lyfte upp Allan somnade hon in efter bara några minuter. Det låter som slutet på en amerikansk film, men det är sant. Allan väntade på sin Anna.

Det finns ett stort Allan-format tomrum i en pallkrage på Eragons. Vi saknar dig, Allan och kompletterar vår vision om marsvinshimlen med vattenflaskornas mest fantastiska vattenflaska som är bara din. Ses en annan gång, sötnos...

(bild från Annas sida)

Hö, massor med hö.

2011-01-30T22:01:00.005+01:00

Märta har två, splitter nya, små söta framtänder i överkäken och har, som Irene lite krasst uttryckte det, "inte direkt förlorat nån vikt...". Märta är inte mycket för transportsällskap (vilket alla sorkar hon delat kupé med bittert fått erfara), så idag drog vi till Eragons bara hon och jag för tandcheck (bara Märta) och umgänge (båda två). Märta hade störtkul på golvet med Karma och Kurran! Sorkar är inte gjorda för att sitta i bur... Jag längtar till sommaren då de kan knalla omkring utomhus!

Annars handlar det mesta om hö här hemma...

Untitled from cavycritters on Vimeo.

Vi har ju kört med strö, inte fleece, i nya billyburen vilket inneburit att vi kan ha hö höverallt något som är OÄNDLIGT uppskattat. Sorkarna riktigt gräver ner sig i höet och njuter. Bosse är allra gladast. Sorkmormor och jag satt i soffan häromdan när det började vissla i buren

Sorkmormor - Vem är det nu som är sur?
Jag- Det där är inte "jag vill inte ligga, Bosse-pipet" Det är Bosse själv som är överlycklig över att han har hö.
Sorkmormor-Har du just gett dom nytt?
Jag- Nej, han inser lite då och då att han har hö och blir överlycklig över det. Hysteriskt gulligt!
Sorkmormor- Det låter inte särskilt maskulint...

Skriker så öronen fladdrar...

2011-01-25T11:58:00.002+01:00

Öronfladder from cavycritters on Vimeo.

I ett trevligt hörn på Eragons finns specialenheten "Eragons gruppboende för något opassliga sorkar". Där bor älsklingen Clark Kent som bara var skinn och ben (och inte särskilt mycket päls...) när han såldes som ormmat i somras. Egentligen är det galet, inte bara själva idén att mata ett djur med ett levande, ångestfyllt annat utan även frågan om vem tusan som vill ge sitt långa husdjur en sjuk, mager gnagare med ohyra och rumpan full med bajs att äta? "Bon apetit, Sir Vääs! Jag hoppas du uppskattar det magra köttet och skabbkryddningen!" Sjukt....

Hur som helst... där bor alltså Clark Kent, hans tjej Lois Lane som haft en hjärnblödning och är allmänt sned och numera även Farmor, en rar liten teddy som tydligen inget hör. Under rådande boendeförhållanden är det inget problem att inte höra när det prasslar med höpåsen, för det gör Lois Lane. Vad Lois Lane saknar i balans tar hon igen med råge i röstkategorin. Jag höll på att skratta ihjäl mig åt hur öronen fladdrade...

-----
Märta verkar rätt obekymrad över avsaknaden av framtänder. Imorde när jag kom ner hade hon forcerat sitt staket och satt med de andra. Det gjorde ju egentligen ingenting, staketet fanns ju mest till för att inte Bosse skulle käka upp alla Märtas pellets. Intressant nog är Märta själv inte särskilt intresserad av pellets nu när hon får hur mycket hon vill...

Karmas dejt och Märta update

2011-01-24T17:05:00.001+01:00

Jag var uppe tre gånger i natt för att kolla så att Märta inte dött av nån form av posttraumatisk chock. För att locka fram henne skar jag tunna stavar gurka som hon glatt smaskade i sig. Det gjorde Bosse, Kid och Mette-Marit också, de hälsar att de nog kan vänja sig vid att Märta tappat tänderna... Märta själv bor i en etagesvit i norra delen av buren med en ständig buffe bestående av rivna grönsaker, klippt hö, pellets (sic!), kligröt och fibergi.

