Det gick!

Klorna är klippta, alla inblandade överlevde. Skål!

Om plast

Sorkarna tycker nog att jag är världens snålaste människa. Varje gång jag rör något av mjukplast drar Märta igång aktiviteten "larm på brandstationen", står på bakbenen och hoppas på att äntligen få lite mat i sin utmärglade kropp. Jag avskyr att göra små djur besvikna, men om de skulle få grönsaker varje gång jag rör något av plast skulle de nog snart bli rätt dåliga i magen... När lilla Mette-Marit sedan ansluter sig (och det gör hon rätt fort numera) blir jag ju ännu mer benägen att uppfylla deras önskemål.

Detta har till följd att jag försöker isolera plastprasselaktiviteter till ett begränsat antal tillfällen per kväll. Om jag ska packa upp matvarorna passar jag på att hälla upp frusen broccoli till middagen och flytta den rena tvätten från hallen samtidigt (IKEA-kassar låter enligt Märta precis som pelletspåsen) -sen får varje sork en morotsslant. Jag kan bli alldeles uppgiven och missnöjd om jag efter en sån här smidig manöver inser att pastan jag också tänkt mig till middagen är inslagen i plast och att jag kommer behöva prassla (och alltså göra dem besvikna) IGEN. Man är aldrig så medveten om hur mycket plast man använder förrän man har sorkar i huset...

Fiffigt.

När jag inte sitter och tittar på sorkarna sorksurfar jag. Ibland kombinerar jag de två aktiviteterna, jag inbillar mig att det är bra för Mette-Marit att jag syns så mycket som möjligt. När man sorksurfar kan man lära sig nya saker, sucka över idioti och förundras över smarta lösningar.

Hur smart är inte det här som reserv/lekbur? Tältet kostar 59 kr på IKEA och är 120x120. Med en sax kan man nog lätt göra designen lite luftigare :)

(Foto och idé Claire, TGPF)

Om namn.

Det är lurigt det här med marsvinsnamn, tycker jag. Från listan känner jag mig först tvungen att stryka alla Piff, Puff, Fluff och Gosis eftersom namn som dessa implicerar att ägaren är 8 år. Den allmänna åsikten är ju redan att marsvin är småbarndjur och man behöver verkligen inte förstärka den... Sen stryks namn som redan är representerade i bekantskapskretsen och som redan innehas av marsvinskompisar. Namn som bärs av kändisar med tveksamt rykte eller som kan vara generande för marsvinet går också bort (numera).

Så, här hemma finns en liten sork som ska få ett nytt namn. Hon är snabb som en vessla, gulvit, har haft en svår barndom och är av värmländsk börd. Ett förslag som anknyter till hennes härstammning är Selma. Selma hade varit ett bra namn om det inte vore så att vi redan känner en luddsorks-selma. Så många fler kända värmländska kvinnor känner jag inte till, förutom Monica Zetterlund och en sork kan inte heta Monica, det funkar liksom inte för mig. Kvinnliga löparstjärnor är en annan idé, men kom igen, en sork som heter Ludmila, Susanna eller Karro? Nej, det går också bort. Nån som haft en svår barndom och rest sig? Nån av det österrikiska källarbarnen? Nej, det känns inte heller rätt...

Sorken tidigare känd som Fjant måste kompenseras för sitt genanta tilltalsnamn med ett riktigt prinsessnamn, något att växa i.

Låt oss stolt presentera... Mette-Marit I och II!

Bosse bits.

Ja, det är sant... He's got teeth and is not afraid to use them! Bosse är en tjejtjusare av rang, men det är inte hollywoodidealet som lockar. Bosse tänder på håriga och harmynta tjejer. På Eragons var Bosse en gosig knäpotatis. När han blev flockledare i ett ikeafleeceparadis byttes fokus från människogos till sorkgos och även om han går med på att få öronen kliade i buren och kan tänka sig en gurkskiva i knäet så gör han klart att han är en man med ansvar, nyckelkompetens på företaget så att säga, som inte har möjlighet att vara borta från sina sysslor någon längre tid.

Om jag inte följer order fort nog så får jag mig ett nyp. Han har koll på sina tänder, Bosse, och det är klar skillnad på det utvärderande "kan jag äta det här?-nypet" och det mer bestämda "sätt ner mig i buren ögonaböj-nypet". Jag vet inte om det hjälper men har han satt tänderna i mig så fortsätter jag och klappar en stund innan jag sätter ner honom. Känns pedagogiskt korrekt att inte nöta in betingningen att han får som han vill om han biter.

Kvinnan som kunde tala med marsvin? Släng dig i väggen, Robert Redford...

Framgång!

Den här lilla bruden åt sallad idag. Åt sallad, pffft.... det kan väl alla marsvin? Jo, men idag åt hon sallad medan jag höll i henne! Genombrottet Allan med glitter och fyrverkeri kallar vi sånt här omkring. Snart ligger hon på rygg medan jag kliar henne på magen -om en sisodär fyra år eller så. Om sex år tänker jag mig att hon kommer springande med lyft tass och klotång i munnen när klorna behöver klippas.

Ett ögonblick...

Bosse- (med förförisk stämma) Kom upp på bron, babe, så ska jag visa dig hur vacker soffan är härifrån!
Märta- Alltså... inte för att vara taskig eller så, men din andedräkt luktar inte gurka, direkt...

Bättre förslag på bildtext?

Kändisar

Vi är alla fem rörda och mycket glada över att Abbe, Kenzo och Irene korat oss som vinnare i Eragons tävlig om själfull och underhållande marsvinswebsida. Jag tycker kanske att jag borde få lite mer cred än sorkarna för vinsten, no blog - no fame, liksom, men Bosse menar att det borde ses från en helt annan vinkel, inga sorkar - ingen blogg och det har han väl rätt i. Vi firar i alla fall med en festmåltid...

(ni förstår kanske att sorkarna inte fick någon cider på riktigt? Det var bara helt omöjligt att motstå frestelsen att hälla upp åt dem...)

Salladen fick klart godkänt!

Efter 90 sekunder... Sorkarna äter så fort att de blir suddiga :)

Bosse...

... Snuskigt Rik.

Om en Fjant.

http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/varmland?videoId=1.1268815

Det här, go' vänner, är ett inslag om mannen som är ansvarig för att lilla Fjant kom till världen. Han är upprörd över att länsstyrelsen och Forshaga kommun på 6 år inte behandlat hans ansökan om att få sälja exotiska djur. Jag håller med JO om att det är lång handläggningstid, men är än mer förundrad över att han anser att han ger djuren sån bra vård att han vill visa upp det i TV. Vad har en vettskrämd och ensam präriehund i en skitig värmländsk ladugård att göra?! Präriehundar är bedårande små flockdjur som hälsar på sina familjemedlemmar med något som ser ut som en puss och en kram, det är så sött att man smälter. Vem hälsar den här lille på? Ser ni att det är fem marsvin i lådan som inte är större än mina sorkars höbinge?

Irene hämtade Fjant i en av träbingarna längs väggen när han annonserat ut henne som ormmat. Sen kom hon via omvägar till mig. Hon glömmer nog aldrig sin otrygga barndom, men det gör mig glad att veta att hon faktiskt är glad hos mig. Hon skuttar mest av gänget och kör fortfarande tokiga busrusningar genom tunnlarna. Jag älskar det smattrande ljudet av ruskigt snabba sjöstjärnefötter mot fleece! Alltså, jag älskar ljudet alla gånger utom de då jag försöker få tag i det lilla djuret som jag tror har greyhound nånstans i stamtavlan...

Jag vet en liten sork som fick extra många ärtskott idag. Dito sork ska få ett nytt och mer smickrande namn, så snart jag kommer på ett riktigt bra. Visst, hon är en fjant och lite bäng, men det kanske är lättare för sorkar att lägga såna fasoner bakom sig om de, och deras människor, inte påminns om det hela tiden?