Förutom fallolyckan hade vi väldigt trevligt på Eragons igår. Nykastrerade Karma fick träffa sorkkvartettens mesta mansslukerska, Mette-Marit. De är rätt lika, eller hur?

Det orangea arvegodset var egentligen till lille Clark Kent, men när jag gosade lite med Karma hade han väldigt kalla tassar, så han fick ha mössan i sin bur. Han hoppade rätt in och lämnade den sen inte förrän Mette-Marit kom på besök. Fleece är gott om magen på en som är nyopererad...

"Va? En tjej? "

"Tjenare pinglan!"

"Vill du vill prova min sköna säng?"

"Du luktar gott! Ska vi hångla?"

" Om du frågar hon den långa kanske du kan få mitt nummer... Skicka moroten, förresten"

Eh... du skulle inte kunna tänka dig att lämna oss ifred en stund? Lite jobbigt att dejta inför publik...

Stackars Märta...

2011-01-23T17:23:00.003+01:00

Innan ni får hjärtat i halsgropen vill jag bara säga att Märta mår bra och har hälsan, det hon saknar är två framtänder...

Vi tog oss till Eragons idag, jag och sorkkvartetten, för att hälsa på och låta Irene titta på Märtas rygg, som haft en liten kal fläck ett par veckor. Jag var rätt säker på att det var Bosse som dragit henne i pälsen när han försöker göra småbossar, trots testikelavsaknad, och det trodde Irene också, men lite svampolja har ju aldrig skadat nån. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men hon måste blivit rädd för något och flög ur famnen på mig, ner på golvet. Jag tror både mitt och Irenes hjärtan stannade, första tanken var naturligtvis "låt henne inte ha brutit ryggen!", men det hade hon tack och lov inte...

Jag lyfte in henne till kompisarna för att vi båda skulle få hämta oss ifrån chocken och lite senare såg jag att hon hade blod på läppen. Då var det skönt att inte vara ensam hemma, utan vara på Eragons. Jomenvisst, en tand var av och en var så lös att Irene petade bort den. Sorkgudars skymning så hemskt det kändes... Tänderna ska tydligen växa ut på ett par veckor och tills dess blir det obegränsat med fibergi, pellets, critical care och rivna grönsaker - men bara i famnen eller i enkelrum. Jag har återigen blivit utskrattad för att jag undrat om Bosse kanske ändå är lite för smal. Sanningen är att Bosse är rätt benig på ovansidan, man ser tydligt höftbenen, men inte särskilt benig på undersidan... Ingen pellets åt Bosse, alltså.

Märta kollar om nykastrerade Karma tycker att hon är snygg trots oljig rygg och tandbrist.

Sorksaker

2011-01-18T16:36:00.002+01:00

Jag får en del frågor om var jag köper sorkarnas grejer...

Tomteluvegömman kom från Hammocky Hammocks och är väldigt fin och välgjord. Vi kommer definitivt testa fler av deras grejer! Att hela vinsten går till smådjursomplaceringar är ett stort plus.

Gömmorna med öron/renhorn kommer från Piggy Palace och är populära. Vi har fina sängar därifrån också.

Den blå/turkos sovsäcken och matchande tunneln kommer från en engelsk tjej som annonserade på ett forum om sorksaker till salu för att stötta omplaceringar med veterinärkostnadsbidrag.

Många av sorkarnas sängar, tunnlar och sovsäckar har jag sytt själv med mönster från en tysk hemsida. En hel del har också sålts genom Eragons och det kan hända att det blir fler tillsalu där, men håll inte andan, det kan dröja... länge.

Mardröm och hö-prenumeranter

2011-01-12T21:50:00.004+01:00

I natt hade jag mitt livs första marsvinsrelaterade mardröm. När jag kom ner för att morgonmata (i drömmen då alltså...) hade alla fyra sorkarna var sitt stort sår på ryggen, precis likadant som det stackars Jeanne hade när hon kom till Eragons. Huga, ångest och skräck... När jag sen väl vaknade på riktigt fick det bli en riktigt god sorkfrukost för att fira att det bara var en elak dröm, i alla fall för mina.

Såhär såg kvällsmåltiden ut förmina små höprenumeranter! Japp, alla fyra är i bild... leta lite så ser ni Mette-Marits nos!

"Home Squeek Home"

2011-01-09T10:28:00.002+01:00

Det låg ett brev i brevlådan häromdagen adresserat till "Herr Bo Sork m. familj". Bara kuvertet fick mig och le, det är fantastiskt roligt att det finns andra som är lika tramsiga med sina sydamerikanska gnagare som jag är. Visst är det väl så att när många är sork-tramsiga så blir det normalt?

Det tjusigt addresserade kuvertet innehöll ett vykort från en semestrande Julgrisen och en korsstygnsbroderad väggbonad i sorkstorlek. Jag väntade tills burstädningen idag med att sätta upp den, nog bidrar den till hemtrevnaden? Hmmm, jag inser när jag tittar på fotot nedan att jag tänkt att hänga bonaden utom räckhåll för sorktänder, så jag får nog flytta upp den något imorgon. De kan bli förskräckligt långa när de lägger manken till!

En av sorktunnlarna blev en finfin spång mellan hyllorna. Jag hann inte ens få fleece på hyllorna och spången innan samtliga flickor provat. Nu med fleece springer även Bosse förnöjt fram och tillbaka!

Hö-taxi!

2011-01-07T10:30:00.000+01:00

Har jag nämnt att sorkarna älskar hö? Sorkarna ÄLSKAR hö och det fina med det är att hö är riktig sorksupermat. Det håller dem sysselsatta och mätta, håller tänder i schack och magen i trim. Det är ungefär som att jag skulle vara helt besatt av grovt knäckebröd istället för choklad...
Jag har tänkt mer på hö sen jag blev med sorkar än jag trott varit möjligt. Hur är höet, hur får jag tag i det, hur får jag hem det? Nu kan vi andas ut, höproblemet är löst för all framtid. Hurdå? Eragons Omplacering har startat en hötaxi! Balar med finfint hö levererade hem till dörren!

Det hela är mycket enkelt, man skickar ett mail till info@eragons.se med namn, adress och en beskrivning av var balen (som levereras i en papperssäck) ska ställas. Leverans sker på dagtid, två gånger i månaden. Kostnaden, inklusive leverans, är 100 kr (man får faktura med leveransen och har 10 dagar på sig att betala). Jag försökte övertala leverantören om att 100 kr för en hemlevererad höbal var sjukt billigt och att jag gärna betalat det dubbla, men jag tror att leverantören ser höleverans åt sorkar, speciellt eragonssorkar, mer som ett kall än en affärsverksamhet.

Hö-taxin kommer dessutom extraknäcka som spån-taxi. En stor spånbal kostar 130 kr, i övrigt fungerar det precis som med hö!

Sorkarna och jag ger hö-taxin tolv tassar upp!

Sorkkvartetten och jag fick en höbal med leverans, inte för att skriva ett reklaminlägg utan för att leverantören hotade med att slå mej (inte sorkarna) om vi betalade för den. Detta är dock en strikt engångsföreteelse. Alla uttryckta åsikter är våra egna.

Lookalike

2011-01-06T21:01:00.003+01:00

Jag vill bara klargöra att marsvinskillen Kim på Eragonssidan "marsvin som söker nya hem" INTE är en tillbakalämnad Bosse med nytt namn. De är bara ruskigt lika... Bosse är en riktig toppenkille tycker jag och brudarna (ja, okej, Kid är inte mycket för Bosse...) och vi kan varmt rekommendera en "Bosse" till vem som helst!

Gott nytt år och röd ny bur!

2011-01-01T14:22:00.006+01:00

Sorkarna skålade in det nya året inte bara i rött äpple, gurka och italienskodlad morotsblast, utan även i en sprillans ny bur! Det är en förkortad rea-Billy med vaxduksbotten och de verkar trivas med sin nya omgivning. Fleece är fantastiskt som underlag eftersom man, om man har utrymmet, kan ge sorkarna jättehagar utan att behöva ha en egen återvinningscentral. Nu finns inte riktigt samma utrymme som i Linköping... å andra sidan finns bättre möjligheter att göra sig av med gammalt strö! Då får man spela på de nya fördelarna och HELA buren är numera hölåda, till alla sorkarnas oförställda glädje.