Babyfoto

Bosse är en fin-sork, för han (eller i alla fall de som kan läsa hans stamtavla) vet vem hans föräldrar är. Sannolikt går det för den som är intresserad att släktforska längre än så, marsvinsgenerationer är ju inte så långa, men jag tror inte att Bosse och hans föräldrar (om de lever fortfarande) har så mycket att prata om idag.

Det finns en enda sak som gör mig lite, lite gladare över min stamtavlesork än de andra tre och det är att man kan, om uppfödaren varit fotointresserad, få tag i ett babyfoto... Jag ville inte ha babysorkar, absolut inte, men jag önskar nu såhär i efterhand att jag kunde fått ha mina sorkar hela deras liv istället för att bli hem nummer tre eller fyra... Men för tre år sen hade jag ju inga som helst planer på marsvin.

Baby Bo

Jag höll på att börja gråta av söt-chock när jag såg fotot. Han är lite oproportionerlig, eller hur? Det är lite svårt att föreställa sig att Bosse varit så här liten någonsin. Nu är han en stadig bit på över 1200 gram, vilket borde vara en biologisk omöjlighet för nån som i stort sett lever på torrt gräs, grönsaker och vatten. De som vill nyårsbanta bör alltså hålla sig ifrån den dieten...

(foto: Rospiggen)

Min flock är komplett

De är så fina, min lilla kvartett. De är alldeles lagom och erbjuder lika mycket variation som en påse lösgodis. Min mammas beskrivning är kanske något generaliserande, men stämmer i stort: En kåt, en hungrig en elak och en som går att klappa. Ta Daaa!

Igår gosade jag med Freja flera gånger och tvångsgosade de andra tre. Det här med stor marsvinslya är fantastiskt för det mesta. Jag älskar att se på när de spankulerar omkring tillsammans och det är MYCKET lättare att städa en stor yta än en liten. Tyvärr är det nästan omöjligt att få tag på hala sorkar som inte vill kramas.

Jag fulade upp Märta genom att först slänga en bit fleece över henne och hon åt i alla fall glatt upp havreringen som är exklusiv famn-mat numera. Fjant lurade jag in i en av fleece-sängarna med en havrering och sen plockade jag upp hela den. Hon VÄGRAR äta i min famn, men tuggade i ala fall till slut på pelletsen som jag stoppade in halvvägs i munnen på henne. Tack och lov verkar marsvin ha extremt kort närminne, Fjant tog i alla fall tjurigt emot havreringen jag sträckte fram när hon äntligen fått komma ner i den begränsade frihet marsvinslyan erbjuder. Hon är en liten kamikatzepilot den där Fjant och försökte kasta sig ut från min famn flera gånger under den i runda slängar två minuter långa "mys"-stunden. Jag hoppas innerligt att marsvin inte har ett särskilt utvecklat sinne för orsak-verkan. Jag skulle känna mig lätt deprimerad om Fjant känner att hon hellre dör en smärtsam död av krosskador än äter en havrering i min famn....

Städ-smart

Det här med marsvin har ju potential att bli lite av en materialsport. Visst är jag medveten om att har marsvinen bara utrymme, kompisar, bra hö och grönsaker så är de glada för en papperskasse och en skokartong, men vi människor då? Något roligt ska väl vi också få ha? Och roligt har jag haft, min själ. Så himla roligt att jag verkligen inte tänker räkna det i kronor och ören (eftersom summan vore deprimerande och nog för flera afrikanska barns skolgång, säkerligen).

Därför blir jag (och sannolikt även de fattiga barn som nu får gå i skola) glad när man kommer på en lösning som är bättre än att köpa något nytt. Jag har funderat på en handdammsugare att städa buren med och i går kväll ledsnade jag på sopskyffeln och borsten som bara fastnar i fleecen. Fram med den röda dammsugaren (som blivit rätt lat, han används mycket sparsamt). På lägsta effekt låter dammsugaren ytterst lite, men pluttarna försvinner med ett tillfredsställande rassel i röret. En bonus är att det diskreta ljudet tydligen är oerhört attraktivt för marsvin. Alla fyra, till och med Märta (för första gången!), busrusade runt i buren medan jag dammsög. Jag hade tyvärr händerna fulla med dammsugare så det finns ingen video, ni får nöja er med en inre bild av fyra små stafettlöpare och en människa på huk som försöker dammsuga en bur utan att flytta fötterna eller sätta ner händerna. Det där med att städa deras bur är lite som att spela twister, har du väl satt foten nånstans får du vackert hålla den stilla. Bosse "jag har ingen överlevnadsinstinkt" Bus försöker alltför ofta lägga sig till ro under ett knä eller en rumpa.