Helst hade jag velat ha hyllorna fastsatta med gångjärn för att göra burstädning lättre, men för stabilitetens skull blev det nödvändigt att skruva fast dem. Skitsamma egentligen, de ska bara bo i den här buren tills jag vet var vi kommer bo de närmaste åren, då ska vi naturligtvis bygga en som passar det utrymmet optimalt :)

Och sen två bilder på Bosse som saknar julpyntet litegrann, i allafall det julpyntet man kunde sova i...

Vi föll för grupptrycket...

2010-12-29T23:09:00.005+01:00

Det står en röd, kvartsmonterad IKEA-Billy i vardagsrummet... början till nya buren. Sorkarna har tjatat och tjatat;

-Alla andra får ju Billy!, det är bara vi som måste bo i en massa hemsnickrade hagar och lådor! Skitpinsamt är ordet... vi vågar aldrig bjuda hem nån ju!

Det var för billigt (195 kr för tomteröd) och enkelt för att låta bli. Nu ska den bara byggas om litegrann för att passa det tillgängliga utrymmet, sorkkvartetten och hundkusinen optimalt. Det är nämligen så att hundkusinen är väldigt förtjust i sina små gnagarkompisars sällskap (han blev tokglad när vi kom hem från Eragons förra veckan!) och i alla fall Märta är rätt intresserad av sin hundkusin.

Vi avslutar väl med bilder på världens raraste sorkar på manikyr hos sorknagelteknologen Anna.

God sork-jul!

2010-12-23T22:51:00.003+01:00

Det kan vara så att jag har julpyntat den temporära sorkhagen... Det är antingen det eller att jag i alla flyttkartonger bara lyckades hitta sork-jullådan med röd fleece, pudding-hus, tomteluve-myspåse och rudolf-gömma. Sorkarna misstycker tack och lov inte, de är för rara! Imorgon firar vi med traditionell julmat; brysselkål och grönkål, men eftersom det nästan är standardmat nuförtiden piffar vi nog till julbordet med persilja och lite juläpplen.

Igår var vi på Eragons för att Anna skulle få göra sorkarna julfina. Det blir bilder på det också nån gång snart, bedårande bilder... Jag begriper inte hur hon gör, men det är som att sorkarna inser att de har att göra med någon som kan sin sak. Om jag försöker klippa klor eller rensa tänder snor de sig som ålar och hugger efter blottade kropsdelar.

God jul allesamman och allesork!

Bedårande Bosse

2010-12-21T13:29:00.002+01:00

Här ligger Bosse och funderar på sin önskelista.

"Allra helst vill jag ju ha en perfekt tempererad rovdjursfri äng full med maskrosor och bredbladigt gräs... men jag tror ju inte på tomten så det blir väl något som den tafatta människopersonen kan klara av att rodda. Ett lass persilja skulle inte vara fel!"

Den tafatta människopersonen noterar önskningen och tänker för sig själv att det nog får bli en hel del persilja eftersom alla fyra snart också kommer träffa Anna för traditionsenlig manikyr med plusmenytilläggen öronrens etc...

HURRA!

2010-12-19T23:26:00.003+01:00

Vi har mycket att fira! Storsorken är frisk och hemma igen. Två nätter på sjukhus med antibiotikadropp gjorde visst susen. Det var antagligen en inflamm...infekt...SJUKDOM i halsen som gjorde honom så himla sjuk. Nog för att människohalsfluss är jobbigt, men två vårddygn på sjukhus brukar ju inte krävas. Slutsatsen är alltså att svårigheten i en förkylning som drabbar en man tiodubblas om mannen är en hund.

Igår gick flyttlasset hem till Göteborg och nu springer fyra sorkar omkring i en temporär golvhage som om de aldrig bott någon annanstans. Vi måste ha det höga staketet för storsorkens skull, det är lite svårt att lära tretton-och-ett-halvt-åriga terriers att man inte får "leka" med gnagare. Jag spår att hö-garagen kommer bli enormt populära och nu när jag tittar på fotona förstår jag inte hur jag kunde missa att garagetaken har helt fantastisk terasspotential! Ett projekt för morgondagen kanske... mellan hundpromenader och flyttlåderoddning.