Freja

Bosse, Märta, Fjant och FREJA är hemma i ikeafleeceparadiset. Första pelletskalaset sedan innan jul blev en succé!

Lilla Freja är en rar liten dam som låter sig bli upplockad (YES!!!) och gärna gosar med mig. Hon tycker mer om vitkål än äpple, håller sig på sin kant och gör inte en fluga förnär. Roligt nog har huset som Fjant lekte eremitkräfta med i början blivit Frejas tillhåll under dagarna. Jag måste säga att jag inte alls känner igen henne i Eragonsbeskrivningen... men så hade hon ju också ett bra tag att lägga om stilen innan vi kom och hämtade henne.

Darling Freja in a corner.

Pellets-party!!!!

Dinner conversation?

På väg.

Nu sitter alla fem i Bus4Yous bekväma säten på väg till Linköping och vardagen. Det ska bli rätt skönt att inte dela sovrum med sorkarna... Marsvin låter som bekant en del. Om det inte är Fjant och Bosse som kör "idioten" runt i buren, så är det en kärlekskrank Bosse eller en hungrig Märta.

Först kommer det förföriska kurrandet av en rumpvickande Bosse sugen på lite rajtan tajtan. Strax efter kommer upprörda tjut och visslingar av en tjej som låg och sov och verkligen inte var sugen på att få en fyrbent juckande pälsman i ansiktet (Bosse är inte så noga med vilken ände han går på, trots att han nog borde vara lite försiktig med att försätta de manliga tillbehören i sådan fara som ett par rejäla tjejtänder innebär). Kort efter hör man ett kort FRRRRP, då Bosse något förvånad och sårad skakar av sig kisset han just fått i ansiktet. Sen upprepas ljudsekvensen i en annan del av buren. En optimistisk våldtäktsman är vad han är, Bosse. Suck...

Sorklös igen.

Jag lämnade sork-kvartetten i Äran och Hjältarnas stad på Sveriges framsida för att åka hem ett par dagar och jobba ihop till grönkålen. Jag åker förhoppningsvis tillbaka redan på tisdag (eller torsdag, det beror på hur chefen ställer sig till "kontaktdag med sork" som frånvaroanledning) så det var inte riktigt lönt att utsätta dem för kaoset i djurvagnen två gånger på så kort tid.

Bosse ringde ikväll, med benäget bistånd, för att meddela att de fått kvälls-morot och att hundkusinen verkade försökt kommunicera på något sätt men nu satt med ryggen mot buren.

I deras frånvaro har jag gjort mig ett tamagotchimarsvin. Cerise är min favoritfärg, men tyvärr kan jag inte ha ett på riktigt, cerise skulle skära sig något alldeles katastrofalt mot både Bosse och Märta. Som utbytesstudent hade jag ett föräldralöst lamm som jag försökte färga (ja, jag var ung och dum) men ull tar som bekant inte åt sig särskilt mycket färg, dessutom kan levande djur inte tvättas i 60 grader vilket krävs av de flesta textilfärger. Ifall det gått hade Julgrisen varit en topp-kandidat, honom hade man sluppit bleka först!

adopt your own virtual pet!

Man kan mata marsvinet med äpple eller broccoli (på fliken "more") och om man sätter broccolin till munnen och dubbelklickar springer det lilla rosa underverket iväg med godbiten! Om man borstar Pink på huvudet med borsten sprutar hon röda hjärtan. Programmerarna hade nog inte Fjant som förebild till den funktionen...