Bosse blickar ut över sina nya domäner

Bosse och Märta i högarage 1

Kid och Mette-Marit i högarage 2

Gos etc.

2010-12-13T19:58:00.005+01:00

Storsorken är sjuk och inlagd på djursjukhus... Bosse lät mig terapigosa honom lika länge som han fick äta paprika, vilket var ungefär 3 minuter eftersom Bosse, som äter snabbare än sin egen skugga svepte en halv paprika under den tidsrymden. Den blonda och egoboostande stockholmsbloggarbruden har rätt, man blir definitivt på bättre humör av päls. Vad Blondie missförstått är att pälsen, för att ha full effekt, måste sitta på ett levande djur. Helst ett limpformat ett, med långa stiliga framtänder.

På Eragons finns nu dessa sorksängar till försäljning. Det är definitivt limited edition och så långt lagret räcker, jag känner mig lite småless på att sy sorksängar efter den här laddningen...

Nu, flyttpackning. Två kubik sorksaker står redan och väntar på oss i Göteborg. Jag har gjort sorkarna till fetmaterialister...

Lussesork

2010-12-06T22:37:00.004+01:00

Det var svårare än väntat att gestalta sorkform i saffransdeg... Konstigt, de är ju limpformade? Vi kanske kan säga att de här två vuxit upp i en pellets- och bananfabrik? De är i alla fall DE Golden Saffron :)

Söndagsslapp

2010-12-05T22:55:00.002+01:00

Igår hade vi besök av tre små rara och deras pappa. Det är fantastiskt roligt att se hur trollbundna barn kan bli av djur och sorkarna visade på en hel del social skills vilket mer än delvis kan bero på den välfyllda grönsaksskålen med små bitar morot och gurka som stod till flickornas förfogande. Idag har vi tagit igen oss, alla fem. Bosse valde ett tak för sin fjärde eller femte middagslur. Sorkarna har ju så många måltider att det kan vara lite svårt att hålla isär dem ibland. Som vanligt är bilden grusig... Det blir så i taskigt ljus om man inte vill skrämma ihjäl sina små fyrbenta med blixt.

Djuren är väl också människor?

2010-12-02T20:30:00.004+01:00

Ett av de första nya engelska orden jag lärde mig som utbytesstudent var anthropomorphism. Min värdfamilj höll på att garva ihjäl sig åt mina funderingar på om får kände sig ensamma, hästar mörkrädda och kor ledsna. Jag tycker det är viktigt att känna med djur, men numera försöker jag i alla fall att tänka ur ett djurperspektiv istället för att göra dem till håriga människor. Det går sådär för det mesta... Jag har som bekant bland annat grava svårigheter med att översätta något som ser ut som mänsklig mobbing till "sunt flockbeteende".

Det är ju så roligt att ge dem fåtöljer och leka att de är mänskliga... Jag är rätt säker på att jag inte är den enda som innan jag stängt ytterdörren bakom mej ropar "Hej sorkarna, nu är jag hemma! Nån som är sugen på lite morot? Nej... ni har rätt, det åt vi en massa igår... romansallad? Skulle lite romansallad smaka såhär på årets kallaste dag?" bla, bla, bla osv i all tramsig oändlighet... Sorkarna säger mest "WHEEEEK, WHEEK, WHEEK!" (vilket inte passar sig att översätta eftersom det bara är en lång harang hotfulla och otrevliga sorkobceniteter) och tycker jag ska lägga ner mer energi på att få upp kylskåpsdörren och mindre energi på att snacka skit.

Sorkmoster levererade idag den klockrena frågan (efter ett resonemang om huruvida Bosse känner sig deppig över att ha tre tjejer som inte vill ligga)

-Om Bosse varit människa, hade man velat ligga med honom då?

Brysselkål.

2010-12-01T18:10:00.003+01:00

Det är lite dåligt med uppdateringar nu, snö får mig verkligen på dåligt humör. Sorkarna hade nog hållt med mig om de hade förstått vidden av eländet som täcker världen men jag ser ingen anledning att upplysa dem. Eftersom de inte når upp till fönstret är det lätt att hålla dem i ovisshet.

Istället gläds både jag och sorkarna åt brysselkål och grönkål. Brysselkål är fantastiskt populärt och de ser fantastiskt gulliga up när de springer iväg med sin lila miniatyrkål. Brysselkål är nämligen sånt som sorkarna vet tar en stund att äta upp och då vill de helst göra det i enrum. Snabbgodis, som romansallad och gurka, äter de oftast stående vid staketet för att snabbt kunna be om mer när munnen blivit tom. Vi får väl se om det kan bli en liten brysselkålsvideo till helgen när dagsljuset och jag är hemma i lägenheten samtidigt...

Är det april snart?

Bonus-burr!

2010-11-23T22:13:00.003+01:00

Tomat-Bosse from cavycritters on Vimeo.

...och en halvskarp video på en tomatslafsande Bosse och en mycket nyfiken Märta!

Burr..

2010-11-23T21:51:00.004+01:00

När sorkarna äter något de verkligen gillar ser de ut som de åkt torktumlare halva dagen...

2010-11-16T09:31:00.002+01:00

Yes! De belevade vardagsrumssorkarna använder fåtöljerna... Hurra! De går att införskaffa bl.a. här (men frakten blir dyr eftersom de har ett enhetspris upp till 30 kg) och här (vet inte vad fraktkostnaden blir där). De är maskintvättbara!

Jag fortsätter att sy på sorksängarna och hoppas vara klar till helgen så att en hög kan levereras till Eragons. Blir det inte den här helgen, det beror lite på hur söta sorkarna är, så blir det andra helgen i december.

Persilja på soffbordet...

2010-11-14T15:25:00.004+01:00

Parsley and armchairs from cavycritters on Vimeo.

Vi har fått paket från en engelsk sorkkompis och i paketet låg två fåtöljer i sorkstorlek... Hur sött är inte det?! Jag blev bara tvungen att klippa fransar på en fleecebit och möblera upp ett vardagsrum. Pingelbollen låg i samma paket, en del sorkar tycker tydligen att det är skoj med sånt, vi får väl se vad mina ger den för betyg.

Morotsblast!

2010-11-10T12:13:00.002+01:00

Idag är en svart (vit) dag för Östergötland... Alla maskrosor och grodblad, all rölleka och kirskål och allt gräs och är nu begravda under ett alldeles för tjockt lager snö. Sorkarna begriper inte hur glada de borde vara för tjänsteförmånen att få arbeta hemifrån.

Men dagen bjöd ändå på en ljusglimt... Hemköp hade knippmorötter till salu, sannolikt odlade någonstans långt borta där solen skiner. Sånt fantastisk resultat av globalisering och internationell logistik värmer både sork- och människohjärtan.

...Och Guldbaggen för bästa fyrbenta skådespelarprestation går till...

2010-11-09T13:50:00.003+01:00

...BOSSE för sin övertygande rollprestation i "Hjälp, jag håller på att dö!"

Bakgrunden är att sorkarnas manikyrist, tandhygienist, öron- och rumprensare Anna uppdagat att Bosse gärna sparar lite mat mellan underframtänderna och tandköttet. Det gör att tandköttet kan bli inflammerat och att Bosse får taskig andedräkt. Problemet avhjälps "lätt" medelst ett enkelt handgrepp och en tandtråd med handtag. Tyvärr har ju små djur fantastiskt god koll på hur kompetent en person känner sig. Jag brukar inte ha några större problem att tränsa en triskande 350-kilosponny, men ett marsvin på tolvhundra gram är tydligen knivigare att få upp munnen på.

Något som tar Anna fem sekunder har jag misslyckats med 5 gånger under de senaste dagarna. Bosses skådespelarinsats förbättras i samma takt som mitt sorkvårdssjälvförtroende sjunker och snart får han väl urinsten också av all persilja han får som kompensation. Ikväll ska jag göra ett nytt tandvårdsförsök men först slå in min sorkman i en handduk för att i alla fall bara behöva passa mig för huggtänderna. Herregud så skönt det ska bli att komma till Göteborg. Då kan jag lägga ut allt sånt här elände på entreprenad (läs: på Anna och Irene).

Uppdatering:
Yes, yes, yes! Bosse har numera rena framtänder! (men jag kan ge mig fan på att den efterföljande persiljemutan omgående fastnade där... det blir vi väl varse imorgon...)

Sorkspaning

2010-11-08T11:39:00.001+01:00

En riktig bonus med att förvara sina marsvin i en stor golvhage är att man kan sitta i den. Igår satt jag hos dem till långt efter att rumpan somnat med en bok som jag tänkte läsa, men den fick ligga kvar i knäet för det var så roligt att titta på sorkarna. Märta och Bosse använde mina uppdragna ben som tunnel och Bosse provsmakade på mina fötter flera gånger... Mette-Marit och Kid är lite mer på sin vakt, men är framme och undersöker de med!

När de vandratt ett par varv och högljutt diskuterat situationen gick alla till höbingen. Jag funderar på att spela in en avslappnings-CD med sorktugg. Personligen funkar det bättre på mig än vattenfall som mest gör mig kissnödig eller panflöjt som får mig att vilja kräkas. Att titta på när de tuggar hö är liksom meditativt på något vis... Igår var det Bosse som satt bäst till för sorkspanaren mej. Han väljer ett strå och sen maler han liksom in det. Munnen jobbar så man tror den ska gå ut led, det tuggas verkligen åt alla håll och kanter. Riktigt långa och olydiga höstrån måste man dra och slita i lite också.

Ibland tittar jag på höbingen och tänker "nej, de kan allt äta lite till på det som ligger där..." sen påminner jag mig om att det handlar om torrt gräs som kostar 30kr/bal och att de blir lisebergsbesöksglada för påfyllning. Då får de mer... oftast flera gånger om dagen. Jag tror inte man är bortskämd om man får tort gräs för att man skriker? Det är ju inte som att de får playstationspel eller märkesdunjackor, liksom...

Bosse och Brudarna

Peeeeellllets, tjalallallala, peeeelleets TJAAALALLALALALA!!

Casa del Sork - en utvärdering

Man ska inte kasta sork i glashus...

Look who is back!

Nyårsafton

När män blir förkylda...

Djurskyddslag

Adventsfika!

Sneaky Värsting-Bosse

Marödören herself!

Hormonellt...

Present och marsvinsbilder

Man har inte roligare än man gör sig...

Casa del Sork 2.0

Mette-Marit

Update och kalas

Hon är hemma!

Det ser mörkt ut.

Oförändrat läge

Change of plans.

Någon här...?

Smart som en sork?

Måndag igen

Hurra!

Måndag

En kompis som ger mer än gurka...

Gräsweekend

Julgrisen.

Alla är hemma!

Vi är på gång!

Jeorg

Tomt på sorkar...

Brat Camp

Handduksbus

Update

Bosse och vikten...

Vattenmelon *gilla*

Hon är här nu...

Jag renoverar

Hej då Selma...

Mat?

Småsorksbus

Julgrisen is da man!

Vi lever!

Märta uttalar sig...

Det är mycket nu...

Snabb kvälls-fika!

Ny utebur!

Present!

Lykke

Det här med sorknosar...

Klimatsmart?

Premiär!

Google och sorkbloggen

Bluff!

Ballerinan Bosse

På allmän begäran...

Plötsligt händer det!

Sex snarlika kort på älsklingen Märta...

Strö vs Fleece

Nyfiken orange och hans kompis! (aka Bruno och Didde)

Stora pallkragen

Mer Eragonfoton!

På Eragons!

Sorkgudars skymning så mycket hö!

Gääääsp!

Mod-motivation

Söt sudd

Städfilm

Back in business!

Hemma!

Någon form av uppdatering

Att göra allt för sina sorkar

Allan

Hö, massor med hö.

Skriker så öronen fladdrar...

Karmas dejt och Märta update

Stackars Märta...

Sorksaker

Vattenmelon gilla